Fortsätt till huvudinnehåll

Kyrkogårdar

Promenerat på kyrkogården. Det var ett tag sen... Har alltid gillat kyrkogårdar. I Tromsö allra helst. Där bodde vi granne med Elverhöy kirke och Tromsös största kyrkogård. Inte så sällan promenerade vi runt och läste på gamla och nyare gravstenar. Det var spännande. Alltid i mörker. Ibland hela familjer som dött samma år. Vad hade hänt? Varför? Någon farsot som svepte förbi? Ibland flera namn ur samma familj, men bara männen. Ja just. Sjökaptener eller fiskare! Förlista på havet. De stenarna var många... Många barn. De allra flesta stenarna berättade vad människor livnärt sig på och hur många barn de hade. Somliga stenar var utan namn. Vissa stenar med namn på ogrävd jord. "saknad till havs", "vilar i havet" men också "fjellet tok han".

Här i min by är det handlande, bankirer, advokater, fiskare och jordbrukare. Det är en salig blandning, men från senare år skriver man inte ut yrket längre. Så synd! Bara namn och årtal. Varför? Är vi inte stolta över vad vi har för yrke längre? Nej, det är nog vad vi är för slags människor som är det viktiga. Den lilla "loggan" i dödsannonsen signalerer ofta personligheten...

Där ser jag plötsligt min gamla bästis pappas sten. Jag gillade honom. Han var en tillgång när vi var förvirrade tonåringar. Han dog alldeles för tidigt och fick en platt blank granitskiva. En liten rund sten är fastlimmad i ena hörnet. "Till morfar från Sebastian". Sebbe, som gifte sig i somras. Går längs kanten av stenar. Läser och ser många kända namn. Himmel, om de visste när de levde att de lite längre fram skulle bli grannar på kyrkogården!

Går ut och fram längs vår huvudgata. Promenerar långsamt, tittar på folk och bilar. Inser att snart kommer alla vi som skenar fram här i dag, att ligga där borta på den nya kyrkogården. Möter min gamla studierektor, han som var så sträng och som jag var rädd för. "Ja, hejhej"
- tänk om jag hamnar bredvid honom!!! Eller bredvid den där tossiga högljudda tantan i konditiorikön! Kan man boka plats redan nu tro? Jag vill ha lugn och ro. Helst vill jag ligga längst upp, mot bokskogskanten. Jag vill ha fridfulla, snälla grannar, inte oroliga stressade själar som kanske inte kan ligga still....

Min moster har en fin önskan. Hon vill ligga på kyrkogården i Hov, bara för att det är så fantastisk utsikt där!

Kommentarer

Anonym sa…
Det är till att vara ute i god tid! Att hamna i Minneslunden är mindre bra för där klampar för mycket folk omkring och att få askan utspridd i havet är nog inte lugnare det med alla dessa vattenscotrar. En vanlig hederlig gravsten är nog det bästa. Du får väl anmäla dig i kön till de bästa lägena. Tycker att du kan slå till med titel som på den gamla goda tiden.
5:56 em
Nike sa…
Nä, jag skall tänka ut en passande slogan i stället! Får klura på denna.....Och nä, ingen aska i havet, du förstår varför när jag skriver om min pappa framöver!!
6:56 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer