söndag, december 31, 2006

Skönt Slut !

Tångbad!

Avrundade året 2006 med ett avkopplande tångbad i Warmbadhuset. Gasen i botten över Bjäre mot Torekov. Rusar in, ursäktar vår sena ankomst och nu kan vi pusta ut. Får var sitt badrum inrett i dämpat grönt och vitt.
Glider ner i vattnet som är gult av tång och jod. Tångrevorna makar något på sig när jag sänker mig ner i det heta vattnet. Lutar huvudet mot nackbandet och - släpper kroppen som flyter ut åt alla kanter i det stora, gamla badkaret med sina väldiga lejontassar. Just då delar sig molnen utanför och en stark, livsbejakande sol strålar in i rummet...Fantastiskt! Lugnet är redan där.
Efter en kvart kommer hon. Inte längre matronan som gnuggade folks skinn så de nästan blev hudflådda under 50-80 talet. Nu är hon mindre till formatet men ler stort och har kraft i nyporna hon också när hon skrubbar mina ben, armarna och min rygg med tångruskorna. Det bränner skönt. Himmel så skönt! Därefter lämnar hon mig och jag kan åter flyta iväg in i jod- och tångdimmorna. Det ångar och jag stänger av huvudet. Kroppen är redan borta. Hör bara en och annan mås där ute samt stormen som dånar runt husväggarna. Hanne ligger i samma tillstånd i rummet bredvid.

Efteråt är vi lika snurriga i kroppen som i huvudet. Hämtar andan i varsin däckstol, dricker nyponté och tittar ut över det vilda havet. Ingenting är jobbigt. Allt är behagligt och njutbart.
Kör hem i ungefär 35 km/h, glider ner för Italienska vägen och uppför igen mot mitt lilla hus. Där ramlar vi ur bilen, snubblar in och kastar oss i varsin säng...Vad mer kan man begära? Nu laddar vi för kvällen som inte alls kommer att bli som vi först tänkt oss!

lördag, december 30, 2006

Hanne

Hanne kom. Med lånebil via E6 från Oslo som numer går via färja över "noe vann, jeg bare fölgte etter alle andre".... som hamnade i kölvattnet efter jordskredet pre julhelgen.

torsdag, december 28, 2006

Inför ett nytt år....

2006 började i kaos. Hyperventilerande rusade jag fram utan kontroll. Sen, hårddiskkrasch och jag tvingades till reträtt. Efter en månad där jag långsamt rörde mig framåt med fetvadd i öronen och solglasögonen på näsan, började en uppslitande men välbehövlig defragmentering. Bitarna föll efter hand på plats ... kraften återvände och en ny glädje smög sig på. Äntligen och till slut bröt jag upp med L, hittade tillbaka till Nike och la upp en ny vardagsstruktur. Den jobbar jag på än, men himmel så otroligt mycket bättre jag mår och allt går! Livet kom tillbaka, jag skojar inte. För ett år sedan tittade jag mig i spegeln och sa till den grå, trötta, sönderstressade varelsen som mötte min blick: "Jag har inget liv", "det här kan man nog dö av"... Otroligt. Inte jag. Inte "duktiga Annika" inte. Vem som helst men inte hon...Det tog ett tag att acceptera. I dag är jag glad över att väggarna ramlade ner över mig där på Intersport. Förstår att det hände. Något annat var inte möjligt när allt var omöjligt.

Nu har en ny tideräkning börjat. Att det blir ett nytt räkneår spelar egentligen ingen roll men rent symboliskt så tänker jag skåla in 2007 och ge mig tid till att reflektera över vad jag vill göra med mitt liv framöver och tänka igenom hur jag skall ta mig dit. Mellan varven skall jag njuta av livet. Mina ledord kvarstår: lugn, tillit, värdighet. Tillägg till 2007 blir mod och kärlek så nu är de fem.

Ensamnjutande tvåbarnsmorsa!

En hel dag bara för mig själv! Nog för att jag älskar mina barn och för allt i världen inte skulle vilja vara utan dem...men, jag tillhör den gruppen ensamstående föräldrar som har sina barn på heltid, d.v.s. alltid. Inget varannan vecka här inte, inte ens sommarlovsfritt eller påsklovsfritt. Aldrig på sport- eller höstlovet heller...Inget varannan helg, inte ens en helg i månaden. Och, jag kan säga att det är INTE något jag eller barnen valt. Vissa pappor förstår inte, sorligt nog vad det är att vara pappa. En närvarande sådan, en som vill vara delaktig eller åtminstone bryr sig och hjälper till med det han kan utan att sätta sina egna egoistiska behov i första rummet...Förlusten för barnen är värre, men ibland får man bara "gilla läget". Det går inte. Livets cirklar rör sig i väldigt snäva varv ibland.. Något stämmer inte men allt upprepar sig uppenbarligen utan att lämna några nya lärdomar bakom sig. Tredje barnkullen! De äldsta är supergulliga, fina vuxna människor vid det här laget. Det är bra för mina barn att de finns!

Hur som helst. Den här veckan är båda mina barn hos sin pappa. Det är inte lätt för dem att åka när det är så sällan. Men alternativet är heller inte bra. De behöver ha kontakt med sin pappa, det gäller att ta tillfällena i akt.

Jag är helt själv, något jag behöver! Det är helt enkelt otroligt avkopplande. Städade huset i förmiddags, vinkade av syrran och systerdottern. Sen har jag varit här, njutit av att allt är så tyst och att jag får vara i fred med mina tankar.

I morgon kommer Hanne. Men det är en annan sak. Vi skall vältra oss i SPA:t och dricka champagne. OM, hon nu kommer hit.....Ringde. Hade trillat i skidbacken vid Kvitfjell och stukat knät. Sen hade systersonen kraschat med hennes bil så nu måste hon ta bussen från Oslo...om det går någon och om det finns plats!!!

onsdag, december 27, 2006

Göötebooorg

VARFÖR är Göteborg en så märkvärdig stad att komma rätt i, hitta i och ta sig fram i?? VA? Dåligt skyltat, inget som varnar för spårvagnarna. Det är tur man hör bra. Nu vet jag att när det plingar lite försynt, då gäller det att stanna, bara inte på något som liknar spår i gatan. För sekunden därpå viner tågskrället förbi i en ryslig hastighet ungefär 2 cm från en annan...Vad heter den nu, värst av alla...Korsplatsen eller nå´t liknande (Kors kan det bli extra gott om om man inte ser upp ordentligt!) strax ovanför Liseberg. En slags rondell med spårvagnshållplatser i mitten, rälsar åt absolut alla håll kanske även uppåt. Så övergångsställen, gator från absolut alla håll, filer, vita linjer på tvärsen och korsen. Upphöjningar, nedsänkningar...Människor som går, springer, är i vägen, skymmer sikten och dessutom är det dåligt bevänt med vägledningen, d.v.s. skyltarna!!!

Men.....så lite frid inuti nordstadens stora parkeringshus. Lugnt och fint smög vi dit och landade helt perfekt på andra etaget. Två kliv så var jag inne i Femmans stora köpcentra!

Efter att ha avverkat en mängd affärer längs min väg in mot avenyn gjorde jag NK på 5 minuter, ramlade ut igen och trängde mig fram över gatan (varför? Jag brukar aldrig gå ut när det är mellandagsrea!!) en bit ned och DÄR...hittade jag ett så underbart litet kaffeställe. Alla stod upp. Såg först inte att det fanns små pallar i ett hörn. När jag trängde mig fram med min caffe latte och min grova ostfralla drar plötsligt någon mig i halsduken. "Du, sätt dig här, det finns en pall till dig också". Så snällt! Den gamle mannen syntes knappt där han satt på sin låga pall. Nu gjorde jag honom sällskap. Vi tog den tredje pallen till bord. Suck! Min välgörare läste lugnt vidare i sin tidning. Jag bara myste och lät mina trötta fötter vila en liten kvart... Stirrade i taket, på folks ben och fötter, mot väggen bredvid mig där olika gamla bilder och kafferatiraljer hängts upp...Nu tyckte jag om Göteborg igen.

Tjocka släkten

Umgåtts med lilla tjocka släkten. Annandagsträff hos moster som bjöd på lammstek med diverse tillbehör... Plötsligt var min blogg i fokus och med viss våndaw har jag nu meddelat dem min bloggadress. Så, kusin ditten och kusin datten (eftersom det här än så länge är en hemlighetsfullt och anonymt ställe..men välj gärna egna pseudonymer..) Very Welcome till mitt lilla rum. Glöm inte att signera om ni dristar er till att skriva något.. Det gäller dig också sis...

Jag har lagt det här med erbjudandet om något helstekt djur på minnet K.J, bara inte grisfest!!!!!!!!! Ingen Sangria alltså men underhållning från K.M skulle heller inte vara helt fel..Skall absolut tänka på saken...Om jag nu inte flyr som jag tänkt...

tisdag, december 26, 2006

Tjockt av allt

JA MEN TÄNK POSITIVT DÅ !!!

Andas med magen, koncentrera dig på hur det känns när bröstkorgen pressas nedåt och diafragma skjuts ut. Känn luften smeka struphuvudet, luftrören och nå alveolerna. Känn hur syret sugs in och transporteras iväg mot hjärtat...Känn hur det känns. Det här är nu. Det här är mindfulness.

Vi utökar. Känn nu hur det känns i hela kroppen. Avspänd. Allt är bra. Känn hur fotsulorna känns mot golvet, bry dig inte om att det är kallt, bestäm dig för att det svalkar gott...Tänk gott, tänk positivt.....

Huset fullt av folk som kacklar, inte kan bestämma sig, drönar runt och äter frukost i evigheter, ockuperar alla toaletter och duschar, inte plockar undan någonting och jag får kämpa med min andning, min mentala närvaro och att försöka koppla av åtminstone lite grann... Jiddret i hjärnan startade för flera dagar sedan....har nog hjärnödem i dag på annandagen...

Det spelar ingen roll att det är rätt bra, att jag är glad att vi kan umgås så här, min energi är begränsad just nu...

Bestämmer mig för att göra något rationellt. Lämna huset, gå mot garaget. Tvätta bilen som en hel karl och byta till vinterdäck.......Drar på mig favobrallorna från Fristads, de höga gröna gummistövlarna och lämnar för en stund mitt hem...

I morgon börjar det. Andas lugnt, ta det lugnt. I morgon åker alla. Min enda lediga vecka på hela året!

måndag, december 25, 2006

"Första fyllan"

Alla är för mätta och trötta, såsar i soffor, fåtöljer, vid datorer och pianot. Gick varvet runt vid middagen, alla fick berätta vad de förväntade sig av det nya året eftersom det är sista kvällen vi är tillsammans det här året. Min syster hoppades på en ny Indienresa, min mamma ogillade sin vana trogen frågan, men fick ändå fram att hon hoppades att hon skulle få fortsätta att vara frisk så hon orkade med sin unga, vilda jakhund (bra rasval?) Min dotter hoppas på en hund, systerdottern på att få MVG i alla ämnen (Hon som har magkatarr p.g.a. trycket..). Min 13-årige son svarar: "Första fyllan"... och tittar spjuveraktigt åt mitt håll.
Därefter kom allt av sig. Moster lovade att bistå med goda råd i förväg, mormor tyckte chockerande nog att det hände alla, det lärde man sig av! Småtjejerna flabbade bara.. Och 13-åringen njöt av uppmärksamheten (han är en sötnos!!) Tja, vi glömde vad vi höll på med, kom inte vidare och jag lämnar mina tankar om det kommande 2007 därhän ett tag till. Visst har jag förväntningar och förhoppningar och visst kommer jag att skriva ner dem här.... Jag har åsikter också. En är att ungdomar under 18 inte ens skall smaka alkohol hemma. Det finns studier som visar att ungar som lever i tillåtande hem vad gäller alkohol, börjar dricka tidigare. De dricker också större mängder. Det vill inte jag uppmuntra och det får mina ungar "hacka i sig", det vet de redan....

Julklapp till U

Till U från Nike

- håll för öronen alla under 18 !!

"Till syrran en elektrisk mojäng
Den är lätt att få i sväng..
Gläds åt dess möjligheter
den har oanade kapaciteter
Av blänkande silver och den kan stå
Du av dennaa mycket glädje kommer att få"

God Jul!

söndag, december 24, 2006

Jul a´la Norén ??

Det yngsta gardet spelar poker, syrran ligger i soffan och kollar "Sagan om ringen" på TV, mamma och "lillebror" har åkt hem och jag flyr in i min privata sfär för en kort stund...

I går kväll gick vi igenom en stor låda med gamla foton, sånt man gör när ens syster för en gångs skull är på besök...Det är ju hur kul som helst men vi enades om att där var många ångestfoton också, speciellt från tonårstiden. Hittade ett från min 6-årsdag. Ett svartvitt foto som tydligen skickats hem till mormor från Tunisien. Vi sitter på trappan. Jag har ny vit klänning, uppenbarligen glad och nöjd så jag fyrar av ett jättegrin mot fotografen. På baksidan står att läsa: " Från Nikes födelsedagskalas. Hon är en riktig linslus. Det är omöjligt att få henne att se naturlig ut på ett foto!"

Vi konstaterade att om vi ville skulle vi skunna ställa till med en riktig Norenjul! Frågorna som fotografiet väckte skulle kunnat vara upptakten till en enda lång lidande och dramatisk julmiddag.
Kunde naturligtvis inte hålla mig, berättade om kortet men skojade stort leende och oroligt bort det i samma andetag. Alla skojade bort allt. Bäst att inte väcka den björn som sover...Det är för sent, íngen orkar längre. Vad skulle bli bättre? Vem orkar ens komma i närheten av Lars Norén på julafton, så vi skämtade om Norén och om våra planer från kvällen före. Det var uppfriskande nog! Mormor utsågs i alla fall till årets jultomte. Alla röstade för och hon skötte uppgiften med den äran.

Ibland är det lugnast att "gilla läget". Det går ändå inte att backa bandet, heller inte att förstå allt. Vi kan ju trots allt umgås ibland, dessutom är min mamma en jäkel på TP! En jul SKALL jag klå henne, då får jag min upprättelse!!

God Jul

Klockan har passerat midnatt...Det är julafton. God Jul till alla er som hittar hit. Så här blev årets gran! För första gången var alla ense om att det bara skulle vara röda och silvriga kulor i granen. Skönt att slippa smällkaramellerna och det hemgjorda tingeltanglet.. Bara sånt som glittrar och lyser! Nu, placera julstrumpor vid öppna spisen, sen sussa några timmar...........

lördag, december 23, 2006

Kyrkan i morse. Vad gör man när man glömt ladda kameran fast man lovat ta kort på dottern vars klass höll i årets julspel och som var en dansande ängel? Jo, tar glatt upp mobilen och fyrar av ..... Inte för att vi ser vem som är vem men något hände i allafall i kyrkan i morse...

fredag, december 22, 2006

Några julstämningshöjare.

Ett anfall av "nu järnspikar skall det bli jul här". Kokar kola, steker köttbullar, slår in paket och ser Christer Fuglesang landa på jorden igen. Till det unnar jag mig en liten Grönstedts VSOP allt för att höja rimmandet en nivå, sa jag mig när jag hällde upp det lilla starka.... Förr var jag rätt haj på det här med julklappsrim men nu låter allt likadant. Men äsch, det gör ingenting. Nödrim och dåliga rim, det är tråkigare utan rim!

Kolan blev det pannkaka av. Förstår inte varför jag fick för mig att göra min "berömda" kola från 80-talet? Förr (nu lät jag uråldrig igen) var jag rätt haj på det här med julkolakokning, men i dag gick det inte alls. Ena byttan blev för hård och går inte att skära med vassaste kniven. Andra byttan blev för lös och stelnar inte på plåten. Klockan är 23.57 och jag ORKAR INTE! Vill slänga rasket i komposten, men tonåringarna (3 till antalet över hela julen) skriker "neeeeej, den är goooood" så det får bli brytkola i år. Blir man sugen får man gå till plåten och bryta sig en bit alternativt skeda upp en bit.

Men köttbullarna blev fina i allafall och inte var det något fel på Discoverys landning heller, botten upp och god natt.

onsdag, december 20, 2006

Dan före dan före dan före dan före dopparedan

Lyssnar av min diktafon. Hör mig säga att jag vill skriva om män som löser problem genom att ljuga hemma och söka sig till andra kvinnor. Det skall bli mig ett sant nöje. Kvinnor kan säkert också uppvisa samma beteende men av dessa har inte jag någon erfarenhet .....

Vill reflektera om vår jord. Rymdinspirerad som jag är.... vet att Fuglesang nu är på väg mot jorden i ca 25000 km/h. Det skall bli spännande att höra honom beskriva sina upplevelser, speciellt om han fått några nya reflektioner vad gäller vår jord, vårt liv på denna och allt vi träter om här på vår planet, i smått som i stort. Om Gud, vad tänker han om Gud nu?

Skall skriva mer om stress. Om oss små, sårbara människor med en i utgångspunkten begränsad kapacitet. Vi rör oss kanske långsammast av alla däggdjur, vår utveckling går otroligt långsamt, jämfört med andra arter. Det tar nästan 20 år innan vi är förmögna att stå på egna ben. Allt vi gör är långsamt. Ändå accelererade vårt samhälle som en rymdraket in i 2000-talet. Allt runt oss går allt fortare. Det är mycket fokus på rekord, att vara först, bäst och vackrast. Bilarna går allt fortare, cyklarna, joggingskorna har den allra nyaste teknologin i sina sulor. Mängden av allt är större. Mängden vi skall hinna med likaså. Agendorna fylls, allt är lika viktigt. Vi skenar fram och för att hinna pratar vi samtidigt i telefon och klickar oss fram på laptopen, där vi styr upp allt från barn som kommit hem från skolan, jobbet, vårt sociala liv och tidbokning till gym, solarie, yogakursen och kanske en liten skepparexamensutbildning inför sommarsemestern. Vi lär oss att fungera men vi reflekterar inte. Vi gör det vi förväntas göra men utan att ifrågasätta.

...tills en dag ...

då allt fler av oss inte kommer undan längre...

Tvärstopp helt enkelt !

Sådär, nu blev det genast några rader direkt...

Vill också skriva om hästflickor. Om den stenhårda konkurrensen om skötarplatserna, om hierkin och utsattheten. Så var det på 60- och 70-talet, är något förändrat? Jag var hästflicka i ett Stockholmskt stall eller snarare i ett par stycken. Det började i Vällingby, sedan blev det Rinkeby i Danderyd, en stund Huvudsta (bara för att "Pytteliten" stod där) innan vi lättade för Skåne.

Mer då. Om tonåringar, om hur man som ensamstående mamma roddar ihop sin vardag och sitt liv, om att följa sitt hjärta eller sin hjärna, om att aldrig sluta hoppas, drömma och om att aldrig ge upp, om andlighet, gud och vet allt! Om feminism och om Bjärebygdens potatiserande, d.v.s. inte bara färsk utan också den som blir till vodka! Jag tänkte under julhelgen betrakta TV-utbudet och rescensera julklapparna, åtminstone de som delas ut i detta hus.

Over and out!

En bilolycka

Lite skakis. Drog ut på motorvägen med sonen. Målet var Ängelholms sjukhus. Min 13-åring körde omkull på cykeln i höstas, då fann man något "bifynd" på röntgen som nu skulle kollas.
E6 uppför Hallandsåsen har alltid varit olycksdrabbad. Minns när jag precis tagit körkort och det bara var den "gamla" E6, den med en fil i varje riktning. All tung trafik, alla vansinnesomkörningar, motståndet uppför och branten utför. Olyckorna duggade tätt. Också i dag händer det ofta att räddningstjänsten får larm från nordsidan av Hallandsåsen.

Vi drog på för att få upp farten och for ut i vänstra filen för att köra om. Här är det 3 filer i bredd, vilket är bra då en del tungt lastade långtradare närmast kryper upp i snigelfilen, den högra.

En bit upp i backen händer något. Det ryker, en varningstriangel placeras just ut och en man i gul väst viftar åt oss bilister att köra på och iväg. Det har smällt. En mer eller mindre totalkvaddad Honda står vid vägkanten. Bredvid står ett par människor böjda över en till synes skadad person.

Jaha, i grund och botten är jag ju sjuksköterska och kan inte åka förbi en olycksplats. Jag får helt enkelt inte. Kör in till vägkanten och stannar, springer ner till människorna som pratar ömsom danska, tyska och skånska. Där sitter han, en stackars kille helt blodig i ansiktet. Jag säger vad jag heter och får veta att han heter Johan. En snabb koll, killen andas, blöder till synes "bara" från ansiktet och kanske händerna. Han är gulblek och klagar över ont i ryggen. Jag får de andra att leta upp filtar och täcken, sen kan jag inte göra annat än att sitta där och prata lugnande, hålla hans hand och försöka ha så mycket ögonkontakt som jag kan. Ambulansen är uppenbarligen på väg, likaså alla andra.

Vad hände, frågar Johan. Lastbilschaffisen som gör ett gott jobb då han sprayar Johans bil med skum, sätter ut skyltar och vinkar fram trafiken säger att han låg i högerfilen, var tung lastad och att det plötsligt bara "small som fan" bakifrån. Troligen har Johan blivit bländad av den låga decembersolen och brakat rätt in i långtradaren som kröp uppför åsen. Johan minns ingenting, är bara förvirrad och chockad. Hans puls är rätt så lugn, han kan röra fötter och händer, så vi väntar bara. Jag tänker att han får inte försvinna, han måste hållas vaken...

Efter en liten stund kom räddningtjänsten. De fixerade J:s huvud och vi kunde lägga honom ner.

Det händer lätt, det kan gå väldigt fort. Jag hoppas att det gick bra för Johan. Bilen blev totalkvaddad, hela frampartiet var i stort sett borta.

Efteråt kändes det kymigt. Körde nog inte fortare än 80 in till stan. Min son var både upprörd och stolt över morsan. Vi pratade länge om det som hänt, han hade 100 frågor. Efter en stund sa han faktiskt..."Nä, från och med nu skall jag aldrig mer glömma bilbältet!!!!"

Och jag har bestämt mig. I morgon skall jag köpa en mask att ha i bilen, så jag slipper ge mun mot mun metoden utan något i mellan. Jag hade en sån en gång, har länge tänkt skaffa en ny men det är en sådan där grej som jag aldrig gör. Hela första hjälpen kudden skall uppgraderas. VIKTIG pryl att ha i bilen!!

måndag, december 18, 2006

SOL


Solen !!! På väg till Hbg, siktar krönet på Hallandsås och får sekunden därpå en stor, bländande solstråle mitt i ansiktet. Den träffade mig också mitt i hjärtat, blev glad och upprymd...Lyssnar på bra musik och susar nedför södra åssidan. Får fram mobilen och tar på måfå några bilder åt alla håll...Fortsätter ut på motorvägen och försöker fånga hur jag känner mig bredvid långtradarmonstrena som fyller i stort sett hela högerfilen ner genom skåne. Man är inte så tuff i en liten Toyota, men om kör jag och fort går det ändå. Passerar en dimbank men strax därpå lyser en låg men livsbejakande sol över oss igen. 18 december 2006. Kommer på en massa roliga saker att skriva om här i min blogg....Pratar med min diktafon som till skillnad från mig aldrig glömmer....

Åtgärder

Sitter åter vid mitt skrivbord. Datorn är påslagen och jag drar ett djupt andetag. Följande har åtgärdats:

Jag har lyckats finna reglaget för ljusstyrka, kontrast etc, har nu dragit ner precis bara så att jag ser vad jag gör.

Fick en mängd tips från en energisk ung man på Elgiganten. Han försökte pracka på mig en 22 " platt skärm som hade ALLT vad jag behövde, men hejdade mig och gick ut från butiken med en flaska "Office-Clean-Druckluft-Reiniger" a 99 kr.

Åkte därefter till Åhléns och fick 3 ivriga välspacklade expediter att engagera sig. Det besöket kostade bara 470 kr. Jag säger bara, eftersom de tre enade framhärdade att den ALLRA bästa lösningen, som skulle rädda mitt ansikte, var ett superserum för 698 kr plus en kräm för 449...Jag valde lösning nr 2 och sparade några hundra.

