Fortsätt till huvudinnehåll

Tjockt av allt

JA MEN TÄNK POSITIVT DÅ !!!

Andas med magen, koncentrera dig på hur det känns när bröstkorgen pressas nedåt och diafragma skjuts ut. Känn luften smeka struphuvudet, luftrören och nå alveolerna. Känn hur syret sugs in och transporteras iväg mot hjärtat...Känn hur det känns. Det här är nu. Det här är mindfulness.

Vi utökar. Känn nu hur det känns i hela kroppen. Avspänd. Allt är bra. Känn hur fotsulorna känns mot golvet, bry dig inte om att det är kallt, bestäm dig för att det svalkar gott...Tänk gott, tänk positivt.....

Huset fullt av folk som kacklar, inte kan bestämma sig, drönar runt och äter frukost i evigheter, ockuperar alla toaletter och duschar, inte plockar undan någonting och jag får kämpa med min andning, min mentala närvaro och att försöka koppla av åtminstone lite grann... Jiddret i hjärnan startade för flera dagar sedan....har nog hjärnödem i dag på annandagen...

Det spelar ingen roll att det är rätt bra, att jag är glad att vi kan umgås så här, min energi är begränsad just nu...

Bestämmer mig för att göra något rationellt. Lämna huset, gå mot garaget. Tvätta bilen som en hel karl och byta till vinterdäck.......Drar på mig favobrallorna från Fristads, de höga gröna gummistövlarna och lämnar för en stund mitt hem...

I morgon börjar det. Andas lugnt, ta det lugnt. I morgon åker alla. Min enda lediga vecka på hela året!

Kommentarer

Anonym sa…
Ja, det tär på humöret att vara social och trevlig under en längre period. Inte ens starkvinsglögg hjälper i långa loppet. r
Nike sa…
Bah...det är cognac som gäller så här post julum. Klapparna är utdelade, nu behöver man inte uppföra sig längre. I morgon kväll somnar jag med flaskan i ena handen och en mentolcigg i den andra och det till tonerna av Andrea Bocelli eller nå´t som bara jag gillar.....Glad fortsättning!
Anonym sa…
Lite smygproggig hör jag. Tvätta bilen som en hel karl. Menar du att du tvättade bilen både minutiöst och passionerat? r
Nike sa…
Nä, jag svabbade bara av den med vatten och diskmedel. Men jag bytte däck. För att markera vilket som var vad märkte jag dem med vita silkesband: HF, HB o.s.v...

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot