Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär:
Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor.
Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller annan välförtjänt gärning. Gick man på hur kända de är, hur snygga de är eller hur många barn de har? Varför inte kalla tävlingen för "årets kändismamma" i stället? Så ger den inte sken av att verkligen representera mammor i allmänhet, vanliga mammor som inte har strålkastarljuset på sig.
I utgångspunkten är jag tämligen ointresserad och oengagerad när det gäller kändisar, skvaller, jippon i Stockholm etcetra. Däremot är jag intresserad av starka, självständiga och duktiga kvinnor som utmärkt sig i en eller annan form. Många av dessa skriver härliga böcker, friska debattartiklar eller ler vänligt mot mig när jag slår på TV:n på morgnarna. Det finns många duktiga kvinnor i detta land. Ett fritt land som ger alla lika möjligheter att göra vad de vill, utbilda sig, göra karriär och lyckas med att förverkliga sina drömmar. Förebilder. Goda, starka kvinnoförebilder är viktigt och naturligt i ett land som Sverige och de har vi gott om.
Sitter där och zappar mellan lite olika bloggar för att se om jag kan hitta något som väcker mitt intresse. Det är då jag råkar läsa några rader om mamajippot i Stockholm. Bloggen var en uppmärksammad, ung författarinnas. Hon var en av de nominerade, en av de som fick gå på catwalken med sina barn.
Jag inser att hon i samma andetag som hon var gravid och födde två barn också skrev böcker. Trots att hon hade en tuff tid efter att första barnet fötts. Hur gick det till? Ännu en av dessa unika människor som inte behöver någon sömn? Har hon barnflicka? Åtminstone en 50/50-man? Hur är det annars möjligt? Jag är full av frågor. Var det fel på mig? I dag förstår jag att det var helt normalt, men så tänkte jag inte då och min stresscirkus startade...
Många kämpar dessutom med att upprätthålla sin dröm om den perfekta familjen med en älskad make och två välklädda barn. Villa, snygg bil i silvermetallic, vara en pigg, fräsch och smart mamma, Inte tappa garden, köra på. Snygg och välklädd med välstädat hem utföra storverk varje dag...
Jag läser vidare. Det här är alltså ytterligare ett exempel på en i raden av lyckade, duktiga mamman, som åter bevisar att man kan göra allt trots att man har små barn att ta hand om. Massmedia har nappat..Men något är fel...
Läser lite till.....då kommer det. Inlägget om en annan "duktig" kändismamma, vinnaren av årets mama 2006, vilket firats på inte mindre än Café Opera i Stockholm. Hon och andra nominerade fick under prisutdelningen promenera längs en cat-walk med sina barn. Man visade senaste modet för mammor och barn, åt gott och skålade i champagne!
Det här är löljligt. Varför? Tävling? Möjligen en insiderutnämning bland landets "kändismammor"? Snarare ett hån mot alla de hårt kämpande familjer och mamor som dagligen gör ett storartat jobb med sitt liv och sina barn. Hur utsåg man vinnaren? Framröstad av vem eller vilka? Hur vet man att dessa kvinnor är bra mammor??
Man vill tro att det är redaktionen på Mama eller inom "nätverket" som vinnaren utsetts. Men tydligen har läsarna röstat. Är det alla dessa trettioåriga förstföderskor som ser dessa kändiskvinnor som någon slags förebilder för att de själva också lever i tron att man SKALL inte bara vara mamma för att vara en perfekt mamma. För att bli lyckad skall man samtidigt också göra karriär och ha ett perfekt liv a´la "Sköna hem", "Mama" och andra magasin och tv-program som spär på myten av den perfekta mamman och den perfekta familjen..
Ett sådant synsätt kan vara att binda ris åt egen rygg. En kvinnofälla!! Nu sticker jag ut hakan, jag är medveten om det. Men det behövs en debatt som är mänsklig och jordnära, som inte fördömer kvinnor som inte orkar, vill eller kan hänga på racet. Som vill göra en sak i taget. Kvinnor är inga supermän! Män och kvinnor är olika! Är det en nyhet?? Är det så konstigt att det inte blir någon lugn och ro i familjepolitiken? Är det så konstigt att många kvinnor inte mår bra. Är det så konstigt att fler och fler kvinnor i rätt unga år också får hjärtinfarkter som tidigare bara männen fick?