Väl hemma fick julstädningen draghjälp på allvar. Den färgglada statiska dammvippan som drar åt sig allt i partikelväg har dragit över väggar, tak och möbler. Det har dammsugits och torkats golv.

Min laptop vändes upp-och-ner. Därefter sprayade jag sötnosen med den här "druckluft-reinigern". In i fläktarna, under tangenterna och gissa om det sprätte gammalt damm runt min dator! Effektivt.

Sen tvättade jag fejan och smorde in mig med mina krämer och det här skyddande specialserumet som också kallas för "askungedroppar" !! Ack ja...vilka försäljningstricks! Nu förväntar jag mig inte bara att jag skall klara av några timmar vid datorn utan att få bränningar och stickningar i ansiktet utan också att min prins faktiskt skall hitta mig....Jag tappade de facto mina gamla lovikavantar i Hbg i dag så det får gå för skor...

Det har gått 5 minuter, allt väl så här långt...håller tummar!

Buy the way...Pälsen!! Smög in i den från och med i dag reande second-hand-butiken, där det kryllade av folk som rev och slet i gamla kläder. Jaha, det första som slår mot mig är en stor skylt som berättar att det är REA (30%) på allt utom på pälsarna. Så, min päls kostade också i dag 2500...Gick snabbt ut igen. Det var inte meningen i år heller...

Förrästen blir det säkert inte kallare än så här, så vad i hela fridens dagar skall jag med en päls till ???

lördag, december 16, 2006

Idomin eller våtdräkt?

Sitter bara korta stunder vid datorn just nu. Känner mig som en barnrumpa i ansiktet efter att ha smetat in mig med Idomin!!! Har dragit en T-shirt over huvudet och draperat ytterligare en så att jag bara precis kan titta ut. Där sitter mina Jackie Onassissolglasögon. Det går, men det blir inga långa pass. Tar inga risker. Förb.....t! Får väl börja med vantar för jag inbillar mig att det sticker på händerna också. Våtdräkt kanske kan vara något, med lång snorkel och stort cyklop. Paus och går för att dricka en flaska stark glögg i stället...

fredag, december 15, 2006

KRIS!!!!!

Något hemskt håller på att hända....Förra veckan kände jag det för första gången. Det kliade lite i pannan och jag blev varm om kinderna..Sedan dess har det för varje gång känts mer och mer... Det blev tydligare för varje dag. I går kväll var det olidligt. Just nu sitter jag med skärmen i stort sett helt fälld bakåt, så jag ser knappt vad jag skriver. Trots det sticker det i pannan....

Varje gång jag sätter mig vid datorn blir jag varm i ansiktet, på halsen och det börjar klia. Också i hårbotten. Jag är mer irriterad i ögonen än tidigare. Har huvudvärken med det här att göra?

Jag har ALDRIG i hela mitt liv varit allergisk mot något eller överreagerat mot någonting..

Är det skärmen? Det verkar så men.....Det här går ju inte!!!

SÅ, nu måste jag ta reda på fakta. Är det mer strålning från en Lap-top än från en stationär dator?(Fast jag känner det från min dator i mitt rum på jobbet också..) Är min dator värre än andra? Vad kan jag göra? Hjälp, jag måste ju göra något nu innan det blir värre! Tänk om jag inte kan vara här alls, vad gör jag då?

Tänk om jag blivit elallergiker och måste flytta in i friggeboden utan ström dragen...Tvätta kläder i bäcken, tvätta mig i iskallt vatten, laga mat över öppen eld och läsa i ljuset från stearinljus...skriva med papper och penna..?????

onsdag, december 13, 2006

DEN kappan !

Myste runt i Helsingborg, allt var bra. Det var min dag. Ramlade in i en second-hand-affär bara för att de skyltade med en fårskinnspäls som jag velat ha i flera år. En sån där 70-talare. Lång, lite figursydd, mocka på utsidan, päls på insidan ända ner till vaderna. Dessutom en stor härlig kapuschong!! En sån där riktig personlig, udda men klassisk sak. En sån som inte jag hittar, därför att mina armar når nästan ända ner till marken!

Provar. Sitter perfekt! Förstår att det verkligen ÄR min dag! Snurrar nöjt runt framför spegeln. Så fräck!......... Frågar inte vad den kostar..väntar lite. Går in i provhytten och glider ur kappan. Den är varm nog att klara en rymdpromenad i minus 600 grader...Tittar svettigt mot prislappen. Där står 2500 kronor. VA? Två och fem..... I en secondhandaffär? Är det inte meningen att man skall känna att man gjort ett fynd, handlat billligt eller nåt...Det kanske är ett bra pris men ändå, kappfan är säkert minst 30 år gammal! Och, för mig är det en förmögenhet, speciellt i julklappstider.

Säger nå´t om priset. Det söta biträdet säger att - rean börjar på måndag! - Jaha, och hur mycket rea blir det då? - Kanske 50% på allt, får jag till svar.

Så nu får jag vänta till måndag. Kanske kappan är kvar. Kanske det blir 50% off. Kanske den blir min ändå? Förvirrad av en kappa, inte bra....Godnatt.

Kvinnors hälsa

Tankar om skillnader mellan män och kvinnor. Samhället ser ju helst, åtminstone utåt, att vi är så lika som möjligt....Ta t.ex. det rent medicinska....Vi är olika, våra olika hormonuppsättningar påverkar oss på olika sätt. Det är ett konkret, löjligt enkelt påstående.

Tänker vidare på kvinnors hälsa. Varför har det tagit sån tid innan man förstått att kvinnor reagerar med helt andra symptom och andra lab.värden än män när det gäller t.ex. hjärtinfarkt? Det pågår en hel del intressant forskning just nu. Återkommer om detta....

Vidare funderingar..Varför äter så många kvinnor lyckopiller år ut och år in? (Beakta att jag i stort sett bara träffar kvinnor i mitt ena jobb) Finns det verkligen inga alternativ? Vem förlorar på alternativ? Vem vinner? Bröstcancer. Har bröstcancern ökat? Varför? Från vad till vad? Vad är orsaken? Finns det någon koppling mellan det enorma P-pilleranvändandet och bröstcancer?
Vore det inte konstigt om det inte fanns ett samband, det finns ju ett tydligt samband mellan östrogentillförsel i övergångsåldern och bröstcancer?? Var finns studierna?

Varför har så många kvinnor återkommande problem med svampinfektioner? Jag vet att jag tänker helt okontrollerat men....Är det något i vårt toalettpapper? I tampongerna som var och varannan kvinna använder? Har det med verkligen med antibiotikan att göra? Eller bara med vårt höga sockerintag?

De flesta unga kvinnor vet inte att man ökar risken för livmodercancer om man har oskyddade samlag med många olika män när man är ung? (Kvinnor som aldrig haft samlag får inte denna cancerform över huvud taget)

Fortfarande anses kvinnor i övergångsåldern inte vara riktigt tillförlitliga. De har ett problem, nästan som en sjukdom, som man går till doktorn med. Förr fick man östrogen, lätt som en plätt sen var allt bra igen. Nu är man mer restriktiv, nu när man vet att det ökar risken för bröstcancer. Kvinnor i den här mognadsfasen i sitt liv hamnar ofta i skymundan. De räknas inte riktigt längre.... Det är något fel på dem, de är oberäkneliga, sköra och på väg utför!!!!

Va? Det finns kulturer som hyllar kvinnan som kommit i menopaus. Som anser att det är hennes bästa tid i livet. Att hon blommar fullt ut som människa och som kvinna! Fantastiskt och livsbejakande!

........fortsättning följer

tisdag, december 12, 2006

Huggorm, höstmantra och Texashälsning

Stingslig och hugger som en orm....Trött ända ner i tårna efter 4 timmars arbete!! Varför? Kan inte svara...Kanske vädret, kanske mörkret, kanske är det bara tråkigt i dag, kanske tål jag inte minsta lilla motgång längre..Kanske frustration för att jag vill så mycket men att det går så långsamt när jag är otålig!!!

Hur var det nu? Lugn, tillit, värdighet och......jobba på strukturen.. Fokusera på det som är bra...

Går för det mesta riktigt bra.

Och du....som åker till Texas i morgon.. (För nu har du väl hittat hit?) Ha en riktigt kul resa tillsammans med lillebror ( klarar han att simma ner från Gbg tills i morgon kväll??)....Värm upp dig ordentligt. Tanka så det räcker fram till maj, när du kan ta fram halmhatten, solstolen, boken och dra ner till ditt eget varma myrställe vid havet! Använd solkräm, unna dig nå´t typ nya boots kanske, hälsa Fuglesang om du råkar på honom, drinka måttligt och be syrran sätta en stor färglad flagga, typ svenska, på ett av sina berg så det går att se från "Google Earth" (V säger att det räcker med en liten) och ha en riktigt God Jul !!

måndag, december 11, 2006

Autopiloten trasslar

Bakar lussebullar. Dubbel sats, massor av russin, mandelmassa och smör. Virvlar runt bland plåtar, ugnen, bordet och vasken. ... Autopiloten är påkopplad så jag kan lyssna på musik och tänka på helt andra saker.... För det mesta går det bra, ibland blir det fel.
Nyper en bit deg med fingrarna samtidigt som jag öppnar locket till äggkartongen och fiskar upp ett ägg med en hand. Så tar jag ett steg mot kylskåpet samtidigt som jag höjer degbiten mot munnen. Gapar - och trycker in ägget i munnen! ................ Godnatt.

Hehehe....

Besök av väninna "du vet vem du är" från tonårstiden, som hittat min blogg.. Här, några fina minnen:

Gabardinbrallor och Playboyskor!! - Snyggt ?

Blå kompaktmoppe (minns när du vurpade och fick hjärnskakning..)

Att du kysstes med han från Malmö, bakom transformatorn på Ängelholmsvägen!!

Min kaxigaste väninna med en sabla svada och svar på allt..(jaja, jag vet att du inte kände dig sån alltid)

Fyrtornet och släpvagnen (När vi promenerade bredvid varandra)

Stackars din mamma. Köket fullt av 5 egna tonåringar plus oss andra kompisar!!!

Din syrras registreringsnummer var FJM 674. Varför minns jag det?? Hon syntes dessutom knappt bakom ratten i sin vita amazon..

Du lurade in mig på toa, min första skoldag (vi var 13) när jag precis flyttat hit från Stockholm...- "rööögar du?" - Det gjorde jag inte men svarade ändå, ja! Ville verka mer erfaren än jag var. Fast lite cool var jag kanske ändå i Gul&Blå:s V-JEANS!! (Det hade ingen annan söder om tullarna..) syntetpäls och Jane Hellen nr 61 på läpparna?

Hur kunde vi röka på skoltoaletten?? 3-4 stycken inklämda med varsin cigg...och ingen märkte nå´t!!?

Kommer du ihåg jeanskjolarna vi sydde till skolavslutningen...eller rättare sagt, sydde du någonsin någon?? C:s var fulast, i brunt!!! VAR finns det fotot??

Ha en bra dag!

söndag, december 10, 2006

Mamma



Mamma....genom min mobilkamera, av min dotter!!

Ny skylt !


Man frågar sig om hästarna är våldsamma och kommer att attackera......

Med nya ögon




En lite annorlunda promenad. Samma invanda spår, men med mobilkamerans hjälp ser jag min väg på ett nytt sätt. Här, ett axplock!

10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 ........

Nu for han i väg. Där satt vi, nästan medvetslöst trötta framför TV:n. Men när det började spraka och slå gnistor under raketen blev vi med ens klarvakna. Vilken kraft! Undrar vad de gör nu? Undrar vad de ser? Ser de ut under resan? Hörde på radion att en av femtio astronauter återvänder inte. 1/50. Nu släpper vi inte våra tummar förrän de har landat igen.

Första dagen gick bra. De fick sova på resan och de väcktes till tonerna av Beatles "Here comes the sun"

lördag, december 09, 2006

Sokrates igen.....

Nu är jag i gång....citerar "Sokrates" (En filosofs dagbok) som skriver så här:

"Lösningen på mitt problem är att helt enkelt inte ha några krav på mig själv och bara göra det jag hinner med och känner för. IDEALET är ibland ett hinder som förstör glädjen i det kreativa"

När jag var 28 kunde jag inte tänka, bara känna......

"Filosofen" är ung men tänker gammalt ibland. Men, här tror jag nog innerst inne att det handlar om disciplin, träning och vana....

I dag tänker jag uppenbarligen rätt bra, vilket är tur. Känner, det gör jag fortfarande lika mycket, om inte mer... så jag måste hållas i schack och nära mina tankar.

Mjölk!!

Guuuud, vad det är gott med mjölk!! Snacka om stärkande dryck! MJÖLK...sköljs ner iskall, vit, len och så goooood! Men den måste vara ISKALL....helst av allt från Wapnö gård utanför Halmstad. Där mjölkar man, pastöriserar och kör ut till butiker på SAMMA DAG!!! Jajamen, så lättdrucket och VEM har lust att drabbas av OSTEOPOROS??

Används med fördel för att skölja ner en bit sträv, mörk choklad eller en bit marsipanbröd!! Godnatt...............

Lycka

Ett program om lycka. Vad gör människor lyckliga? Är människan lycklig i sitt innersta? Är det vanligare med lyckliga människor än olyckliga? Hur mäter man lycka?

I Bhutan, ett buddistiskt, feodalt jordbrukssamhälle i vilka människor sällan är lyckliga, har regeringen konferenser om lycka. Man frågar sig; Hur närmar man sig det lyckliga samhället? Man inför, rent teoretiskt än så länge eftersom det är svårt att mäta, termen BNL; bruttonationallycka i stället för BNP; bruttonationalprodukt.

Fantastiskt! Tänk er Fredrik Reinfeldt prata i de termerna…eller ännu hellre Göran Persson!!!

Maud skulle nog kunna leda en sådan utredning. Gudrun Schyman skulle troligen hänga på....

Ett amerikanskt forskningsteam som leds av en professor i positiv psykologi (!!) har rest över hela jordklotet och frågat människor om de är lyckliga. Resultatet visar att de flesta människor är lyckliga, trots yttre omständigheter som mörker, arbetslöshet mm som var fallet på t.ex Grönland. Dock, man hade inte frågat människor i västra Afrika! Ej heller rest till länder i mellanöstern. Dessutom var konklusionen den att det är inte tillräckligt att fråga människor om lycka! Hur kan man på annat sätt mäta människors välbefinnande??

Det lönar sig att vara lycklig och skratta mer, det är sant. Studier av nunnor i kloster, där alla har samma levnadsvillkor, visar att glada, leende nunnor levde i genomsnitt 10 år längre än de allvarliga, surare nunnorna.

Okej, blir vi nervösa nu?? Det räcker alltså inte att vi joggar, äter vitaminer, rosenrot, antioxidanter, slutar röka och snusa, reser på semestrar, gör yoga och har mer sex. Vi måste skratta mer. Så, sätt igång då! Hur svårt kan det vara: HAHA…

!!!!!

Någon sa: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” – låter bra.

I programmet fick jag också veta att vi föds med en viss nivå av lyckokänsla, vår grundnivå. Händelser som t.ex lottovinster och äktenskap leder till att vi höjer vår lyckokänsla i 1 respektive 5 år. Sen, går vi tillbaka till vårt ursprungsläge…

Jaha…

Vi får också veta att lyckliga människor är mer godtrogna. De är mindre kapabla att fatta kloka och genomtänkta beslut. Det är bättre att anlita cyniska och negativa personer till mer kritiska, viktiga poster och för att fatta avgörande beslut.

Vi får hoppas att de som beslutar om Christer Fuglesang får åka upp i rymden i natt eller ej är riktiga surfisar då…

Jag skall, som vanligt, ställa klockan, väcka mina barn och bänka mig med dem framför TV:n…Min son tvingar mig. Jag säger att; okej….men bara om ni lovar att inte gnälla eller vara sura för att ni är trötta i morgon! Be happy!

Antagligen är det bra med balans även här…lite lycka blandat med ett uns av jävlighet då och då…så vi inte tappar fotfästet, men tillräckligt av allt så vi fortsätter att drömma och njuta av livet…

Slut

fredag, december 08, 2006

Snurriga anteckningar post megamiddag!

Fredag kväll. Trivsamt lugn.. Umgåtts med solig väninna med barn i alla åldrar, ätit gott och druckit "Pata Negra".. Skrattat! Mår bra! Allt är lätt. Tänker gott om alla och allt, också om mig själv.

Hade jag tappat kontrollen? Möjligen en smula, lite varje dag. Okej, okej... Vem orkar hålla garden uppe 16 timmar i sträck? Nä, bättre sticka ut underläppen, blunda och dra upp axlarna till öronen... Jag gör mitt bästa. Duger ìnte det så bye, bye........

Vill kunna sms:a och mms:a till bloggen. Hur gör jag då? Skickar till bloggens adress? Var hämtar jag det då? Ligger det som drafts eller publiceras det? Tokig på att inte kunna och tjorva med det tekniska....Nu jäklar.....Var är mina läsglasögon?

Rymdresan

Väckarklockan ringde halv 3 i natt. Gick upp, väckte sonen som släpade sig ner för trappan. Väckte dottern som också hon ramlade ur sängen. Båda med täcke och kudde släpandes efter sig. Så, ramlade vi ner i soffan och på kuddarna framför TV:n.. Det tog 1,5 minut sedan fick vi veta att rymdresan skjutits upp! Alla vinglade tillbaka till sina sängar. Katten släpptes ut och just då - for vårt höga julpynt där utanför iväg som en julraket i mörkret!! Med ljusslingor och allt, drog ett vindkast med sig hela härligheten en bit upp i luften innan den landade med en duns mot gräsmattan. Vi somnade om nöjda med att åtminstone ha fått beskåda en uppskjutning denna natt.

torsdag, december 07, 2006

Att frysa och få upp ångan

Ännu en av dessa dagar där jag inte har något att säga. Frusen, stel och initiativlös. Ingen som helst kreativitet i dag...Vill inte frysa. Svårare och svårare att hantera grader under 20..Trots växthuseffekten är det kyligt. Vinden sveper genom huset, det är bara vid kaminen jag kan röra fingrarna. Jaja, snålheten kanske bedrar visheten..men mina element står på 15 grader. Det får räcka. Så eldar vi...

Lite låg.. Fenomenala G. benade upp mina tankar i går. Hur bär hon sig åt? Mina röriga, osorterade, insnodda tankar får plötsligt en så självklar och naturlig förklaring! "What´s the big deal" tänker jag kaxigt när jag studsar ner för stentrappan i det gamla stadshuset, där hon har sin mottagning.... Effekten håller i sig några dagar upp till en vecka, ibland längre.

Året 2006 är snart till ända. Mycket har hänt, det har trots turbulensen varit ett bra år. Ett utvecklande, kreativt år. Slut på stiltjen, andnöden, ledan, stressen, oron och att försöka behaga utan att lyckas. Aldrig mer.

Kastar beslutsamt in ett vedträ till... funderar på nästa år. Det måste bli ett bra år!

Föräldraskapets baksida

Oro. Att känna oro, en helt mänsklig och vanlig känsla. Ingen höjer på ögonbrynen.. Alla är oroliga ibland.

Det var det värsta med att få barn. Denna oro. Först oro för missfall, sedan för att barnet skulle dö i magen eller vara skadat när det föddes. Sedan oro för plötsligt spädbarnsdöd, att barnet skulle sätta något i halsen, skada sig, bränna sig, försvinna, bli kidnappad av en pedofil, drunkna, cykla omkull, bli påkörd, nerslagen, rånad...sitta för mycket vid datorn, för mycket vid TV:n, för lite utomhus, för mycket godis...oro för att ens barn skall få leukemi eller hjärntumör..bli mobbad eller olycklig....

Det slutar inte. Bara är där som ett föräldraskapets baksida. Det gäller att inte visa, inte låta oron hindra, inte uttala oron. Det gäller att hela tiden ställa den mot väggen och ifrågasätta dess berättigande. Det gäller att plocka ner den på en rimlig nivå...

"Barnvakt"

Jag är barnvakt. Min lillebror sitter och gnäller vid dörren. Hans mamma, som också är min, är och julhandlar. ...Nu orkar jag inte höra tutandet längre, nu går vi på promenad. Vår mamma lämnade en lista med instruktioner:

Använt INTE halsbandet, utan selen! Säg, NEJ, när han drar. Säg, HÖGER när ni skall åt höger, säg VÄNSTER när ni skall svänga av mot vänster. Ge honom lite MAT klockan 12. Han måste gå ut DIREKT efter. Gå inte längre än en timme. Han är trött, ge honom GOSEDJURET och säg GODNATT så förstår han....Han får INTE bita i kopplet, släpp honom inte lös, ta av honom selen när ni kommer hem......

Va? Inte var det så här komplicerat att ha hund när jag var yngre!! Det blir värre och värre...Bäst att hålla tyst och hålla med...

Nu för tiden tycks hundfolket mer sammanhållna och egensinniga. De bildar klubb, typ vi mot dem. Mamma och hennes hund tillhör det västra hundgänget. Där går man varje morgon vid samma klockslag, man firar både mattars och hundars födelsedagar i sina trädgårdar. Somliga känner bara varandra som "Skottis" matte eller "Labans husse. Hunden är i centrum. Många är ensamstående med utflugna män och barn. Där intar ofta hunden en slags samboroll. Förstår att alla mår bra av att ha någon att knyta an till...men när "någon" inte kunde ha sitt barnbarn översovandes för att den gamle hunden "måste" ligga i gästsängen.....då är jag inte med längre!

Jag förstår men förstår ändå inte......(som vanligt alltså)

Mänskliggörs inte hundar mer nu än förr? Den får t.o.m. en egen säng, (vad var det för fel på korgen) , en egen fåtölj (jodå), matskål på stativ och egen hår- och tandborste! Vissa stajlar sin hund med kläder, smycken och besök hos frisören.. Hundpsykologer är snart lika många som de för oss människor. Tidskrifter om hundar blir fler och fler... Kolla hyllorna hos Svea Lantmän eller Granngården! Kolla kändisar typ Paris Hilton som chict bär sin hund som en accesoar på armen...(om det nu är en riktig hund?) Min mamma går i skolan med sin hund en gång i veckan. Varje helg träffas samma grupp, men då är det social träning som gäller..... "Socializing events" på en stor åker mitt ute på landet !!!! Alla hundar, mattar och hussar springer lösa och får lära sig att mingla med alla andra på ett bekvämt och välsanpassat sätt !!!

Alltså ...... Är hundarna lyckligare i dag?

onsdag, december 06, 2006

Godmorgon

Mycket kosmos, rymden och stjärnor sista dagarna. Det är något i atmosfären.....eller är det bara fullmånen som jäklas? Sovit som en kratta i tre nätter. Lika förvånad varje gång...men kan den flytta stora hav så kan den nog vispa till mina transmittorsubstanser också..

...Klockan fem gav jag upp. Tog en kopp kaffe och beställde, innan jag blivit helt klarvaken, två biljetter till vårens konsert i Malmö med "My Chemical Romance".. What? Ja, det blir en julklapp till min musiktokige son..men vem han skall gå med det vet vi inte än, så än så länge är den andra biljetten min, oh dear! Får jobba på min EMO-image tills dess och skaffa mig en side-cut.... eller har jag missförstått något?

tisdag, december 05, 2006

Apropå när vår blå inte räcker till längre

http://www.expressen.se/index.jsp?d=10&a=780512
Uppföljning av näst senaste inlägget nedan..

Min kosmiska julgardin !

Är du synsk E ? Såg du den här "stjärngardinen" för två helger sedan när du var här, fast jag inte hängde upp den förrän i helgen som var ?? Eller är jag mer förvirrad än vanligt?

Hur som helst nöjd med mitt finaste julpynt i arbets-, gästrummet! (Slår julfallosen med hästlängder..) Godkväll.

Osorterade tankar på väg in i duschen...

Varför går korna fortfarande utomhus? Varför ser jag något grönt komma upp intill husväggen? Varför kan jag köra barnen till skolan i bara sandalerna? Varför växer gräset fortfarande? Det är den femte december 2006.

