Fortsätt till huvudinnehåll

"Första fyllan"

Alla är för mätta och trötta, såsar i soffor, fåtöljer, vid datorer och pianot. Gick varvet runt vid middagen, alla fick berätta vad de förväntade sig av det nya året eftersom det är sista kvällen vi är tillsammans det här året. Min syster hoppades på en ny Indienresa, min mamma ogillade sin vana trogen frågan, men fick ändå fram att hon hoppades att hon skulle få fortsätta att vara frisk så hon orkade med sin unga, vilda jakhund (bra rasval?) Min dotter hoppas på en hund, systerdottern på att få MVG i alla ämnen (Hon som har magkatarr p.g.a. trycket..). Min 13-årige son svarar: "Första fyllan"... och tittar spjuveraktigt åt mitt håll.
Därefter kom allt av sig. Moster lovade att bistå med goda råd i förväg, mormor tyckte chockerande nog att det hände alla, det lärde man sig av! Småtjejerna flabbade bara.. Och 13-åringen njöt av uppmärksamheten (han är en sötnos!!) Tja, vi glömde vad vi höll på med, kom inte vidare och jag lämnar mina tankar om det kommande 2007 därhän ett tag till. Visst har jag förväntningar och förhoppningar och visst kommer jag att skriva ner dem här.... Jag har åsikter också. En är att ungdomar under 18 inte ens skall smaka alkohol hemma. Det finns studier som visar att ungar som lever i tillåtande hem vad gäller alkohol, börjar dricka tidigare. De dricker också större mängder. Det vill inte jag uppmuntra och det får mina ungar "hacka i sig", det vet de redan....

Kommentarer

Coola Morsan sa…
Mina har inte fått det, men andra vuxna har ibland introducerat, direkt mot ens egen uttalade vilja.
"Barnen ska väl inte behöva ha så tråkigt va"-inställningen.

Dessvärre, hur man än gör och med rent samvete om att inte ha introducerat så kommer introduktionen i vilket fall på bortaplan, där man inte har nån koll.
Anonym sa…
Inte ska man ha första fyllan hemma utan i Danmark! De kollar inte åldersgränser där. Danskt körsbärsvin (Kirsberry) ger snabbt resultat. Så kan man sedan ge bort glaset i mässing till morsan. r
Nike sa…
Ja, jag börjar ana att det som jag hittills uppfattat som full kontroll långsamt håller på att glida mig ur händerna....Men det är ju så det skall vara och rätt vad det är har han väl sin erfarenhet ändå, men jag har i allafall inte bidragit....vilket i längden nog är viktigt får jag väl ändå tro.........

Danmark! Körsbärsvin! DU också!...Jag har inte druckit det sedan jag var typ 16!! Glasen behöll jag själv.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot