Fortsätt till huvudinnehåll

Lycka

Ett program om lycka. Vad gör människor lyckliga? Är människan lycklig i sitt innersta? Är det vanligare med lyckliga människor än olyckliga? Hur mäter man lycka?

I Bhutan, ett buddistiskt, feodalt jordbrukssamhälle i vilka människor sällan är lyckliga, har regeringen konferenser om lycka. Man frågar sig; Hur närmar man sig det lyckliga samhället? Man inför, rent teoretiskt än så länge eftersom det är svårt att mäta, termen BNL; bruttonationallycka i stället för BNP; bruttonationalprodukt.

Fantastiskt! Tänk er Fredrik Reinfeldt prata i de termerna…eller ännu hellre Göran Persson!!!

Maud skulle nog kunna leda en sådan utredning. Gudrun Schyman skulle troligen hänga på....

Ett amerikanskt forskningsteam som leds av en professor i positiv psykologi (!!) har rest över hela jordklotet och frågat människor om de är lyckliga. Resultatet visar att de flesta människor är lyckliga, trots yttre omständigheter som mörker, arbetslöshet mm som var fallet på t.ex Grönland. Dock, man hade inte frågat människor i västra Afrika! Ej heller rest till länder i mellanöstern. Dessutom var konklusionen den att det är inte tillräckligt att fråga människor om lycka! Hur kan man på annat sätt mäta människors välbefinnande??

Det lönar sig att vara lycklig och skratta mer, det är sant. Studier av nunnor i kloster, där alla har samma levnadsvillkor, visar att glada, leende nunnor levde i genomsnitt 10 år längre än de allvarliga, surare nunnorna.

Okej, blir vi nervösa nu?? Det räcker alltså inte att vi joggar, äter vitaminer, rosenrot, antioxidanter, slutar röka och snusa, reser på semestrar, gör yoga och har mer sex. Vi måste skratta mer. Så, sätt igång då! Hur svårt kan det vara: HAHA…

!!!!!

Någon sa: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” – låter bra.

I programmet fick jag också veta att vi föds med en viss nivå av lyckokänsla, vår grundnivå. Händelser som t.ex lottovinster och äktenskap leder till att vi höjer vår lyckokänsla i 1 respektive 5 år. Sen, går vi tillbaka till vårt ursprungsläge…

Jaha…

Vi får också veta att lyckliga människor är mer godtrogna. De är mindre kapabla att fatta kloka och genomtänkta beslut. Det är bättre att anlita cyniska och negativa personer till mer kritiska, viktiga poster och för att fatta avgörande beslut.

Vi får hoppas att de som beslutar om Christer Fuglesang får åka upp i rymden i natt eller ej är riktiga surfisar då…

Jag skall, som vanligt, ställa klockan, väcka mina barn och bänka mig med dem framför TV:n…Min son tvingar mig. Jag säger att; okej….men bara om ni lovar att inte gnälla eller vara sura för att ni är trötta i morgon! Be happy!

Antagligen är det bra med balans även här…lite lycka blandat med ett uns av jävlighet då och då…så vi inte tappar fotfästet, men tillräckligt av allt så vi fortsätter att drömma och njuta av livet…

Slut

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...