Nikes Rum

Underbara höst! Det är som att alla känslor blir starkare med åren. De är mer lättåtkomliga, hela registret. Det går inte att lura sig själv längre eller att bli distraherad av tankar, omgivning, andras reaktioner. Det är skönt. Jag njuter av hösten och av att stå allt stadigare förankrad med mylla ända upp till vaderna.

Kattviks hamn! Dan före dan före dan före dan före dan före dopparedagen!

Gillar adventstiden bättre än själva julen. Det är mer avspänt och som allra godast med glöggen, pepparkakorna och blåskimmelosten då. I år blir jag dessutom själv med tre tonåringar; mina plus kusin A, mamma, hunden och katten. Syrran åker till Australien i tre veckor med nya kärleken från England. Och hör på den här: Han gav henne sitt kreditkort och sa: Use it! - VA? Such a man!! Hela julafton på 10 000 m höjd. Syrran är nöjd. Unnar henne verkligen, verkligen det. Jag fixar allt jag, här på hemmaplan! Hej och hå. Okej. Julen på en skala mellan 1-10?! Tre gulliga men stökiga och krävande ungar. En antimamma som dessutom kommer envisas med att ha med sig hunden så att hunden kan jaga katten hela kvällen, eller tvärtom. Så kommer mamma hela kvällen kommentera och prata till hunden så att allt fokus hamnar där i stället för på julskinkan eller klapparna. Så kul, jag tror jag dör. För övrigt har jag blivit riktigt bra på att rationalisera min adventstid och alla förberedelser men julen ...

Rundade hörnet vid ån och sköt fart ut mot havet. Det regnade inte längre. Åmynningen kokade. Kråkor och måsar tampades mot vinden vid högarna av tång. Gråtoner och vitt, havet petroleumblått och vilt. Drog in havet och vinden, ökade farten och vek av, ut på sanddynerna. Det hade bara varit jag i 3 kilometer. Krockade nästan med ett par i ullrockar. Han i marint och cowboyhatt. Hon i beige med skärpet hårt knutet runt midjan. Hatt i beige och beige stövletter med klack och spetsiga tår. Röda läppar till ett smalt streck när hon upptäckte den svartklädda och långbenta som i galopp kom farande från ingenstans. Jag fick ta ett extra skutt åt sidan och hade väl inte ägnat paret i ull en tanke extra om det inte var för att jag flög rätt in i ett osynligt draperi av tung, söt parfym! Den kväljande doften släpade sig kvar i luften efter damen i beige. Som en tung och kletig men osynlig giftmolnsdimma svepte den sig runt mig. Kände hur bronkerna vred sig och stängde till och då är jag inte all...

Det var järngrått. Blåsigt. Första advent. Åkte ner till ett brusande, jagande hav. Sprang på lätta fötter genom skogen, ut på stranden och framåt, mot vinden. Slet, men det bar. Inte bara benen utan alltihop. Hela jag; kropp, ben, andning, själ. Varför hade jag glömt hur bra det här är? Varför slutade jag? Jag slutade springa ett tag. Varför? Jag glömde hur det var, i dag påminde mig. 3 kilometer räckte. Jag fick igång andningen, svettades och lugnet spred sig för varje steg. Som en snäll gammal vän. Där var den ju igen. Känslan. Efteråt. Stående mot havet i ösregnet. Det slog ner i hela min kropp. Insikten. Endorfiberusad gjorde jag några välbekanta solhälsningar mellan ett par störtskurar. Heureka! (Plötsligt fungerar inte överföringen av bilder från mobilen till datorn. What? Skrotreflektionerna får vänta...)

Jag har varit i Thailand! Tja, åtminstone nästan. Damen var thailändska och hennes teknik likaså. Geografiskt åkte jag inte så långt, men min kropp for i väg när massörskan började dra, knåda och knäa mig längs benen och upp över ryggen mot huvudet. Det var gräsligt skönt och väldigt, väldigt ömt. I en timme blev jag tilltryckt och dragen i, knådad och sträckt. Hon var ett tvättäkta proffs. Lokalen var lite skum. Jag låg i en vanlig säng med blå lakan. I sängen intill låg en yngre hunk ( sneglade när han kom in..) som blev masserad av massöska nummer två. Spotar i taket och bara en tunn bambuspalje mellan sängarna. Musiken var någon slags thailändsk fast västvärldsinspirerad schlager och mellan bastakterna stönade ömsom jag av njutningsfull smärta, ömsom han bredvid. Ehm. Nästa gång tar jag tvåtimmarsvarianten. Bäst var när hon knådade mina fötter och tår! Vad fötter är viktiga! Vad mycket skit de får ta, de skulle vara värda en hel timme utan konkurrens.