Det är både skönt och otäckt på samma gång. Så mycket vi tror oss veta men så lite vi egentligen förstår. Men en sak är säker. Så oerhört små vi i själva verket är och så uppblåsta och stora vi många gånger gör oss. Här kämpar vi, sammanbitna, för att få till vår vardag. Sida vid sida men inte tillsammans, vilket måste vara det enda rätta. Att vi håller ihop och är rädda om varandra och vårt jordklot. Att vi inser vår litenhet och utsatthet. Att vi förstår att vara tacksamma och ödmjuka för att vi fått möjligheten till ett litet kort liv här på den blå planeten..Att vi har förstånd nog att inse att det är nu vi skall njuta och leva, inte sen eller i morgon.

Veckans man är Christer Fuglesang! Han får chansen att från ovan betrakta oss från rymden. Så stort. Undrar vad han skall känna och tänka när han gör den där rymdpromenaden. Vilken utsikt! Så oerhört, oerhört dumt det måste verka med alla dessa krig, detta politiska käbbel och människors slit för att ha råd, när man från ovan ser det lilla jordklotet utan sina landsgränser, hus och bilar...bara som en enda, vacker, skimrande blå diamant!

Bloggform

Funderar fortfarande på formen för den här bloggen framöver. Mina inledande väldigt personliga blogginlägg har säkert uppfattats som lite spännande men också som att klampa in i något som är allt för privat. Å den ena sidan står jag fast vid att det var rätt. Det var min privata och anonyma blogg, även om det fanns möjligheter för vem som helst att läsa mina rader. Å den andra sidan är jag inte längre bekväm med att vara lika privat. Att skriva så utlämnande och direkt som jag ibland gjort känns inte lika enkelt längre. Samtidigt vill jag att min blogg skall vara personlig. Jag vill berätta och dela med mig av både tankar, erfarenheter och drömmar. Jag vill tycka och härja fritt. Så, hur hitta balansen?

Nu har jag dragit bort en hel massa inlägg. De finns kvar men är inte synliga för vem som helst. Så får det bli och jag fortsätter antagligen att rensa en del. Det gäller bara sådant som ligger allt för nära i tiden. Det som ligger några år tillbaka får vara kvar. Det som inte längre är känsligt eller utlämnande. Däremot vill jag inte på något sätt riskera att "hänga ut" personer som jag har i min närhet eller bryr mig om. Där får gränsen gå.

Sen är det upp till de som eventuellt hittar hit och tycker att mina ibland väldigt privata anteckningar är värda att läsa. Det går alltid att skriva en kommentar och backa ut igen.

Själv tycker jag att ärliga, personliga och innerliga bloggar är de som är mest intressanta. Bloggar som avhandlar dagboksanteckningar typ: "I dag har jag handlat och fikat med kompisarna. Det var goda bullar men fy vad det regnade" - är ökentrista! Vem orkar bry sig?

Läser en hel del bloggar just nu. Det finns många personliga, starka och gripande. Det finns gott om ytliga tramsbloggar och det finna bloggar där skrivaren framträder både med namn och bild. Ibland fungerar bloggen som någon slags reklampelare för vederbörande, ofta är det riktiga "tyckarbloggar", typ insändare i lokaltidningen...Jag läser vidare och tar intryck....

Funderingarna fortskrider....

söndag, december 03, 2006

Vem jävlas?

Det regnade i går. Nej, fel. Det REGNADE i går. Oerhörda mängder vatten lämnade himlen och mer eller mindre dränkte oss alla, speciellt oss alla som sprang på årets julskyltning. Det var mörkt, det var blött och gatorna har väl aldrig varit så tomma som i år.

Vad händer mer? Går över torget med kapuschongen uppslagen. Bara näsan sticker fram. Känner mig iakttagen från höger, vänder på huvudet och där står en okänd man och tittar mot mitt håll. Går vidare, vänder och går tillbaka. Där står han igen. Tittar igen. Jag tittar tillbaka och tänker att "han är lik nån". Eftersom jag inte är säker går jag vidare....jag kan än i dag bli osäker och t.o.m. blyg som en tonåring...Nu är han där igen, han är med ens överallt. Jag går förbi honom och då står han framför mig. Jag ändrar kurs och då är han där. Stannar för att dricka lite glögg, han närmar sig och jag stelnar. Känner vi varandra? Han säger ingenting, inte jag heller. När vi blir serverade Kullaglögg står han plötsligt bredvid mig. Tittar förvirrat åt andra hållet, där sonen står....

En stund senare dyker han upp också på Statoil. Just då, när jag virvlar ut från butiken med hela munnen full av skumtomte.

Åker hem. Vad händer. Vägbanan är svartare än svart. Ser inte de vita sträcken och det går inte att endast skylla på vädret. Ser jag så dåligt? Stannar bilen, ber sonen kolla och får veta att ingen av framlamporna lyser. Bara helljus, inte halvljus! Inte parkeringsljus! Höger och vänster har alltså gått sönder samtidigt!! Och VEM konstruerar dessa snillrika anordningar under motorhuven? Är det meningen att man skall byta ut hela bilen när lamporna går sönder?? Tröttnade på att stå på Statoil och rycka i gummihylsor och snäppfästen. Åkte hem med helljuset påslaget och bländade alla jag mötte.

Flera timmar senare klickar något inom mig. Är jag tokig eller? Men det kan väl inte ha varit DU? Varför skulle du vara i min lilla håla? Dessutom skulle jag ju känt igen dig direkt.. Förstår att det inte är du, men tänker att om du klippt dig, färgat håret, krympt något på längden, så kan det ha varit du i allfall. Det var nog ögonen och något mer... Konstig känsla. Han var bara lik dig.....

Går ut och smygröker en mentolcigarett i regnet. Den första på en månad. Går gatan ner och för ett förståndigt samtal med mig själv. Vill inte tänka som jag nyss gjorde, ett par getter måste ha slitit sig... Hur bar han sig åt? Vem jävlas nu?

Går hem, nattar barn, tar ett midnattsbad och en kopp thé. Myser i tystnaden framför kaminen en stund och hämtar upp Nike till ytan igen. Ny tankekurs igen, allt är bra.

Ni vet hur det är när man sitter med ett glas mjölk framför sig. Så tar man en klunk och någon har oväntat bytt ut innehållet till rödvin. Det blir en sådan chock, det är så oväntat att man först inte känner vad det är man dricker. Det smakar varken det ena eller det andra, känns bekant men konstigt.

fredag, december 01, 2006

Minnen av en groda

Det ligger en groda på vägen. Platt, brungrön med alla benen åt olika håll. Överkörd. Tänker att det kanske var min prins ...

Kommer att tänka på en annan groda.

Jag var 6 år. Högen var enorm. Jag satt på knä framför den gula sanden. Kände med handen, den var skönt varm, mjuk och lite fuktig. Grävde ett hål, grävde lite till. Minns hur den lena sanden formade sig i min hand. Skottade ut mer sand. Fick in hela armen, ända till armbågen. Skopade med handen, lite till, nu gick det inte att se botten. Armen gick in nästan ända upp till armhålan. Då var det stopp. Något låg i vägen. En sten. Spretade med fingrarna och grävde runt, fick ett bra tag och drog armen mot mig. Stenen följde motvilligt med. Där såg jag min hand igen, med fingrar som slöt sig hårt runt.....en groda!!

Grodan eller paddan var en jätte, åtminstone med mina 6 års-ögon sett. Den blängde oroväckande på mig med slemmiga ögon och gjorde något konstigt med halsen. Minns känslan av äckel och rädsla. Landet var Tunisien. Sandhögen hade någon tippat i vår trädgård. Grodan var av ett okänt slag. Minnet etsade sig fast.

Flickan som var jag hade blommig klänning, vita sandaler och hon skrek, kastade sig upp och sprang mot säkerheten. Mot pappas bil, den stora vita amerikanska, slängde sin in på det röda galonsätet och drämde igen dörren efter sig...Men hon var för snabb och benet hann inte med. Dörren klämde foten och tårna som kom i kläm, det var blod överallt och dagen blev ett kaos. Pappan kom springande...

Nästa bild. Jag ligger i bagageutrymmet på min pappas bil. Om foten har jag en handduk. Pappa stannar, för att springa in på jobbet och berätta att han skall åka till sjukhuset med sin dotter. Det är en solig, varm dag som alla dagar i Sfax. Plötsligt blir det mörkt. Urskiljer efter en stund fullt med ögonvitor runt svarta blickar som alla är vända mot mig. Jag blundar och håller andan. Pappa kommer tillbaka och ljuset återvänder. Hopen med svarta barn skingras runt den vita bilen där det i bagageutrymmet ligger en vit, blond flicka i blommig klänning och med ett stort blodigt bandage runt sin fot.

Nästa bild. Jag ligger på operationsbordet. Någon med gröna kläder spänner fast mig på en smal brits. Pappa är inte där. Till sist, när armar och ben inte längre går att röra, lägger någon en vit tygbit över mitt ansikte. Det blir kallt och jag försvinner bort ...... stjärnor, planeter eller fyrverkerier. Allt exploderar och jag dras ut i rymden..Bakgrunden är svart och det är både vackert och skrämmande på en gång.

Apropå grodor....

torsdag, november 30, 2006

En annan dag än tänkt

Det lilla shoppingcentrat Boarp, liksom utslängt på en åker, kan i dag stoltsera med ett antal olika små affärer. I en lång rad ligger de, som om de bara vore förgrundskulisser till den berömda "ladan".

En av dessa butiker heter "Lågprisladan". Ett eldorado för vem som helst, också för mig inser jag motvilligt. Här finns allt. Jag går in för att köpa glödlampor och kommer ut med tre fulla kassar samt en stor utelykta i blank krom. Så där är det....

Nästa livsfarliga affär heter....smaka på det här...Kötthallen! K Ö T T H A L L E N !
Va? Hur kan man döpa en affär till Kötthallen, säg det tillräckligt många gånger så blir det så köttigt att man ser rött och känner smaken i munnen. Man vill gärna tro att slaktaren står med sin yxa direkt innan för dörren. Stor och fet med köttigt ansikte och ett brett dreglande leende...Men ack nej. Här råder ordning. Rader av delikatesser visar upp sig bakom en välputsad glasvägg: Kotletter, lammracks, lammstek, majskycklingfiléer, korvar, pastejer, patéer, skinkor, älgfärs, fläsk, hemmalagat, grillat och griljerat, rostbiff och oxfilé. Här finns allt! Ostar i överflöd och marmelader. Franskt, italienskt och skånskt.

Sen var det inte långt till tippen...

Nöjd med mitt fixande och handlande och att jag skurat bort algerna på altantaket. Missnöjd med att jag inte gjorde det jag planerade att göra. Varför gjorde jag så? Höll mig inte till agendan, men får väl godkänt i alla fall?

Julstämning ?


1 december. Södra Sverige, men ändå......

Någon slags stämning


I blixtbelysning - ett monster med en usel frisör..

I mörker, när bara de små ljusen syns, då tycker jag att vi närmar oss jul....

onsdag, november 29, 2006

Stajlad blogg

Zappat runt lite bland andras bloggar igen...Hittar några guldkorn, skall uppdatera min favoritlista...Inser att det är trevligast när texten är kort och bilderna många. Sån är inte min. Tvärtom. Långa, övertydliga texter och så en och annan liten bild. Stajla om? Nä, tar ett snabbt beslut att min blogg får fortsätta att vara som jag är; lång, osorterad och motsägelsefull.

Vad då, jul?

Gosch, jag tar mig. Äntligen skickat in ändringsanmälan till Bolagsverket ... Min lilla firma har ny skepnad och tillika ett nytt namn. Nytt, nytt... känns befriande att släppa det gamla. Har betalat räkningar och sopat rent i räkningshögen. Varje gång med känslan av strypsnara runt halsen...Det gick. Antagligen blir det lite jul i år också.

25 dagar till julafton. Stöön... Ingen känsla, något som min dotter kompenserar för. Hon rev i helgen fram samtliga jullådor och vips, i hennes rum råder ingen brist på julstämning! Där glittrar redan tak, väggar och fönster av luciaglitter i silver och guld, kulörta kulor och mitt på golvet står hennes minigran och skapar stämning. Dessutom har hon draperat bokhyllan med ett tygskynke från Egypten, hängt upp möbelsnoddar längs skrivbordskanten och klippt ut cirka 30 hjärtan i röd filt som hon, likt rosenblad, strött ut över hela rummet!

Själv har jag stulit ett antal grankvistar från åsen, vilka jag klädde min rostiga utepiedestal med. Det räckte till hälften så jag får stjäla lite till. Kom i gång rätt bra. Såg framför mig hur min variant till utegran, snötyngd, lyser upp i vintermörkret, men inser nu att risken finns att den kommer att uppfattas som en jättefallosjulsymbol, med sin obeliskform....Och med det har jag gjort mitt för att skapa lite stämning. Bild kommer.

tisdag, november 28, 2006

Present !!

Jag har fått en present. Ser plötsligt hur en skönlockig yngling närmar sig min ytterdörr med ett stort vitt paket i famnen. Blir först misstänksam, tänker att det måste vara fel. Frågar om det kan vara en bomb i lådan? Den unga budkillen skrattar och säger att jag blir nog glad när jag öppnar...

Om jag blev glad? JA, jag fick en fin presentkartong med olika kaffesorter, lyxiga små kaffetilltugg av vit choklad, mörk choklad, kaneldoppad choklad och med nötter och nougat! Dessutom 2 whiskeypralinpinnar och små kakaokaffebönor i en ask. Samt två kaffemuggar i porslin!! Jissa ATT jag blev glad. Så fint! Så gott, jag som älskar både gott kaffe och choklad....det visste någon. TUSEN TACK räven!

måndag, november 27, 2006

Tåg

Tittar ut förbi byn, över bukten och slätterna utanför Laholm. Dimman har för ett ögonblick skingrats, så jag ser långt igen. Hör hur tåget visslar där borta i svängen, står kvar och ser när det mjukt smiter längs åskanten. Som en lysande orm ringlar det lilla Öresundståget sig in mot dalen. Tycker om tåget. Tänker på när jag var tonåring och bodde bara ett stenkast bort. Hur vi stod och såg på tågen och sa att det såg ut som leksakståg! Det kändes som att vi skulle kunna sträcka ut våra armar och ta tag i de små vagnarna.

Kan ibland känna en längtan efter att följa med. Jag vill sitta där helt själv och glida fram genom Sverige. Ha en kopp kaffe framför mig, se hus, åkrar, järnvägsövergångar och träd passera. Känna det lugn som infinner sig när man ändå inte kan göra något annat än att bara sitta kvar och vila i nuet.

Min bästa tågresa gick mellan Narvik och Luleå. Vita vidder, fjäll, snö som yrde. Overkligt att sitta där inne i den upplysta trygga värmen och se vildmarken, det orörda Norrland passera utanför med sina slätter och fjäll. Undrar vad renarna tänkte. Såg vid ett tillfälle en röd räv med en enorm svans. Han kalasade på en vit hare och snön var färgad röd av blod. En bild som fastnade. Såg ut som något ur skolans lärobok om natur och djur. I min skånska vardag hade rävar och harar ungefär samma färg, året runt.

Fast i själva verket är det sällan jag blir så där skönt avkopplad när jag åker tåg. Blir lätt otålig och stel i kroppen! Kör hellre bil. Då kan jag stanna när jag vill och behöver inte trängas med främmande människor som luktar ovant, har störande mobiltelefoner, gnälliga ungar och kladdiga matsäckar med sig.

Jag minns en annan tågresa. Vi var femton. Jag och mina två tjejkompisar åkte till Stockholm där vi skulle bo hos min pappa. Min kamrat C. hade i stort sett aldrig varit utanför Båstad, i allafall aldrig åkt tåg.

Tåget lämnar Båstad station och tuffar iväg norrut. Efter 3 minuter kommer konduktören som ropar " Nyyypåååstiiiigna". Då säger min väninna på bred skånska...."Eouuu, var liggor det hänne??"

Vem är jag?

Funderar på vad jag vill med min blogg. Det känns inte särskilt meningsfullt att smyga undan och vara anonym längre. I början var jag noggrann med att inte röja min identitet. Med tiden har jag blivit allt "slarvigare". Nu har jag insett att det t.o.m. kanske är roligare och ärligare om jag berättar vem jag är.

Det heter ju att man skall vara privat och dela med sig i en blogg, det tänker jag fortsätt med men inte längre utan viss censur!

Bloggen smög igång som en smal, oupptrampad, slingrig stig i bokskogen. Min röst var liten och svag. Med tiden har tonen blivit kaxigare, humöret bättre och volymen allt mer högljudd. Bloggen känns ibland som en saxofon, somliga dagar är den en cello. Ömsom låter det riktigt bra och jag är mer än nöjd. Ömsom brölar det rysligt falskt, jag har de facto inte tagit några lektioner. Jag lär och framför allt, jag har riktigt roligt med mitt instrument eller om man så vill, mitt lilla "husdjur".. Kanske jag skapar en ny mer "privat dagbok" vid sidan om den här.. För att få tillträde dit får man i så fall kvalificera sig !!

Det här smygandet i början var ingenting annat än att jag hade en tuff period just då. Eftersom jag alltid skrivit och har ett enormt behov av att sätta mina tankar på pränt, kändes bloggandet som ett nytt sätt att skriva dagbok på , ungefär. Just det, ungefär. Men inte i närheten. Jag hade i början svårt att föreställa mig att någon enda skulle hitta till mitt rum. Men vetskapen gav onekligen lite extra nerv åt mitt skrivande. Med tiden började jag längta efter att få någon liten kommentar. Jag snurrade runt bland bloggportaler och pingsidor m.m. och vips började det hända saker! Faschinerande. Ännu mer faschinerande hur man faktiskt kan få rejält med uppmärksamhet bara man råkar skriva om ett tillräckligt känsligt eller provokativt ämne!

Visst måste jag vara personlig i min blogg, annars kan jag lika gärna lägga av. Men förhoppningsvis blir jag inte övertydlig, utlämnande på gränsen till outhärdligt eller tjatigt gnällig. Men jag delar gärna med mig av tankar, erfarenheter och åsikter, annars lär det här bli en riktig tradblogg. Jag har ju inget specialintresse så som akvariefiskar, frimärken eller brodyr som jag kan fokusera på.

Jag har redan rensat en del, hälften ligger som "drafts". Det är ju också så att vet man vem jag är kan man relativt lätt förstå vilka jag skriver om. Även om det finns en och annan som jag gärna skulle drämma i huvudet med en stekpanna, så känns det inte värdigt att hänga ut vederbörande i det här rummet. En del får stå kvar, men jag tror inte att det gör någon illa eller upprörd. I så fall går det ju bra att kommentera eller morra under "comments".

Funderar alltså på att skriva ut mitt fullständiga namn och få med en liten bild.
Eftersom jag är en novis när det gäller det rent tekniska, har jag inte trots ett enormt söndagstålamod klarat att klura ut hur jag får bilden på rätt ställe, i högerkolumnen i min profil....Tar tacksamt emot råd och tips på hur jag gör..


Ha en riktigt bra vecka, ni som orkar masa er hit och läsa vad jag knattrar ner. More to come..Nike

lördag, november 25, 2006

Sidan fyra

Sidan 4 i dagens Expressen!!

Allt är okej, utom rubriken som jag inte rådde över. Men det är så det är. Det här är superkul, men nu byter vi samtalsämne, i allafall jag.

http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=766947


fredag, november 24, 2006

Ack ja...

Det händer mycket märkliga saker när man minst anar det..... Underliga dagar...Blev kontaktad av Expressen häromdagen...Läs i kommande nummer, kanske redan i morgon.

onsdag, november 22, 2006

Lite vardagslyx

Vem mår inte bra av lite vardagslyx ibland. Här sitter en njutningslysten skånsk stockholmska som är svag för att typ...bli kliad på ryggen, fotmassage, champagne och mörk choklad.

Ibland låter jag mig förföras av alla glassiga magazine, de ytliga färgglada i tjockt blankt papper. Köper ett par stycken på en gång, passerar chokladaffären på vägen hem och ser åtminstone till att ha lite billig skumpa hemma..

Har jag råd unnar jag mig gärna en timmes aromaterapi innan dess, om inte åtminstone ett hett bad i mitt eget hemmaspa.. Honungstvål, bubblor både i och utanför kroppen. På med skön musik, tänd några ljus och dra in det hela genom varje por. Det doftar gott. In i tjockaste frottérocken och upp i sängen, mitt stora vita moln, i flera timmar när barnen lagt sig.

Bläddrar långsamt och omständigt igenom mina magasin, nyper i det tjocka pappret..läser om allt ytligt, trevligt, onödigt, intressant och oviktigt. Läser om människor, spanar in höstens mode även om jag inte förstår vad det är jag ser på flertalet "konstnärliga" mörktonade modebilder. Kollar in mat och vintips, resor! Vackra bilder som förstärker känslan. Ännu oftare försvinner jag in i en spännande deckare eller någon annan intressant bok eller tidskrift. Eller skriver en stund.. Det händer att jag laddar ner en film, rakt in i laptopen. Är inte det en supergrej?

Hemlyx!

Ett sånt hallå...

Ett sånt hallå...har tydligen trampat på många medsystrar ömma tår...Återkommer en annan dag med vissa funderingar kring det som hänt i dag, denna är till ända. Tack för i dag! Här, för er som känner för att läsa vad några andra skriver....

http://expressen.se/index.jsp?a=757783 (Cecilia von Krusenstjerna )


http://expressen.se/index.jsp?a=759700 (Katerina Janouch svarar)













Morgontidningen

Låg vinterblek sol bortom åskanten. Bokarna avtecknar sig som ett svart spetsmönster mot det ljusa..Klart. En lugn morgon. Äter frukost vid tidningen, TV:n och datorn.

NST är tjockare än någonsin men går också fortare än någonsin att läsa. Vem bryr sig om Perstorp, Åstorp eller Bjuv när man bor i nordvästra delarna? Jag orkar knappt läsa om vad som händer i min närmaste stad. Skummar över rubrikerna...Det handlar om lergökar, julsånger, bygglov för restauranger och val av Ängelholms lucia! - suck!

Om min by går att läsa på två hela sidor i dag! Ibland räcker det med en halv. Men en sida täcks av ett fotografi, så det är magert med text. Jag skummar igenom tidningen, nyheterna har jag redan fått via DN på nätet och på TV. Läser dödsannonserna (måste hålla koll....)Zits ( som tonårsmorsa, ett måste! )

Det enda som i övrigt fångar mitt intresse denna dag den 22 november är fantombilden av Jack the Ripper!!- att Ängelholms flygplats är först i världen (!) med nytt fingeravtryckssystem för att öka säkerheten och så en halv sida om Palmevapnet. Ett vapen som tydligen kanske ändå inte är palmevapnet, åtminstone det vapen man i 20 år trott skulle kunna vara palmevapnet. Man har trott mycket i 20 år. (Osannolikt att man inte lyckats lösa mordet....) Mer mord i Libanon, ännu en gruvexplosion, ännu en busskrasch, mer om hiv-smittan. Internethandeln ökar..Avslutar med att skumma igenom några trista rescentioner...Klart och slut.

Varför har jag tidningen kvar? Är det bara för känslan av att bläddra i tunnt tidningspapper till morgonkaffet.....?

måndag, november 20, 2006

Kyrkogårdar

Promenerat på kyrkogården. Det var ett tag sen... Har alltid gillat kyrkogårdar. I Tromsö allra helst. Där bodde vi granne med Elverhöy kirke och Tromsös största kyrkogård. Inte så sällan promenerade vi runt och läste på gamla och nyare gravstenar. Det var spännande. Alltid i mörker. Ibland hela familjer som dött samma år. Vad hade hänt? Varför? Någon farsot som svepte förbi? Ibland flera namn ur samma familj, men bara männen. Ja just. Sjökaptener eller fiskare! Förlista på havet. De stenarna var många... Många barn. De allra flesta stenarna berättade vad människor livnärt sig på och hur många barn de hade. Somliga stenar var utan namn. Vissa stenar med namn på ogrävd jord. "saknad till havs", "vilar i havet" men också "fjellet tok han".

Här i min by är det handlande, bankirer, advokater, fiskare och jordbrukare. Det är en salig blandning, men från senare år skriver man inte ut yrket längre. Så synd! Bara namn och årtal. Varför? Är vi inte stolta över vad vi har för yrke längre? Nej, det är nog vad vi är för slags människor som är det viktiga. Den lilla "loggan" i dödsannonsen signalerer ofta personligheten...

Där ser jag plötsligt min gamla bästis pappas sten. Jag gillade honom. Han var en tillgång när vi var förvirrade tonåringar. Han dog alldeles för tidigt och fick en platt blank granitskiva. En liten rund sten är fastlimmad i ena hörnet. "Till morfar från Sebastian". Sebbe, som gifte sig i somras. Går längs kanten av stenar. Läser och ser många kända namn. Himmel, om de visste när de levde att de lite längre fram skulle bli grannar på kyrkogården!

Går ut och fram längs vår huvudgata. Promenerar långsamt, tittar på folk och bilar. Inser att snart kommer alla vi som skenar fram här i dag, att ligga där borta på den nya kyrkogården. Möter min gamla studierektor, han som var så sträng och som jag var rädd för. "Ja, hejhej"
- tänk om jag hamnar bredvid honom!!! Eller bredvid den där tossiga högljudda tantan i konditiorikön! Kan man boka plats redan nu tro? Jag vill ha lugn och ro. Helst vill jag ligga längst upp, mot bokskogskanten. Jag vill ha fridfulla, snälla grannar, inte oroliga stressade själar som kanske inte kan ligga still....

Min moster har en fin önskan. Hon vill ligga på kyrkogården i Hov, bara för att det är så fantastisk utsikt där!

Positiva tankar

Visst är det underbart med hösten! ! ! !

Gräset grönskar fortfarande under alla träd som i dagarna släpper i från sig de absolut sista löven... Havet går i grått mot silver, och åsen skiftar i brunt, svart, lila, silver och guld....Milda, lugna färger till en isande klar vind.

En dag för bullbak. En dag att njuta vid kaminen. En dag när jag är tacksam över möjligheten att (åtminsone delvis) få rå min tid och kunna jobba hemifrån. Jag tänker att jag trots allt har så mycket att vara tacksam över. Mina fenomenala ungar inte minst! Mitt hem där på åskanten som med sitt lugn och sin trygghet värmer oss i höstrusket...

Tänker att guud vad en kopp kaffe kan smaka fint...på min nya värmande tjocka kofta, på att jag haft det bra med vänner i helgen, på att det går åt rätt håll allting även om det ibland är motigt...Tänker på att tankens kraft är stor, det är inte lätt men det går att slita sig loss från destruktiva tankar.... Det går att se något fint, vackert och stimulerande också i en dag som denna!

söndag, november 19, 2006

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär:

Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor.

Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller annan välförtjänt gärning. Gick man på hur kända de är, hur snygga de är eller hur många barn de har? Varför inte kalla tävlingen för "årets kändismamma" i stället? Så ger den inte sken av att verkligen representera mammor i allmänhet, vanliga mammor som inte har strålkastarljuset på sig.

I utgångspunkten är jag tämligen ointresserad och oengagerad när det gäller kändisar, skvaller, jippon i Stockholm etcetra. Däremot är jag intresserad av starka, självständiga och duktiga kvinnor som utmärkt sig i en eller annan form. Många av dessa skriver härliga böcker, friska debattartiklar eller ler vänligt mot mig när jag slår på TV:n på morgnarna. Det finns många duktiga kvinnor i detta land. Ett fritt land som ger alla lika möjligheter att göra vad de vill, utbilda sig, göra karriär och lyckas med att förverkliga sina drömmar. Förebilder. Goda, starka kvinnoförebilder är viktigt och naturligt i ett land som Sverige och de har vi gott om.

Sitter där och zappar mellan lite olika bloggar för att se om jag kan hitta något som väcker mitt intresse. Det är då jag råkar läsa några rader om mamajippot i Stockholm. Bloggen var en uppmärksammad, ung författarinnas. Hon var en av de nominerade, en av de som fick gå på catwalken med sina barn.

Jag inser att hon i samma andetag som hon var gravid och födde två barn också skrev böcker. Trots att hon hade en tuff tid efter att första barnet fötts. Hur gick det till? Ännu en av dessa unika människor som inte behöver någon sömn? Har hon barnflicka? Åtminstone en 50/50-man? Hur är det annars möjligt? Jag är full av frågor. Var det fel på mig? I dag förstår jag att det var helt normalt, men så tänkte jag inte då och min stresscirkus startade...

Många kämpar dessutom med att upprätthålla sin dröm om den perfekta familjen med en älskad make och två välklädda barn. Villa, snygg bil i silvermetallic, vara en pigg, fräsch och smart mamma, Inte tappa garden, köra på. Snygg och välklädd med välstädat hem utföra storverk varje dag...

Jag läser vidare. Det här är alltså ytterligare ett exempel på en i raden av lyckade, duktiga mamman, som åter bevisar att man kan göra allt trots att man har små barn att ta hand om. Massmedia har nappat..Men något är fel...

Läser lite till.....då kommer det. Inlägget om en annan "duktig" kändismamma, vinnaren av årets mama 2006, vilket firats på inte mindre än Café Opera i Stockholm. Hon och andra nominerade fick under prisutdelningen promenera längs en cat-walk med sina barn. Man visade senaste modet för mammor och barn, åt gott och skålade i champagne!

Det här är löljligt. Varför? Tävling? Möjligen en insiderutnämning bland landets "kändismammor"? Snarare ett hån mot alla de hårt kämpande familjer och mamor som dagligen gör ett storartat jobb med sitt liv och sina barn. Hur utsåg man vinnaren? Framröstad av vem eller vilka? Hur vet man att dessa kvinnor är bra mammor??

Man vill tro att det är redaktionen på Mama eller inom "nätverket" som vinnaren utsetts. Men tydligen har läsarna röstat. Är det alla dessa trettioåriga förstföderskor som ser dessa kändiskvinnor som någon slags förebilder för att de själva också lever i tron att man SKALL inte bara vara mamma för att vara en perfekt mamma. För att bli lyckad skall man samtidigt också göra karriär och ha ett perfekt liv a´la "Sköna hem", "Mama" och andra magasin och tv-program som spär på myten av den perfekta mamman och den perfekta familjen..

Ett sådant synsätt kan vara att binda ris åt egen rygg. En kvinnofälla!! Nu sticker jag ut hakan, jag är medveten om det. Men det behövs en debatt som är mänsklig och jordnära, som inte fördömer kvinnor som inte orkar, vill eller kan hänga på racet. Som vill göra en sak i taget. Kvinnor är inga supermän! Män och kvinnor är olika! Är det en nyhet?? Är det så konstigt att det inte blir någon lugn och ro i familjepolitiken? Är det så konstigt att många kvinnor inte mår bra. Är det så konstigt att fler och fler kvinnor i rätt unga år också får hjärtinfarkter som tidigare bara männen fick?

För att vara en superbra mamma skall man alltså också hålla på med en massa andra saker, helst göra kometkarriär, gärna vara kändis, dessutom snygg och vältränad. Lyckad helt enkelt! Vilket för de allra flesta inte fungerar. Pressen på unga kvinnor är ondödigt stor. Många känner sig hetsade att återgå till ett aktivt arbetsliv igen efter barnledigheten.

Är det svårt att förstå varför statistiken visar att sjukskrivna med diagnosen utbrändhet, ångesttillstånd, ätstörningar och depressioner ökar...

Varför är så många kvinnor deprimerade? Varför knaprar så många kvinnor lyckopiller? Varför ger så många kvinnor upp när de inser att de kanske inte tillhör den gruppen som behöver 4 timmars sömn per natt, som blir konstiga av att amma eller som knappt räcker till åt två barn och ett hem.

Hur många har tid att plugga, skriva deckare eller göra karriär när sömnen är skral, tiden knapp, orken eller barnflickan inte finns. Inte heller den stöttande pappan som tar 50%, vilket jag uppstudsigt menar faktiskt är en omöjlighet, åtminstone i längden..Som tur är för 2000-talskvinnan verkar hennes man verkligen ta ett allt större ansvar för sina barn.

Jag bor inte längre i närheten av Stockholms City. Jag bor på landet. Här har många kvinnor inte ens en utbildning. De jagas ut i arbetslivet fast hela deras existens och identitet hänger på att vara just mamma och att få vara tillsammans med sitt barn, något som skapar mening åt deras liv och som känns naturligt i ett enklare jordbrukssamhälle!!! Tror ni att det accepteras? Åh nej, de är betraktade som andraklassens kvinnor. De här kvinnorna klassas snabbt som dumma i huvudet eller handikappade? Troligen utgör de också ett hot och får därmed också ta en del skit, inte minst från sina medsystrar!

Jag har vuxit upp med en ensamstående, yrkesarbetande mamma. Min släkt består av många starka, kämpande kvinnor. Jag är ända in i mina grundvalar en självklar feminist i den bemärkelsen att män och kvinnor är lika mycket värda, att de på arbetsmarknaden måste erbjudas samma villkor, samma utvecklingsmöjligheter och samma lön.

MEN, för bövelen. Det är kvinnorna som blir gravida. Det är kvinnorna som föder barnen, vars kroppar och själar genomgår den största metamorfasen.... Kvinnor ammar och får den första odiskuterbara naturliga bindningen till sin avkomma. Det skall vara så..men samhället tolererar inte att det är så. Men tyvärr...män går inte på östrogen!

Jag är själv kvinna, mamma och barnmorska. Jag gick på myten, men tvingades vända och tänka om. Jag uttalar mig gärna i ämnet.Jag är lika mycket jämställd för det, fast ännu mer på kvinnornas och barnens sida nu än tidigare.....

Den här mamatävlingen känns bara som ett hån mot alla de kvinnor och mammor som under andra förhållanden skulle ro hem den där utmärkelsen. De nominerade i Stockholm är kanske hur bra mammor som helst (de enda som kan avgöra det är deras barn om sådär 15-20 år) men det här är bara ett jippo. Vem får behållningen? Tidningen, Deltagarna? Kanske svensk familjepolitik ligger bakom tävlingen? Eller de deltagandes bokförlag i ett gemensamt PR-jippo?

Är jag bara sur och gnällig nu? Skall inte kändissverige få ha lite kul och festa loss om de vill? Lite glamour är väl aldrig fel? Självklart inte, festa på bara..

I mina ögon är det lite töntighetsstämpel över händelsen. Känns inte värdigt. Så många intelligenta, vällyckade kvinnor som i sig är en förebild. Måste de tramsa till det genom att ställa upp på ett sådant jippo?? Jag skulle uppfatta det som konstigt att bli jämförd med alla de miljoner fantastiska kämpande mammor som förtjänar en likande utnämning alla dagar varje år!

Ner på jorden, till skobygden utanför tullarna...för balansens skull...
I min lilla värld heter en av "årets mamor" Pam. Hon är 12-barnsmor och bor i min grannkommun. Hon är tillika farmor till två. Pam är 38 år och familjen bor i en vanlig villa...Hon älskar sina barn, säger att hjärtat bara blir större för varje barn. Naturligtvis pratas det och skvallras det mycket om familjen. P bryr sig inte. Hon la för länge sen karriären på hyllan då hon insåg att det aldrig skulle gå att kombinera barnafödande, uppfostran, hem och familj med en yrkeskarriär och jobb. Hon valde att stanna hemma och hon är stolt över det ! På riktigt ! Hon låtsas inte, försöker inte vara något mer, låter sig inte påverkas varken av politiker, andra provocerade kvinnor eller den storstadskvinnorörelse som inte tycker att det är en karriär att ta hand om sina egna barn. Pam sträcker på sig. Hon är stark och stolt. Dessutom osannolikt snygg och fräsch...

Det här har ingenting med mig att göra. Jag menar inte att jag vill ha fler barn eller att jag skulle vara nöjd med det liv hon lever. Men Pam går sin egen väg, hon är en ovanlig och otrolig mama!

