Nikes Rum

Såsar runt i morgonrock och raggsockar på fötterna denna annandagspåskdag. Tittar ut och inser att jag måste sno tillbaka min mössa från sonen om det skall bli någon promenad. Dricker mitt kaffe, först vid TV:n men tar det sista vid datorn. Ester råmar bakom mig. Hon har blivit en galen häxa i påsk. Tokig i blicken, ligger mest och kråmar sig med rumpan upp i vädret. Jamar inte som en katt längre. Skriker hest: arrrrrhoooooooouuuuuuuuuu..... Hela hon är elektrisk och hela familjen är snart lika tokiga. Hennes frustration smittar. Måste släppa ut henne. Får fixa ett halsband. Hon har varit innekatt ett tag. Vi vill inte ha småbarn här för tidigt, inte före juni helst. Och vi som ville välja kille! Vi vill ha en stor, snygg kattpappa till våra kommande kattungar. Vi vill inta ha Frans-Josef!!! Frans-Josef är vildkatt. Han är enögd och har en krokig svans. En riktig fuling. Men grannen som älskar katter har förbarmat sig över Frans-Josef och ställer varje dag ut mat till honom. Hon menar ...

Ester äter kanelbullar, lasagne och pannkakor med sylt....Hon gillar som alla ungar oboy! Är det normalt? Vår förra, första katt åt bara torrfoder han.

Trötta dunbollar...

Jag föll. Åkte till Slättaröd och vände åter med en rosa kattunge! Om det gick att motstå? De var nästan overkliga och löjligt söta, så ...nej, hon var oemotståndlig och jag hade dessutom redan fått kattabstinens. Vad barnen säger återstår att se, men jag tror ju inte att de blir arga över den här cremerosa teddybollen.... Hon fick heta Ester.

Läs min dag: Dottern kom hem efter en vecka i den småländska vildmarken. Det tog en minut sedan hörde vi ett jamande och såg vår sjuka kisse på vingliga ben närma sig sin favoritfamiljemedlem. Det var som att han hade väntat på henne. I morgon skulle vi låta honom somna in var det tänkt. Ville låta dottern vänja sig vid tanken och ta farväl..tänkte jag. Men efter kraftansträngningen att hälsa henne välkommen hem var det som att luften gick ur honom och han gav upp. Det gick inte att vänta. Kvart i 10 i går kväll åkte vi till djursjukhuset i Helsingborg. Min tappra lilla tjej höll honom hela bilresan genom regnskurarna, en resa på 6 mil enkel väg. Han fick somna in, vårt grå lejon. Dottern grät och blödde näsblod, kisses hjärta stannade och hon höll honom hela tiden. Vi svepte in honom i en ullfilt och åkte hem . Regnskurarna hade nu blivit till ett hällregn utav den kaliber man ibland hör talas om, den som orsakar översvämningar och får vägar att rämna. Körde gamla landsvägen, hann 3 k...

Mjälttumör. Det kunde inte vara värre, finns ingenting att göra. Torsdag gör han sin sista resa. Här sitter vi nu, jag och sonen, med tårarna droppandes ner i nudlarna. Mitt i allt måste vi ta ställning till om vi skall lämna honom där, då när han fått sin sista spruta. Vill vi ta med kroppen hem och begrava honom i trädgården? Skall han kremeras? Vill vi ha askan? Nej, minns när mamma och jag grävde en grav till vår stora boxerhane där under det stora valnötsträdet, på hans favoritplats...Vi grävde och grät, grät och grävde, en hel kväll...Tanken var god men minnet gör ont än i dag.... Hon som får bestämma kommer i morgon kväll. Det är inte några roliga dygn vi har framför oss. Stackars lilla kisse....

Vår kise är sjuk. Riktigt sjuk och efter 4 dagar på pencillin märks ingen skillnad. Han bara tittar på mig med sina stora svarta ögon. Vad kan det vara? Något fästingburet hoppas jag på för det kan man oftast behandla. Kan katter få reumatism? Han haltar rejält, har ont i alla leder. Nu har det gått två veckor. Vad gör jag om det inte går? Viker mig för hundtjatet? Mot den STORA djurkliniken. Varför dröjde jag så med läkarintyget som behövdes för att förnya kattförsäkringen?? : (