Fortsätt till huvudinnehåll

Kyrkogårdar

Promenerat på kyrkogården. Det var ett tag sen... Har alltid gillat kyrkogårdar. I Tromsö allra helst. Där bodde vi granne med Elverhöy kirke och Tromsös största kyrkogård. Inte så sällan promenerade vi runt och läste på gamla och nyare gravstenar. Det var spännande. Alltid i mörker. Ibland hela familjer som dött samma år. Vad hade hänt? Varför? Någon farsot som svepte förbi? Ibland flera namn ur samma familj, men bara männen. Ja just. Sjökaptener eller fiskare! Förlista på havet. De stenarna var många... Många barn. De allra flesta stenarna berättade vad människor livnärt sig på och hur många barn de hade. Somliga stenar var utan namn. Vissa stenar med namn på ogrävd jord. "saknad till havs", "vilar i havet" men också "fjellet tok han".

Här i min by är det handlande, bankirer, advokater, fiskare och jordbrukare. Det är en salig blandning, men från senare år skriver man inte ut yrket längre. Så synd! Bara namn och årtal. Varför? Är vi inte stolta över vad vi har för yrke längre? Nej, det är nog vad vi är för slags människor som är det viktiga. Den lilla "loggan" i dödsannonsen signalerer ofta personligheten...

Där ser jag plötsligt min gamla bästis pappas sten. Jag gillade honom. Han var en tillgång när vi var förvirrade tonåringar. Han dog alldeles för tidigt och fick en platt blank granitskiva. En liten rund sten är fastlimmad i ena hörnet. "Till morfar från Sebastian". Sebbe, som gifte sig i somras. Går längs kanten av stenar. Läser och ser många kända namn. Himmel, om de visste när de levde att de lite längre fram skulle bli grannar på kyrkogården!

Går ut och fram längs vår huvudgata. Promenerar långsamt, tittar på folk och bilar. Inser att snart kommer alla vi som skenar fram här i dag, att ligga där borta på den nya kyrkogården. Möter min gamla studierektor, han som var så sträng och som jag var rädd för. "Ja, hejhej"
- tänk om jag hamnar bredvid honom!!! Eller bredvid den där tossiga högljudda tantan i konditiorikön! Kan man boka plats redan nu tro? Jag vill ha lugn och ro. Helst vill jag ligga längst upp, mot bokskogskanten. Jag vill ha fridfulla, snälla grannar, inte oroliga stressade själar som kanske inte kan ligga still....

Min moster har en fin önskan. Hon vill ligga på kyrkogården i Hov, bara för att det är så fantastisk utsikt där!

Kommentarer

Anonym sa…
Det är till att vara ute i god tid! Att hamna i Minneslunden är mindre bra för där klampar för mycket folk omkring och att få askan utspridd i havet är nog inte lugnare det med alla dessa vattenscotrar. En vanlig hederlig gravsten är nog det bästa. Du får väl anmäla dig i kön till de bästa lägena. Tycker att du kan slå till med titel som på den gamla goda tiden.
5:56 em
Nike sa…
Nä, jag skall tänka ut en passande slogan i stället! Får klura på denna.....Och nä, ingen aska i havet, du förstår varför när jag skriver om min pappa framöver!!
6:56 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer