Fortsätt till huvudinnehåll

Fina fredag

Min snart 12-åring kvittrar glatt på om kvällens disco, om lösnaglarna hon vill köpa för månadspengen och om den söta killen hon aldrig träffat, men som log mot henne från en av skolkatalogens sidor. Han går på en grannortsskola.

Brevet var grönt och luktade parfym. På frimärket var det en räv och med en bestämd knuff drog hon iväg brevet ner i den gula postlådan. Ingen tvekan där inte.

- Hade han msn? Kom han på nästa skoldisco, i hennes skola?
- Hej, jag är en tjej som är 11 år och som också går i femman. Jag tycker att du är söt!

Hem, trycker i sig en damsugare och en nougatbakelse. Sköljer ner kletet med kall oboy innan hon virvlar iväg till sitt rum. På vägen dit greppar hon telefonen, nynnar på någon Christina Aguileralåt och tappar sin kofta på golvet. Dörren stängs bestämt och nåde den som vågar närma sig..

Sitter kvar och myser framför kaminen. Ute strilar regnet och bjuder inte in till en uttänkt promenad. Stannar här i värmen, drar upp filten till hakan och blundar. Tänker att hjärnan är som en parabol. Hela tiden tar den emot nya tankar från gud, vet och vad. Måste stänga av bruset. Andas fokuserat, känner hur den värmda luften dras in i näsan, vänder uppe i huvudet och rinner iväg ner och ut igen. Hör dotterns mumlande, vedens knastrande och mina egna andetag. 5 minuter bara....

....blev till tre kvart! Yr, vinglig i kroppen och seg i kolan. Tungan smakar sot och cockie..Ögonen torra springor. Himmel! Sovit tungt i soffan. Vilken dag är det? Var är jag? Varför ligger det fiskar och räkor över hela köksbänken? . En kopp starkt kaffe och en stund vid laptopen så vaknar jag och minnet drar sig fram mot pannloben igen..Får besök från Gävle i kväll..Just så, fisksoppa var det..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...