För att vara en superbra mamma skall man alltså också hålla på med en massa andra saker, helst göra kometkarriär, gärna vara kändis, dessutom snygg och vältränad. Lyckad helt enkelt! Vilket för de allra flesta inte fungerar. Pressen på unga kvinnor är ondödigt stor. Många känner sig hetsade att återgå till ett aktivt arbetsliv igen efter barnledigheten.
Är det svårt att förstå varför statistiken visar att sjukskrivna med diagnosen utbrändhet, ångesttillstånd, ätstörningar och depressioner ökar...
Varför är så många kvinnor deprimerade? Varför knaprar så många kvinnor lyckopiller? Varför ger så många kvinnor upp när de inser att de kanske inte tillhör den gruppen som behöver 4 timmars sömn per natt, som blir konstiga av att amma eller som knappt räcker till åt två barn och ett hem.
Hur många har tid att plugga, skriva deckare eller göra karriär när sömnen är skral, tiden knapp, orken eller barnflickan inte finns. Inte heller den stöttande pappan som tar 50%, vilket jag uppstudsigt menar faktiskt är en omöjlighet, åtminstone i längden..Som tur är för 2000-talskvinnan verkar hennes man verkligen ta ett allt större ansvar för sina barn.
Jag bor inte längre i närheten av Stockholms City. Jag bor på landet. Här har många kvinnor inte ens en utbildning. De jagas ut i arbetslivet fast hela deras existens och identitet hänger på att vara just mamma och att få vara tillsammans med sitt barn, något som skapar mening åt deras liv och som känns naturligt i ett enklare jordbrukssamhälle!!! Tror ni att det accepteras? Åh nej, de är betraktade som andraklassens kvinnor. De här kvinnorna klassas snabbt som dumma i huvudet eller handikappade? Troligen utgör de också ett hot och får därmed också ta en del skit, inte minst från sina medsystrar!
Jag har vuxit upp med en ensamstående, yrkesarbetande mamma. Min släkt består av många starka, kämpande kvinnor. Jag är ända in i mina grundvalar en självklar feminist i den bemärkelsen att män och kvinnor är lika mycket värda, att de på arbetsmarknaden måste erbjudas samma villkor, samma utvecklingsmöjligheter och samma lön.
MEN, för bövelen. Det är kvinnorna som blir gravida. Det är kvinnorna som föder barnen, vars kroppar och själar genomgår den största metamorfasen.... Kvinnor ammar och får den första odiskuterbara naturliga bindningen till sin avkomma. Det skall vara så..men samhället tolererar inte att det är så. Men tyvärr...män går inte på östrogen!
Jag är själv kvinna, mamma och barnmorska. Jag gick på myten, men tvingades vända och tänka om. Jag uttalar mig gärna i ämnet.Jag är lika mycket jämställd för det, fast ännu mer på kvinnornas och barnens sida nu än tidigare.....
Den här mamatävlingen känns bara som ett hån mot alla de kvinnor och mammor som under andra förhållanden skulle ro hem den där utmärkelsen. De nominerade i Stockholm är kanske hur bra mammor som helst (de enda som kan avgöra det är deras barn om sådär 15-20 år) men det här är bara ett jippo. Vem får behållningen? Tidningen, Deltagarna? Kanske svensk familjepolitik ligger bakom tävlingen? Eller de deltagandes bokförlag i ett gemensamt PR-jippo?
Är jag bara sur och gnällig nu? Skall inte kändissverige få ha lite kul och festa loss om de vill? Lite glamour är väl aldrig fel? Självklart inte, festa på bara..
I mina ögon är det lite töntighetsstämpel över händelsen. Känns inte värdigt. Så många intelligenta, vällyckade kvinnor som i sig är en förebild. Måste de tramsa till det genom att ställa upp på ett sådant jippo?? Jag skulle uppfatta det som konstigt att bli jämförd med alla de miljoner fantastiska kämpande mammor som förtjänar en likande utnämning alla dagar varje år!
Ner på jorden, till skobygden utanför tullarna...för balansens skull...
