Funderar på vad jag vill med min blogg. Det känns inte särskilt meningsfullt att smyga undan och vara anonym längre. I början var jag noggrann med att inte röja min identitet. Med tiden har jag blivit allt "slarvigare". Nu har jag insett att det t.o.m. kanske är roligare och ärligare om jag berättar vem jag är.
Det heter ju att man skall vara privat och dela med sig i en blogg, det tänker jag fortsätt med men inte längre utan viss censur!
Bloggen smög igång som en smal, oupptrampad, slingrig stig i bokskogen. Min röst var liten och svag. Med tiden har tonen blivit kaxigare, humöret bättre och volymen allt mer högljudd. Bloggen känns ibland som en saxofon, somliga dagar är den en cello. Ömsom låter det riktigt bra och jag är mer än nöjd. Ömsom brölar det rysligt falskt, jag har de facto inte tagit några lektioner. Jag lär och framför allt, jag har riktigt roligt med mitt instrument eller om man så vill, mitt lilla "husdjur".. Kanske jag skapar en ny mer "privat dagbok" vid sidan om den här.. För att få tillträde dit får man i så fall kvalificera sig !!
Det här smygandet i början var ingenting annat än att jag hade en tuff period just då. Eftersom jag alltid skrivit och har ett enormt behov av att sätta mina tankar på pränt, kändes bloggandet som ett nytt sätt att skriva dagbok på , ungefär. Just det, ungefär. Men inte i närheten. Jag hade i början svårt att föreställa mig att någon enda skulle hitta till mitt rum. Men vetskapen gav onekligen lite extra nerv åt mitt skrivande. Med tiden började jag längta efter att få någon liten kommentar. Jag snurrade runt bland bloggportaler och pingsidor m.m. och vips började det hända saker! Faschinerande. Ännu mer faschinerande hur man faktiskt kan få rejält med uppmärksamhet bara man råkar skriva om ett tillräckligt känsligt eller provokativt ämne!
Visst måste jag vara personlig i min blogg, annars kan jag lika gärna lägga av. Men förhoppningsvis blir jag inte övertydlig, utlämnande på gränsen till outhärdligt eller tjatigt gnällig. Men jag delar gärna med mig av tankar, erfarenheter och åsikter, annars lär det här bli en riktig tradblogg. Jag har ju inget specialintresse så som akvariefiskar, frimärken eller brodyr som jag kan fokusera på.
Jag har redan rensat en del, hälften ligger som "drafts". Det är ju också så att vet man vem jag är kan man relativt lätt förstå vilka jag skriver om. Även om det finns en och annan som jag gärna skulle drämma i huvudet med en stekpanna, så känns det inte värdigt att hänga ut vederbörande i det här rummet. En del får stå kvar, men jag tror inte att det gör någon illa eller upprörd. I så fall går det ju bra att kommentera eller morra under "comments".
Funderar alltså på att skriva ut mitt fullständiga namn och få med en liten bild.
Eftersom jag är en novis när det gäller det rent tekniska, har jag inte trots ett enormt söndagstålamod klarat att klura ut hur jag får bilden på rätt ställe, i högerkolumnen i min profil....Tar tacksamt emot råd och tips på hur jag gör..
Ha en riktigt bra vecka, ni som orkar masa er hit och läsa vad jag knattrar ner. More to come..Nike
Det heter ju att man skall vara privat och dela med sig i en blogg, det tänker jag fortsätt med men inte längre utan viss censur!
Bloggen smög igång som en smal, oupptrampad, slingrig stig i bokskogen. Min röst var liten och svag. Med tiden har tonen blivit kaxigare, humöret bättre och volymen allt mer högljudd. Bloggen känns ibland som en saxofon, somliga dagar är den en cello. Ömsom låter det riktigt bra och jag är mer än nöjd. Ömsom brölar det rysligt falskt, jag har de facto inte tagit några lektioner. Jag lär och framför allt, jag har riktigt roligt med mitt instrument eller om man så vill, mitt lilla "husdjur".. Kanske jag skapar en ny mer "privat dagbok" vid sidan om den här.. För att få tillträde dit får man i så fall kvalificera sig !!
Det här smygandet i början var ingenting annat än att jag hade en tuff period just då. Eftersom jag alltid skrivit och har ett enormt behov av att sätta mina tankar på pränt, kändes bloggandet som ett nytt sätt att skriva dagbok på , ungefär. Just det, ungefär. Men inte i närheten. Jag hade i början svårt att föreställa mig att någon enda skulle hitta till mitt rum. Men vetskapen gav onekligen lite extra nerv åt mitt skrivande. Med tiden började jag längta efter att få någon liten kommentar. Jag snurrade runt bland bloggportaler och pingsidor m.m. och vips började det hända saker! Faschinerande. Ännu mer faschinerande hur man faktiskt kan få rejält med uppmärksamhet bara man råkar skriva om ett tillräckligt känsligt eller provokativt ämne!
Visst måste jag vara personlig i min blogg, annars kan jag lika gärna lägga av. Men förhoppningsvis blir jag inte övertydlig, utlämnande på gränsen till outhärdligt eller tjatigt gnällig. Men jag delar gärna med mig av tankar, erfarenheter och åsikter, annars lär det här bli en riktig tradblogg. Jag har ju inget specialintresse så som akvariefiskar, frimärken eller brodyr som jag kan fokusera på.
Jag har redan rensat en del, hälften ligger som "drafts". Det är ju också så att vet man vem jag är kan man relativt lätt förstå vilka jag skriver om. Även om det finns en och annan som jag gärna skulle drämma i huvudet med en stekpanna, så känns det inte värdigt att hänga ut vederbörande i det här rummet. En del får stå kvar, men jag tror inte att det gör någon illa eller upprörd. I så fall går det ju bra att kommentera eller morra under "comments".
Funderar alltså på att skriva ut mitt fullständiga namn och få med en liten bild.
Eftersom jag är en novis när det gäller det rent tekniska, har jag inte trots ett enormt söndagstålamod klarat att klura ut hur jag får bilden på rätt ställe, i högerkolumnen i min profil....Tar tacksamt emot råd och tips på hur jag gör..
Ha en riktigt bra vecka, ni som orkar masa er hit och läsa vad jag knattrar ner. More to come..Nike
Kommentarer
Hälsningar Tabb