Det finns många fler. Varför inte min väninna Helene. Mor till två pojkar. En intelligent, varm och omtänksam kvinna. När hon just fött nummer två fick hon besked att hon drabbats av bröstcancer. Hon var knappt 30 när hon fick beskedet...Trots operationer, cellgiftsbehandlingar och hormonbehandling förlorade hon inte tron på att hon skulle bli frisk, åtminstone inte utåt. Hon log tappert och älskade sina barn som hon alltid satte i första rummet. Hon var en generös och fantastisk mamma, kvinna och väninna. Hon dog. Hon klarade sig inte, det tog sju år innan sjukdomen tog över hennes kropp och fick henne att till sist ändå ge upp. Så postumt får hon utmärkelsen som en av de mest fantastiska mammor stått på denna jord! Förhoppningsvis fick hennes pojkar så mycket värme och kärlek av sin mamma under de år de fick tillsammans att det räcker länge, länge....Jag är övertygad om att hon hann ge dem den där grundläggande tilliten till livet.....

Eller varför inte Louise. Ensamstående 2 barnsmamma. Lämnad av en otrogen man och där stod hon utan fast tjänst, utan inkomster, men med två barn på heltid...Hon fixade livet, hon har skapat ett kärleksfullt och stimulerande hem åt sig och sina två barn. Men fattigt....Hela tiden med kronofogdemyndigheten i hälarna...Men hon sträcker på sig, är stolt och gör sitt allra bästa hela tiden. Tid att studera, dubbeljobba för att slippa gå minus varje månad? Svar, nej. Göra karriär? Kanske sen när barnen är självgående...

För de allra flesta mödrar handlar det om att helt enkelt prioritera för att inte ta allt för mycket stryk, inte stressa halvt ihjäl sig i sin kamp för att bli den perfekta vällyckade mamman.

Självklart handlar inte det här om alla kvinnor i detta land. Vi är olika och det måste vi acceptera. Det finns många kvinnor som på ett mirakulöst sätt klarar att kombinera småbarnsföräldrarollen med studier, karriär o.s.v. utan att fara illa. Det finns kvinnor som bara behöver 4 timmars sömn per natt, men de är få. Det finns också kvinnor som behöver 8 timmar. Som inte har en partner att dela ansvaret, bördan och ekonomin med. Som inte klarat stressen, trycket och förväntningarna.

Det handlar om attityder, kvinnohälsa, tolerans, ideal och förebilder för unga kvinnor och mammor! Det handlar också om männen, om barnen och om det samhälle vi skapar och lever våra liv i.

Det handlar inte om att trampa några medsystrar på tårna. Inte heller om att jag vill uppmuntra dagens kvinnor att gå tillbaka till livet bakom grytorna vid spisen, som någon uppfattat det!!?? Då har man inte läst ordentligt.

Det finns mycket att säga men om "årets mama" tänker jag inte orda mer.

lördag, november 18, 2006

Glasögon ?

Utskrattad under middagen som vi denna lördag intog i vardagsrummet. Åt i skenet av levande ljus och lät TV:n vara påslagen...Mysigt. Men ack. Upptäcker att jag inte ser vad som är vad på tallriken. Sticker gaffeln bredvid biffen, missar coleslawen och glider förbi tomaten...VA? Sonens flinar...Får hämta glasögonen, de jag hittills bara haft när jag läser. Med ens blir ingredienserna på tallriken stora och klara, mängden mat ökar med det dubbla!

Siktar med gaffeln och där sitter biffen! Höjer hungrigt maten mot munnen och - sticker mig i kinden!! VA? Avståndet stämmer inte. Sonen flinar ännu bredare! !- HAHA, skall jag mata dig mamma?

Tar en klunk vin och slår glaset i tänderna så det röda skvätter över halva mig.. Nu har sonen riktigt kul...

Glasögon. Skjutit länge på det till synes ofrånkomliga.... Det finns tre dilemman med här. Permanenta progressiva glasögon är dyra! Det är svårt att välja tillräckligt snygga bågar och det är att oundvikligen vara tvungen att kapitulera inför ännu ett åldersfaktum. Det räcker inte längre med solglasögon, ögonyoga, läsglasögon, starka lampor eller gymnastik, typ "håll en penna 40 cm framför ögonen, för pennan in mellan ögonen och följ med blicken hela tiden. Upprepa 50x2 i några veckor". Detta råd fick jag av en ögonläkare för 25 år sedan. På den tiden var jag bara ljuskänslig och lite osynligt skelögd..Det hjälpte. Fick superbiceps i ögonmusklerna och mina besvär gick över. Det var då det.

Det är väl bara att bestämma sig....Värre med ekonomin, tandläkaren har fått allt överskott sista året.... Åldern? Okej, okej.....det är bättre än någonsin..Ingen fara, men jag erkänner att jag mitt i min kristid också bearbetat detta faktum....Det är både plus och minus men mest plus! Tack och lov att jag inte är 25 längre! Börjar hellre med glasögon än börjar om. Och, det finns ju faktiskt massor med helfräcka bågar!

Hm...vilken look vill jag ha?

fredag, november 17, 2006

Fina fredag

Min snart 12-åring kvittrar glatt på om kvällens disco, om lösnaglarna hon vill köpa för månadspengen och om den söta killen hon aldrig träffat, men som log mot henne från en av skolkatalogens sidor. Han går på en grannortsskola.

Brevet var grönt och luktade parfym. På frimärket var det en räv och med en bestämd knuff drog hon iväg brevet ner i den gula postlådan. Ingen tvekan där inte.

- Hade han msn? Kom han på nästa skoldisco, i hennes skola?
- Hej, jag är en tjej som är 11 år och som också går i femman. Jag tycker att du är söt!

Hem, trycker i sig en damsugare och en nougatbakelse. Sköljer ner kletet med kall oboy innan hon virvlar iväg till sitt rum. På vägen dit greppar hon telefonen, nynnar på någon Christina Aguileralåt och tappar sin kofta på golvet. Dörren stängs bestämt och nåde den som vågar närma sig..

Sitter kvar och myser framför kaminen. Ute strilar regnet och bjuder inte in till en uttänkt promenad. Stannar här i värmen, drar upp filten till hakan och blundar. Tänker att hjärnan är som en parabol. Hela tiden tar den emot nya tankar från gud, vet och vad. Måste stänga av bruset. Andas fokuserat, känner hur den värmda luften dras in i näsan, vänder uppe i huvudet och rinner iväg ner och ut igen. Hör dotterns mumlande, vedens knastrande och mina egna andetag. 5 minuter bara....

....blev till tre kvart! Yr, vinglig i kroppen och seg i kolan. Tungan smakar sot och cockie..Ögonen torra springor. Himmel! Sovit tungt i soffan. Vilken dag är det? Var är jag? Varför ligger det fiskar och räkor över hela köksbänken? . En kopp starkt kaffe och en stund vid laptopen så vaknar jag och minnet drar sig fram mot pannloben igen..Får besök från Gävle i kväll..Just så, fisksoppa var det..

torsdag, november 16, 2006

Mer om Tics

Jag vill ha mediciiiin !! Jag orkar inte längre - Stäng av mig!!!

Så lät det häromdagen. Han ligger i soffan vilt fladdrande med ben och armar, orkar inte med sina tics längre. Det har verkligen tagit fart. Det är ju så det är. Det debuterar i puberteten, accelererar ett tag för att sedan klinga av. Så följer år när det återkommer perioder med tics, kanske en gång om året som det var för mig. ( Det här har jag skrivit om tidigare..)

Med tiden blir det lindrigare och lindrigare. (Kanske för att hjärnan blir trögare och trögare ???)
Har aldrig sett mina tics som ett handikapp, få har vetat om det, enstaka har reagerat. Det går att hejda med viss viljekraft. Åtminstone i en kort tid. Men sen brukar det återkomma desto mer intensivt under ett par timmar, det undertryckta måste ut - eller nå´t sånt.

Man pratar om brist på serotonin eller någon annan substans i hjärnan. Men, man vet i själva verket inte. Ärftlighet, ja. I allafall i vår familj.

Pratar lugnande. Låtsas som om jag inte hör. Går undan när det blir för mycket. Tycker synd om honom men säger inte så. Det är det bästa. Prata inte för mycket om det och ta det lugnt. Han har kommit på själv (tonåren, går inte att ta in för mycket vad andra säger....) att om han lägger sig ner och andas lugnt så blir det lite lättare. Berättar hur det är, visar honom en hemsida där han kan läsa själv. Uppmuntrar - "det är speciellt att ha tics vännen...det visar bara att du har bra med aktivitet i hjärnan, att du har ett gott intellekt. Dumskallar har inte tics, de är trögare redan från början.." - säger jag utan att ha något alls belägg för att det jag säger är riktigt och rätt. Men tanken hjälper gott....och det är huvudsaken.

Nästa morgon är det lugnt. Han är glad och nöjd. Skall spela innebandyturnering i skolan. Inga tics. Inte på hela dagen. Sen, när han kommer hem och slappnar av drar det i gång för fullt....

- Det är inte bra att medicinera !! - Då blir du bara så trött och trög. Det går över, ta det lugnt och tänk på att du bara laddar ur när du kommer hem efter en hektisk dag. Kroppen ligger i soffan och slappar. Hjärnan släpper efter och ut överskottet!!! ...... säger jag som aldrig kommer att göra det eller honom till ett problem, en sjukdom eller en avart som skall behandlas eller botas. Har inte vi alla lite egenheter för oss ibland? Eller, är det bara som jag vill tro?

onsdag, november 15, 2006

Förvirrad av spårvagnar och annat som inte går som på räls...

Tillbaka från Göteborg. Att köra bil i Stockholm är "nothing" men alla dessa spårvagnsspår gör mig förvirrad! Stannar de eller inte, vem har grönt eller rött, vad är gult. Känner mig verkligen som en höna där jag gasar mig fram vilt snurrandes på huvudet och rak i ryggen, lätt framåtlutad för att också kunna se uppåt, man vet ju aldrig...Dessutom hamnar jag alltid i Tingsdagstunneln, hur jag än bär mig åt...

Hemma i min lilla håla. En liten, skön håla vid havet. Här är bra att vara och lätt att leva...Låg långt in i levern men avspänt leende på ytan. Handlat matta till hallen som var för stor! (Fyndat på IKEA vad med att mäta först??) Så köket fick plötsligt en ny matta istället. Funderade en kort stund på att ta fram mattskäraren och kapa eländet men besinnade mig som tur var. En tjock sisalmatta. Det hade antagligen inte blivit något alls kvar av mitt fynd..

Ostrukturerad dag. Tappat kontrollen och är inte nöjd. Trots det har jag tagit mig hem från Gbg, städat köket och hallen (eftersom ny matta inte kan läggas in på orent golv) kört en tvättmaskin, en diskmaskin, lagat middag till 2 hungriga skolbarn (ICA-pizza, 11 minuter i ugnen jaja...) för att sedan ramla ner i fåtöljen bredvid kaminen just när "Bonde söker fru" började. VAD? Vad är det där för program? Hur kan man blotta sitt privatliv och ställa upp på något liknande. Tyckte att mer eller mindre alla såg lidande ut..

Skriver ny agenda för i morgon. Nu är jag sträng. Måste hålla Nike i väldigt kort koppel. Nu skall hon fösas i säng. Huvudet skriver inte längre, fingrarna går av sig själv över tangentbordet....Har ingenting vettigt alls att säga i dag. Kan inte tillföra världen något. Skall gå in och vegetera på mina tankar en stund, försöka hitta något slags lugn så att sömnen blir god. Måste lägga undan allt grubblande .... Måste, måste så mycket. Ställer allt större krav på mig själv. Omgivningen.. Måste, måste...

Fortsätt hålla fokus. Gå rakt fram bara.

Lugn...andas lugnt. Stressa inte, du gör det bra..

Tillit. Det går ju, om än långsamt. Det kommer att gå bra, du fixar det här, oroa dig inte. Luta dig mot dig själv, tryggt. Tro på dig själv människa, du fixar det här. Kan andra, kan du...

Strukturen. Den är på gång. Har fattat... Det är bra, det känns bra, det skall gå.