I min lilla värld heter en av "årets mamor" Pam. Hon är 12-barnsmor och bor i min grannkommun. Hon är tillika farmor till två. Pam är 38 år och familjen bor i en vanlig villa...Hon älskar sina barn, säger att hjärtat bara blir större för varje barn. Naturligtvis pratas det och skvallras det mycket om familjen. P bryr sig inte. Hon la för länge sen karriären på hyllan då hon insåg att det aldrig skulle gå att kombinera barnafödande, uppfostran, hem och familj med en yrkeskarriär och jobb. Hon valde att stanna hemma och hon är stolt över det ! På riktigt ! Hon låtsas inte, försöker inte vara något mer, låter sig inte påverkas varken av politiker, andra provocerade kvinnor eller den storstadskvinnorörelse som inte tycker att det är en karriär att ta hand om sina egna barn. Pam sträcker på sig. Hon är stark och stolt. Dessutom osannolikt snygg och fräsch...
Det här har ingenting med mig att göra. Jag menar inte att jag vill ha fler barn eller att jag skulle vara nöjd med det liv hon lever. Men Pam går sin egen väg, hon är en ovanlig och otrolig mama!
Det finns många fler. Varför inte min väninna Helene. Mor till två pojkar. En intelligent, varm och omtänksam kvinna. När hon just fött nummer två fick hon besked att hon drabbats av bröstcancer. Hon var knappt 30 när hon fick beskedet...Trots operationer, cellgiftsbehandlingar och hormonbehandling förlorade hon inte tron på att hon skulle bli frisk, åtminstone inte utåt. Hon log tappert och älskade sina barn som hon alltid satte i första rummet. Hon var en generös och fantastisk mamma, kvinna och väninna. Hon dog. Hon klarade sig inte, det tog sju år innan sjukdomen tog över hennes kropp och fick henne att till sist ändå ge upp. Så postumt får hon utmärkelsen som en av de mest fantastiska mammor stått på denna jord! Förhoppningsvis fick hennes pojkar så mycket värme och kärlek av sin mamma under de år de fick tillsammans att det räcker länge, länge....Jag är övertygad om att hon hann ge dem den där grundläggande tilliten till livet.....
Eller varför inte Louise. Ensamstående 2 barnsmamma. Lämnad av en otrogen man och där stod hon utan fast tjänst, utan inkomster, men med två barn på heltid...Hon fixade livet, hon har skapat ett kärleksfullt och stimulerande hem åt sig och sina två barn. Men fattigt....Hela tiden med kronofogdemyndigheten i hälarna...Men hon sträcker på sig, är stolt och gör sitt allra bästa hela tiden. Tid att studera, dubbeljobba för att slippa gå minus varje månad? Svar, nej. Göra karriär? Kanske sen när barnen är självgående...
För de allra flesta mödrar handlar det om att helt enkelt prioritera för att inte ta allt för mycket stryk, inte stressa halvt ihjäl sig i sin kamp för att bli den perfekta vällyckade mamman.
Självklart handlar inte det här om alla kvinnor i detta land. Vi är olika och det måste vi acceptera. Det finns många kvinnor som på ett mirakulöst sätt klarar att kombinera småbarnsföräldrarollen med studier, karriär o.s.v. utan att fara illa. Det finns kvinnor som bara behöver 4 timmars sömn per natt, men de är få. Det finns också kvinnor som behöver 8 timmar. Som inte har en partner att dela ansvaret, bördan och ekonomin med. Som inte klarat stressen, trycket och förväntningarna.
Det handlar om attityder, kvinnohälsa, tolerans, ideal och förebilder för unga kvinnor och mammor! Det handlar också om männen, om barnen och om det samhälle vi skapar och lever våra liv i.
Det handlar inte om att trampa några medsystrar på tårna. Inte heller om att jag vill uppmuntra dagens kvinnor att gå tillbaka till livet bakom grytorna vid spisen, som någon uppfattat det!!?? Då har man inte läst ordentligt.
Det finns mycket att säga men om "årets mama" tänker jag inte orda mer.
Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor.
Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller annan välförtjänt gärning. Gick man på hur kända de är, hur snygga de är eller hur många barn de har? Varför inte kalla tävlingen för "årets kändismamma" i stället? Så ger den inte sken av att verkligen representera mammor i allmänhet, vanliga mammor som inte har strålkastarljuset på sig.
I utgångspunkten är jag tämligen ointresserad och oengagerad när det gäller kändisar, skvaller, jippon i Stockholm etcetra. Däremot är jag intresserad av starka, självständiga och duktiga kvinnor som utmärkt sig i en eller annan form. Många av dessa skriver härliga böcker, friska debattartiklar eller ler vänligt mot mig när jag slår på TV:n på morgnarna. Det finns många duktiga kvinnor i detta land. Ett fritt land som ger alla lika möjligheter att göra vad de vill, utbilda sig, göra karriär och lyckas med att förverkliga sina drömmar. Förebilder. Goda, starka kvinnoförebilder är viktigt och naturligt i ett land som Sverige och de har vi gott om.
Sitter där och zappar mellan lite olika bloggar för att se om jag kan hitta något som väcker mitt intresse. Det är då jag råkar läsa några rader om mamajippot i Stockholm. Bloggen var en uppmärksammad, ung författarinnas. Hon var en av de nominerade, en av de som fick gå på catwalken med sina barn.
Jag inser att hon i samma andetag som hon var gravid och födde två barn också skrev böcker. Trots att hon hade en tuff tid efter att första barnet fötts. Hur gick det till? Ännu en av dessa unika människor som inte behöver någon sömn? Har hon barnflicka? Åtminstone en 50/50-man? Hur är det annars möjligt? Jag är full av frågor. Var det fel på mig? I dag förstår jag att det var helt normalt, men så tänkte jag inte då och min stresscirkus startade...
Många kämpar dessutom med att upprätthålla sin dröm om den perfekta familjen med en älskad make och två välklädda barn. Villa, snygg bil i silvermetallic, vara en pigg, fräsch och smart mamma, Inte tappa garden, köra på. Snygg och välklädd med välstädat hem utföra storverk varje dag...
Jag läser vidare. Det här är alltså ytterligare ett exempel på en i raden av lyckade, duktiga mamman, som åter bevisar att man kan göra allt trots att man har små barn att ta hand om. Massmedia har nappat..Men något är fel...
Läser lite till.....då kommer det. Inlägget om en annan "duktig" kändismamma, vinnaren av årets mama 2006, vilket firats på inte mindre än Café Opera i Stockholm. Hon och andra nominerade fick under prisutdelningen promenera längs en cat-walk med sina barn. Man visade senaste modet för mammor och barn, åt gott och skålade i champagne!
Det här är löljligt. Varför? Tävling? Möjligen en insiderutnämning bland landets "kändismammor"? Snarare ett hån mot alla de hårt kämpande familjer och mamor som dagligen gör ett storartat jobb med sitt liv och sina barn. Hur utsåg man vinnaren? Framröstad av vem eller vilka? Hur vet man att dessa kvinnor är bra mammor??
Man vill tro att det är redaktionen på Mama eller inom "nätverket" som vinnaren utsetts. Men tydligen har läsarna röstat. Är det alla dessa trettioåriga förstföderskor som ser dessa kändiskvinnor som någon slags förebilder för att de själva också lever i tron att man SKALL inte bara vara mamma för att vara en perfekt mamma. För att bli lyckad skall man samtidigt också göra karriär och ha ett perfekt liv a´la "Sköna hem", "Mama" och andra magasin och tv-program som spär på myten av den perfekta mamman och den perfekta familjen..
Ett sådant synsätt kan vara att binda ris åt egen rygg. En kvinnofälla!! Nu sticker jag ut hakan, jag är medveten om det. Men det behövs en debatt som är mänsklig och jordnära, som inte fördömer kvinnor som inte orkar, vill eller kan hänga på racet. Som vill göra en sak i taget. Kvinnor är inga supermän! Män och kvinnor är olika! Är det en nyhet?? Är det så konstigt att det inte blir någon lugn och ro i familjepolitiken? Är det så konstigt att många kvinnor inte mår bra. Är det så konstigt att fler och fler kvinnor i rätt unga år också får hjärtinfarkter som tidigare bara männen fick?
För att vara en superbra mamma skall man alltså också hålla på med en massa andra saker, helst göra kometkarriär, gärna vara kändis, dessutom snygg och vältränad. Lyckad helt enkelt! Vilket för de allra flesta inte fungerar. Pressen på unga kvinnor är ondödigt stor. Många känner sig hetsade att återgå till ett aktivt arbetsliv igen efter barnledigheten.
Är det svårt att förstå varför statistiken visar att sjukskrivna med diagnosen utbrändhet, ångesttillstånd, ätstörningar och depressioner ökar...
Varför är så många kvinnor deprimerade? Varför knaprar så många kvinnor lyckopiller? Varför ger så många kvinnor upp när de inser att de kanske inte tillhör den gruppen som behöver 4 timmars sömn per natt, som blir konstiga av att amma eller som knappt räcker till åt två barn och ett hem.
Hur många har tid att plugga, skriva deckare eller göra karriär när sömnen är skral, tiden knapp, orken eller barnflickan inte finns. Inte heller den stöttande pappan som tar 50%, vilket jag uppstudsigt menar faktiskt är en omöjlighet, åtminstone i längden..Som tur är för 2000-talskvinnan verkar hennes man verkligen ta ett allt större ansvar för sina barn.
Jag bor inte längre i närheten av Stockholms City. Jag bor på landet. Här har många kvinnor inte ens en utbildning. De jagas ut i arbetslivet fast hela deras existens och identitet hänger på att vara just mamma och att få vara tillsammans med sitt barn, något som skapar mening åt deras liv och som känns naturligt i ett enklare jordbrukssamhälle!!! Tror ni att det accepteras? Åh nej, de är betraktade som andraklassens kvinnor. De här kvinnorna klassas snabbt som dumma i huvudet eller handikappade? Troligen utgör de också ett hot och får därmed också ta en del skit, inte minst från sina medsystrar!
Jag har vuxit upp med en ensamstående, yrkesarbetande mamma. Min släkt består av många starka, kämpande kvinnor. Jag är ända in i mina grundvalar en självklar feminist i den bemärkelsen att män och kvinnor är lika mycket värda, att de på arbetsmarknaden måste erbjudas samma villkor, samma utvecklingsmöjligheter och samma lön.
MEN, för bövelen. Det är kvinnorna som blir gravida. Det är kvinnorna som föder barnen, vars kroppar och själar genomgår den största metamorfasen.... Kvinnor ammar och får den första odiskuterbara naturliga bindningen till sin avkomma. Det skall vara så..men samhället tolererar inte att det är så. Men tyvärr...män går inte på östrogen!
Jag är själv kvinna, mamma och barnmorska. Jag gick på myten, men tvingades vända och tänka om. Jag uttalar mig gärna i ämnet.Jag är lika mycket jämställd för det, fast ännu mer på kvinnornas och barnens sida nu än tidigare.....
Den här mamatävlingen känns bara som ett hån mot alla de kvinnor och mammor som under andra förhållanden skulle ro hem den där utmärkelsen. De nominerade i Stockholm är kanske hur bra mammor som helst (de enda som kan avgöra det är deras barn om sådär 15-20 år) men det här är bara ett jippo. Vem får behållningen? Tidningen, Deltagarna? Kanske svensk familjepolitik ligger bakom tävlingen? Eller de deltagandes bokförlag i ett gemensamt PR-jippo?
Är jag bara sur och gnällig nu? Skall inte kändissverige få ha lite kul och festa loss om de vill? Lite glamour är väl aldrig fel? Självklart inte, festa på bara..
I mina ögon är det lite töntighetsstämpel över händelsen. Känns inte värdigt. Så många intelligenta, vällyckade kvinnor som i sig är en förebild. Måste de tramsa till det genom att ställa upp på ett sådant jippo?? Jag skulle uppfatta det som konstigt att bli jämförd med alla de miljoner fantastiska kämpande mammor som förtjänar en likande utnämning alla dagar varje år!
Ner på jorden, till skobygden utanför tullarna...för balansens skull...
I min lilla värld heter en av "årets mamor" Pam. Hon är 12-barnsmor och bor i min grannkommun. Hon är tillika farmor till två. Pam är 38 år och familjen bor i en vanlig villa...Hon älskar sina barn, säger att hjärtat bara blir större för varje barn. Naturligtvis pratas det och skvallras det mycket om familjen. P bryr sig inte. Hon la för länge sen karriären på hyllan då hon insåg att det aldrig skulle gå att kombinera barnafödande, uppfostran, hem och familj med en yrkeskarriär och jobb. Hon valde att stanna hemma och hon är stolt över det ! På riktigt ! Hon låtsas inte, försöker inte vara något mer, låter sig inte påverkas varken av politiker, andra provocerade kvinnor eller den storstadskvinnorörelse som inte tycker att det är en karriär att ta hand om sina egna barn. Pam sträcker på sig. Hon är stark och stolt. Dessutom osannolikt snygg och fräsch...
