Det ligger en groda på vägen. Platt, brungrön med alla benen åt olika håll. Överkörd. Tänker att det kanske var min prins ...
Kommer att tänka på en annan groda.
Jag var 6 år. Högen var enorm. Jag satt på knä framför den gula sanden. Kände med handen, den var skönt varm, mjuk och lite fuktig. Grävde ett hål, grävde lite till. Minns hur den lena sanden formade sig i min hand. Skottade ut mer sand. Fick in hela armen, ända till armbågen. Skopade med handen, lite till, nu gick det inte att se botten. Armen gick in nästan ända upp till armhålan. Då var det stopp. Något låg i vägen. En sten. Spretade med fingrarna och grävde runt, fick ett bra tag och drog armen mot mig. Stenen följde motvilligt med. Där såg jag min hand igen, med fingrar som slöt sig hårt runt.....en groda!!
Grodan eller paddan var en jätte, åtminstone med mina 6 års-ögon sett. Den blängde oroväckande på mig med slemmiga ögon och gjorde något konstigt med halsen. Minns känslan av äckel och rädsla. Landet var Tunisien. Sandhögen hade någon tippat i vår trädgård. Grodan var av ett okänt slag. Minnet etsade sig fast.
Flickan som var jag hade blommig klänning, vita sandaler och hon skrek, kastade sig upp och sprang mot säkerheten. Mot pappas bil, den stora vita amerikanska, slängde sin in på det röda galonsätet och drämde igen dörren efter sig...Men hon var för snabb och benet hann inte med. Dörren klämde foten och tårna som kom i kläm, det var blod överallt och dagen blev ett kaos. Pappan kom springande...
Nästa bild. Jag ligger i bagageutrymmet på min pappas bil. Om foten har jag en handduk. Pappa stannar, för att springa in på jobbet och berätta att han skall åka till sjukhuset med sin dotter. Det är en solig, varm dag som alla dagar i Sfax. Plötsligt blir det mörkt. Urskiljer efter en stund fullt med ögonvitor runt svarta blickar som alla är vända mot mig. Jag blundar och håller andan. Pappa kommer tillbaka och ljuset återvänder. Hopen med svarta barn skingras runt den vita bilen där det i bagageutrymmet ligger en vit, blond flicka i blommig klänning och med ett stort blodigt bandage runt sin fot.
Nästa bild. Jag ligger på operationsbordet. Någon med gröna kläder spänner fast mig på en smal brits. Pappa är inte där. Till sist, när armar och ben inte längre går att röra, lägger någon en vit tygbit över mitt ansikte. Det blir kallt och jag försvinner bort ...... stjärnor, planeter eller fyrverkerier. Allt exploderar och jag dras ut i rymden..Bakgrunden är svart och det är både vackert och skrämmande på en gång.
Apropå grodor....
Kommer att tänka på en annan groda.
Jag var 6 år. Högen var enorm. Jag satt på knä framför den gula sanden. Kände med handen, den var skönt varm, mjuk och lite fuktig. Grävde ett hål, grävde lite till. Minns hur den lena sanden formade sig i min hand. Skottade ut mer sand. Fick in hela armen, ända till armbågen. Skopade med handen, lite till, nu gick det inte att se botten. Armen gick in nästan ända upp till armhålan. Då var det stopp. Något låg i vägen. En sten. Spretade med fingrarna och grävde runt, fick ett bra tag och drog armen mot mig. Stenen följde motvilligt med. Där såg jag min hand igen, med fingrar som slöt sig hårt runt.....en groda!!
Grodan eller paddan var en jätte, åtminstone med mina 6 års-ögon sett. Den blängde oroväckande på mig med slemmiga ögon och gjorde något konstigt med halsen. Minns känslan av äckel och rädsla. Landet var Tunisien. Sandhögen hade någon tippat i vår trädgård. Grodan var av ett okänt slag. Minnet etsade sig fast.
Flickan som var jag hade blommig klänning, vita sandaler och hon skrek, kastade sig upp och sprang mot säkerheten. Mot pappas bil, den stora vita amerikanska, slängde sin in på det röda galonsätet och drämde igen dörren efter sig...Men hon var för snabb och benet hann inte med. Dörren klämde foten och tårna som kom i kläm, det var blod överallt och dagen blev ett kaos. Pappan kom springande...
Nästa bild. Jag ligger i bagageutrymmet på min pappas bil. Om foten har jag en handduk. Pappa stannar, för att springa in på jobbet och berätta att han skall åka till sjukhuset med sin dotter. Det är en solig, varm dag som alla dagar i Sfax. Plötsligt blir det mörkt. Urskiljer efter en stund fullt med ögonvitor runt svarta blickar som alla är vända mot mig. Jag blundar och håller andan. Pappa kommer tillbaka och ljuset återvänder. Hopen med svarta barn skingras runt den vita bilen där det i bagageutrymmet ligger en vit, blond flicka i blommig klänning och med ett stort blodigt bandage runt sin fot.
Nästa bild. Jag ligger på operationsbordet. Någon med gröna kläder spänner fast mig på en smal brits. Pappa är inte där. Till sist, när armar och ben inte längre går att röra, lägger någon en vit tygbit över mitt ansikte. Det blir kallt och jag försvinner bort ...... stjärnor, planeter eller fyrverkerier. Allt exploderar och jag dras ut i rymden..Bakgrunden är svart och det är både vackert och skrämmande på en gång.
Apropå grodor....
Kommentarer