
Det är både skönt och otäckt på samma gång. Så mycket vi tror oss veta men så lite vi egentligen förstår. Men en sak är säker. Så oerhört små vi i själva verket är och så uppblåsta och stora vi många gånger gör oss. Här kämpar vi, sammanbitna, för att få till vår vardag. Sida vid sida men inte tillsammans, vilket måste vara det enda rätta. Att vi håller ihop och är rädda om varandra och vårt jordklot. Att vi inser vår litenhet och utsatthet. Att vi förstår att vara tacksamma och ödmjuka för att vi fått möjligheten till ett litet kort liv här på den blå planeten..Att vi har förstånd nog att inse att det är nu vi skall njuta och leva, inte sen eller i morgon.
Veckans man är Christer Fuglesang! Han får chansen att från ovan betrakta oss från rymden. Så stort. Undrar vad han skall känna och tänka när han gör den där rymdpromenaden. Vilken utsikt! Så oerhört, oerhört dumt det måste verka med alla dessa krig, detta politiska käbbel och människors slit för att ha råd, när man från ovan ser det lilla jordklotet utan sina landsgränser, hus och bilar...bara som en enda, vacker, skimrande blå diamant!
Kommentarer
Man behöver inte åka upp i rymden för att bli tyngdlös. Efter en vanlig vecka med arbete, hushållsgörmål och alla andra måsten får man en känsla av att sväva när helgen kommer. Hoppas att CF inte lider av svindel.