Fortsätt till huvudinnehåll

Åtgärder

Sitter åter vid mitt skrivbord. Datorn är påslagen och jag drar ett djupt andetag. Följande har åtgärdats:

Jag har lyckats finna reglaget för ljusstyrka, kontrast etc, har nu dragit ner precis bara så att jag ser vad jag gör.

Fick en mängd tips från en energisk ung man på Elgiganten. Han försökte pracka på mig en 22 " platt skärm som hade ALLT vad jag behövde, men hejdade mig och gick ut från butiken med en flaska "Office-Clean-Druckluft-Reiniger" a 99 kr.

Åkte därefter till Åhléns och fick 3 ivriga välspacklade expediter att engagera sig. Det besöket kostade bara 470 kr. Jag säger bara, eftersom de tre enade framhärdade att den ALLRA bästa lösningen, som skulle rädda mitt ansikte, var ett superserum för 698 kr plus en kräm för 449...Jag valde lösning nr 2 och sparade några hundra.

Väl hemma fick julstädningen draghjälp på allvar. Den färgglada statiska dammvippan som drar åt sig allt i partikelväg har dragit över väggar, tak och möbler. Det har dammsugits och torkats golv.

Min laptop vändes upp-och-ner. Därefter sprayade jag sötnosen med den här "druckluft-reinigern". In i fläktarna, under tangenterna och gissa om det sprätte gammalt damm runt min dator! Effektivt.

Sen tvättade jag fejan och smorde in mig med mina krämer och det här skyddande specialserumet som också kallas för "askungedroppar" !! Ack ja...vilka försäljningstricks! Nu förväntar jag mig inte bara att jag skall klara av några timmar vid datorn utan att få bränningar och stickningar i ansiktet utan också att min prins faktiskt skall hitta mig....Jag tappade de facto mina gamla lovikavantar i Hbg i dag så det får gå för skor...

Det har gått 5 minuter, allt väl så här långt...håller tummar!

Buy the way...Pälsen!! Smög in i den från och med i dag reande second-hand-butiken, där det kryllade av folk som rev och slet i gamla kläder. Jaha, det första som slår mot mig är en stor skylt som berättar att det är REA (30%) på allt utom på pälsarna. Så, min päls kostade också i dag 2500...Gick snabbt ut igen. Det var inte meningen i år heller...

Förrästen blir det säkert inte kallare än så här, så vad i hela fridens dagar skall jag med en päls till ???

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot