2006 började i kaos. Hyperventilerande rusade jag fram utan kontroll. Sen, hårddiskkrasch och jag tvingades till reträtt. Efter en månad där jag långsamt rörde mig framåt med fetvadd i öronen och solglasögonen på näsan, började en uppslitande men välbehövlig defragmentering. Bitarna föll efter hand på plats ... kraften återvände och en ny glädje smög sig på. Äntligen och till slut bröt jag upp med L, hittade tillbaka till Nike och la upp en ny vardagsstruktur. Den jobbar jag på än, men himmel så otroligt mycket bättre jag mår och allt går! Livet kom tillbaka, jag skojar inte. För ett år sedan tittade jag mig i spegeln och sa till den grå, trötta, sönderstressade varelsen som mötte min blick: "Jag har inget liv", "det här kan man nog dö av"... Otroligt. Inte jag. Inte "duktiga Annika" inte. Vem som helst men inte hon...Det tog ett tag att acceptera. I dag är jag glad över att väggarna ramlade ner över mig där på Intersport. Förstår att det hände. Något annat var inte möjligt när allt var omöjligt.
Nu har en ny tideräkning börjat. Att det blir ett nytt räkneår spelar egentligen ingen roll men rent symboliskt så tänker jag skåla in 2007 och ge mig tid till att reflektera över vad jag vill göra med mitt liv framöver och tänka igenom hur jag skall ta mig dit. Mellan varven skall jag njuta av livet. Mina ledord kvarstår: lugn, tillit, värdighet. Tillägg till 2007 blir mod och kärlek så nu är de fem.
Nu har en ny tideräkning börjat. Att det blir ett nytt räkneår spelar egentligen ingen roll men rent symboliskt så tänker jag skåla in 2007 och ge mig tid till att reflektera över vad jag vill göra med mitt liv framöver och tänka igenom hur jag skall ta mig dit. Mellan varven skall jag njuta av livet. Mina ledord kvarstår: lugn, tillit, värdighet. Tillägg till 2007 blir mod och kärlek så nu är de fem.
Kommentarer