Fortsätt till huvudinnehåll

Förvirrad av spårvagnar och annat som inte går som på räls...

Tillbaka från Göteborg. Att köra bil i Stockholm är "nothing" men alla dessa spårvagnsspår gör mig förvirrad! Stannar de eller inte, vem har grönt eller rött, vad är gult. Känner mig verkligen som en höna där jag gasar mig fram vilt snurrandes på huvudet och rak i ryggen, lätt framåtlutad för att också kunna se uppåt, man vet ju aldrig...Dessutom hamnar jag alltid i Tingsdagstunneln, hur jag än bär mig åt...

Hemma i min lilla håla. En liten, skön håla vid havet. Här är bra att vara och lätt att leva...Låg långt in i levern men avspänt leende på ytan. Handlat matta till hallen som var för stor! (Fyndat på IKEA vad med att mäta först??) Så köket fick plötsligt en ny matta istället. Funderade en kort stund på att ta fram mattskäraren och kapa eländet men besinnade mig som tur var. En tjock sisalmatta. Det hade antagligen inte blivit något alls kvar av mitt fynd..

Ostrukturerad dag. Tappat kontrollen och är inte nöjd. Trots det har jag tagit mig hem från Gbg, städat köket och hallen (eftersom ny matta inte kan läggas in på orent golv) kört en tvättmaskin, en diskmaskin, lagat middag till 2 hungriga skolbarn (ICA-pizza, 11 minuter i ugnen jaja...) för att sedan ramla ner i fåtöljen bredvid kaminen just när "Bonde söker fru" började. VAD? Vad är det där för program? Hur kan man blotta sitt privatliv och ställa upp på något liknande. Tyckte att mer eller mindre alla såg lidande ut..

Skriver ny agenda för i morgon. Nu är jag sträng. Måste hålla Nike i väldigt kort koppel. Nu skall hon fösas i säng. Huvudet skriver inte längre, fingrarna går av sig själv över tangentbordet....Har ingenting vettigt alls att säga i dag. Kan inte tillföra världen något. Skall gå in och vegetera på mina tankar en stund, försöka hitta något slags lugn så att sömnen blir god. Måste lägga undan allt grubblande .... Måste, måste så mycket. Ställer allt större krav på mig själv. Omgivningen.. Måste, måste...

Fortsätt hålla fokus. Gå rakt fram bara.

Lugn...andas lugnt. Stressa inte, du gör det bra..

Tillit. Det går ju, om än långsamt. Det kommer att gå bra, du fixar det här, oroa dig inte. Luta dig mot dig själv, tryggt. Tro på dig själv människa, du fixar det här. Kan andra, kan du...

Strukturen. Den är på gång. Har fattat... Det är bra, det känns bra, det skall gå.

Kommentarer

Anonym sa…
Du verkar tuffa på bra nu i rätt riktning, med både det ena och det andra.
Du sällar dig till övriga förvirrade kvinnliga förare i Gbg. Alla hamnar de i Tingstadstunneln förr eller senare.
Nike sa…
Tydligen har du koll på Göteborg, men upplysningsvis - det var gott om manliga bilförare i Tingsdagstunneln också! Men några rävar såg jag inte.

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...