Promenerat på kyrkogården. Det var ett tag sen... Har alltid gillat kyrkogårdar. I Tromsö allra helst. Där bodde vi granne med Elverhöy kirke och Tromsös största kyrkogård. Inte så sällan promenerade vi runt och läste på gamla och nyare gravstenar. Det var spännande. Alltid i mörker. Ibland hela familjer som dött samma år. Vad hade hänt? Varför? Någon farsot som svepte förbi? Ibland flera namn ur samma familj, men bara männen. Ja just. Sjökaptener eller fiskare! Förlista på havet. De stenarna var många... Många barn. De allra flesta stenarna berättade vad människor livnärt sig på och hur många barn de hade. Somliga stenar var utan namn. Vissa stenar med namn på ogrävd jord. "saknad till havs", "vilar i havet" men också "fjellet tok han".Här i min by är det handlande, bankirer, advokater, fiskare och jordbrukare. Det är en salig blandning, men från senare år skriver man inte ut yrket längre. Så synd! Bara namn och årtal. Varför? Är vi inte stolta över vad vi har för yrke längre? Nej, det är nog vad vi är för slags människor som är det viktiga. Den lilla "loggan" i dödsannonsen signalerer ofta personligheten...
Där ser jag plötsligt min gamla bästis pappas sten. Jag gillade honom. Han var en tillgång när vi var förvirrade tonåringar. Han dog alldeles för tidigt och fick en platt blank granitskiva. En liten rund sten är fastlimmad i ena hörnet. "Till morfar från Sebastian". Sebbe, som gifte sig i somras. Går längs kanten av stenar. Läser och ser många kända namn. Himmel, om de visste när de levde att de lite längre fram skulle bli grannar på kyrkogården!
Går ut och fram längs vår huvudgata. Promenerar långsamt, tittar på folk och bilar. Inser att snart kommer alla vi som skenar fram här i dag, att ligga där borta på den nya kyrkogården. Möter min gamla studierektor, han som var så sträng och som jag var rädd för. "Ja, hejhej"
- tänk om jag hamnar bredvid honom!!! Eller bredvid den där tossiga högljudda tantan i konditiorikön! Kan man boka plats redan nu tro? Jag vill ha lugn och ro. Helst vill jag ligga längst upp, mot bokskogskanten. Jag vill ha fridfulla, snälla grannar, inte oroliga stressade själar som kanske inte kan ligga still....
Min moster har en fin önskan. Hon vill ligga på kyrkogården i Hov, bara för att det är så fantastisk utsikt där!
Kommentarer