Fortsätt till huvudinnehåll

Jul a´la Norén ??

Det yngsta gardet spelar poker, syrran ligger i soffan och kollar "Sagan om ringen" på TV, mamma och "lillebror" har åkt hem och jag flyr in i min privata sfär för en kort stund...

I går kväll gick vi igenom en stor låda med gamla foton, sånt man gör när ens syster för en gångs skull är på besök...Det är ju hur kul som helst men vi enades om att där var många ångestfoton också, speciellt från tonårstiden. Hittade ett från min 6-årsdag. Ett svartvitt foto som tydligen skickats hem till mormor från Tunisien. Vi sitter på trappan. Jag har ny vit klänning, uppenbarligen glad och nöjd så jag fyrar av ett jättegrin mot fotografen. På baksidan står att läsa: " Från Nikes födelsedagskalas. Hon är en riktig linslus. Det är omöjligt att få henne att se naturlig ut på ett foto!"

Vi konstaterade att om vi ville skulle vi skunna ställa till med en riktig Norenjul! Frågorna som fotografiet väckte skulle kunnat vara upptakten till en enda lång lidande och dramatisk julmiddag.
Kunde naturligtvis inte hålla mig, berättade om kortet men skojade stort leende och oroligt bort det i samma andetag. Alla skojade bort allt. Bäst att inte väcka den björn som sover...Det är för sent, íngen orkar längre. Vad skulle bli bättre? Vem orkar ens komma i närheten av Lars Norén på julafton, så vi skämtade om Norén och om våra planer från kvällen före. Det var uppfriskande nog! Mormor utsågs i alla fall till årets jultomte. Alla röstade för och hon skötte uppgiften med den äran.

Ibland är det lugnast att "gilla läget". Det går ändå inte att backa bandet, heller inte att förstå allt. Vi kan ju trots allt umgås ibland, dessutom är min mamma en jäkel på TP! En jul SKALL jag klå henne, då får jag min upprättelse!!

Kommentarer

Anonym sa…
Du menar att du LÄT din mamma vinna i TP för julfridens skull.
God Fortsättning på Julen! r
Nike sa…
Nej faktiskt inte, hon är en jäkel. Men jag har kommit på att till nästa år skall jag köpa ett nytt TP. Mitt är ca 14 år gammalt. Med lite modernare frågor blir det nog knivigare för pensionären...??Hoppas du har en God Jul!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot