Fortsätt till huvudinnehåll

Fina fredag

Min snart 12-åring kvittrar glatt på om kvällens disco, om lösnaglarna hon vill köpa för månadspengen och om den söta killen hon aldrig träffat, men som log mot henne från en av skolkatalogens sidor. Han går på en grannortsskola.

Brevet var grönt och luktade parfym. På frimärket var det en räv och med en bestämd knuff drog hon iväg brevet ner i den gula postlådan. Ingen tvekan där inte.

- Hade han msn? Kom han på nästa skoldisco, i hennes skola?
- Hej, jag är en tjej som är 11 år och som också går i femman. Jag tycker att du är söt!

Hem, trycker i sig en damsugare och en nougatbakelse. Sköljer ner kletet med kall oboy innan hon virvlar iväg till sitt rum. På vägen dit greppar hon telefonen, nynnar på någon Christina Aguileralåt och tappar sin kofta på golvet. Dörren stängs bestämt och nåde den som vågar närma sig..

Sitter kvar och myser framför kaminen. Ute strilar regnet och bjuder inte in till en uttänkt promenad. Stannar här i värmen, drar upp filten till hakan och blundar. Tänker att hjärnan är som en parabol. Hela tiden tar den emot nya tankar från gud, vet och vad. Måste stänga av bruset. Andas fokuserat, känner hur den värmda luften dras in i näsan, vänder uppe i huvudet och rinner iväg ner och ut igen. Hör dotterns mumlande, vedens knastrande och mina egna andetag. 5 minuter bara....

....blev till tre kvart! Yr, vinglig i kroppen och seg i kolan. Tungan smakar sot och cockie..Ögonen torra springor. Himmel! Sovit tungt i soffan. Vilken dag är det? Var är jag? Varför ligger det fiskar och räkor över hela köksbänken? . En kopp starkt kaffe och en stund vid laptopen så vaknar jag och minnet drar sig fram mot pannloben igen..Får besök från Gävle i kväll..Just så, fisksoppa var det..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...