Fortsätt till huvudinnehåll

Lycka

Ett program om lycka. Vad gör människor lyckliga? Är människan lycklig i sitt innersta? Är det vanligare med lyckliga människor än olyckliga? Hur mäter man lycka?

I Bhutan, ett buddistiskt, feodalt jordbrukssamhälle i vilka människor sällan är lyckliga, har regeringen konferenser om lycka. Man frågar sig; Hur närmar man sig det lyckliga samhället? Man inför, rent teoretiskt än så länge eftersom det är svårt att mäta, termen BNL; bruttonationallycka i stället för BNP; bruttonationalprodukt.

Fantastiskt! Tänk er Fredrik Reinfeldt prata i de termerna…eller ännu hellre Göran Persson!!!

Maud skulle nog kunna leda en sådan utredning. Gudrun Schyman skulle troligen hänga på....

Ett amerikanskt forskningsteam som leds av en professor i positiv psykologi (!!) har rest över hela jordklotet och frågat människor om de är lyckliga. Resultatet visar att de flesta människor är lyckliga, trots yttre omständigheter som mörker, arbetslöshet mm som var fallet på t.ex Grönland. Dock, man hade inte frågat människor i västra Afrika! Ej heller rest till länder i mellanöstern. Dessutom var konklusionen den att det är inte tillräckligt att fråga människor om lycka! Hur kan man på annat sätt mäta människors välbefinnande??

Det lönar sig att vara lycklig och skratta mer, det är sant. Studier av nunnor i kloster, där alla har samma levnadsvillkor, visar att glada, leende nunnor levde i genomsnitt 10 år längre än de allvarliga, surare nunnorna.

Okej, blir vi nervösa nu?? Det räcker alltså inte att vi joggar, äter vitaminer, rosenrot, antioxidanter, slutar röka och snusa, reser på semestrar, gör yoga och har mer sex. Vi måste skratta mer. Så, sätt igång då! Hur svårt kan det vara: HAHA…

!!!!!

Någon sa: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” – låter bra.

I programmet fick jag också veta att vi föds med en viss nivå av lyckokänsla, vår grundnivå. Händelser som t.ex lottovinster och äktenskap leder till att vi höjer vår lyckokänsla i 1 respektive 5 år. Sen, går vi tillbaka till vårt ursprungsläge…

Jaha…

Vi får också veta att lyckliga människor är mer godtrogna. De är mindre kapabla att fatta kloka och genomtänkta beslut. Det är bättre att anlita cyniska och negativa personer till mer kritiska, viktiga poster och för att fatta avgörande beslut.

Vi får hoppas att de som beslutar om Christer Fuglesang får åka upp i rymden i natt eller ej är riktiga surfisar då…

Jag skall, som vanligt, ställa klockan, väcka mina barn och bänka mig med dem framför TV:n…Min son tvingar mig. Jag säger att; okej….men bara om ni lovar att inte gnälla eller vara sura för att ni är trötta i morgon! Be happy!

Antagligen är det bra med balans även här…lite lycka blandat med ett uns av jävlighet då och då…så vi inte tappar fotfästet, men tillräckligt av allt så vi fortsätter att drömma och njuta av livet…

Slut

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...