Det här har ingenting med mig att göra. Jag menar inte att jag vill ha fler barn eller att jag skulle vara nöjd med det liv hon lever. Men Pam går sin egen väg, hon är en ovanlig och otrolig mama!
Det finns många fler. Varför inte min väninna Helene. Mor till två pojkar. En intelligent, varm och omtänksam kvinna. När hon just fött nummer två fick hon besked att hon drabbats av bröstcancer. Hon var knappt 30 när hon fick beskedet...Trots operationer, cellgiftsbehandlingar och hormonbehandling förlorade hon inte tron på att hon skulle bli frisk, åtminstone inte utåt. Hon log tappert och älskade sina barn som hon alltid satte i första rummet. Hon var en generös och fantastisk mamma, kvinna och väninna. Hon dog. Hon klarade sig inte, det tog sju år innan sjukdomen tog över hennes kropp och fick henne att till sist ändå ge upp. Så postumt får hon utmärkelsen som en av de mest fantastiska mammor stått på denna jord! Förhoppningsvis fick hennes pojkar så mycket värme och kärlek av sin mamma under de år de fick tillsammans att det räcker länge, länge....Jag är övertygad om att hon hann ge dem den där grundläggande tilliten till livet.....
Eller varför inte Louise. Ensamstående 2 barnsmamma. Lämnad av en otrogen man och där stod hon utan fast tjänst, utan inkomster, men med två barn på heltid...Hon fixade livet, hon har skapat ett kärleksfullt och stimulerande hem åt sig och sina två barn. Men fattigt....Hela tiden med kronofogdemyndigheten i hälarna...Men hon sträcker på sig, är stolt och gör sitt allra bästa hela tiden. Tid att studera, dubbeljobba för att slippa gå minus varje månad? Svar, nej. Göra karriär? Kanske sen när barnen är självgående...
För de allra flesta mödrar handlar det om att helt enkelt prioritera för att inte ta allt för mycket stryk, inte stressa halvt ihjäl sig i sin kamp för att bli den perfekta vällyckade mamman.
Självklart handlar inte det här om alla kvinnor i detta land. Vi är olika och det måste vi acceptera. Det finns många kvinnor som på ett mirakulöst sätt klarar att kombinera småbarnsföräldrarollen med studier, karriär o.s.v. utan att fara illa. Det finns kvinnor som bara behöver 4 timmars sömn per natt, men de är få. Det finns också kvinnor som behöver 8 timmar. Som inte har en partner att dela ansvaret, bördan och ekonomin med. Som inte klarat stressen, trycket och förväntningarna.
Det handlar om attityder, kvinnohälsa, tolerans, ideal och förebilder för unga kvinnor och mammor! Det handlar också om männen, om barnen och om det samhälle vi skapar och lever våra liv i.
Det handlar inte om att trampa några medsystrar på tårna. Inte heller om att jag vill uppmuntra dagens kvinnor att gå tillbaka till livet bakom grytorna vid spisen, som någon uppfattat det!!?? Då har man inte läst ordentligt.
Det finns mycket att säga men om "årets mama" tänker jag inte orda mer.
Kommentarer
En och annan av de här kvinnorna är nog maniska. Sitter aldrig still. Går på adrenalin. Kontroll-freak. Organiserar i minsta detalj.
Vad kommer barnen skriva i sina bloggar sen kan man undra? Hur var de där karriärsföräldrarna egentligen mot människor runtomkring? Hann de bry sig? Hann de se människor runtomkring?
Det verkar som vi inte frågar oss någonsin VAD vi strävar så hårt efter och VARFÖR.
http://expressen.se/index.jsp?a=759700
Läs det där och taaaa åt dig. Snälla.
Hela ditt inlägg är fullt av motsägelser. Du hyllar duktiga mödrar - men har mage att haka upp dig på de kvinnor som ser FÖR bra ut.
Är du en bra kvinna och mamma? För i min värld är en bra person en som inte går in för att sänka andra kvinnor. Som låter alla sorter finnas. Som tillsammans kämpar mot (manligt) förtryck och orättvisor i alla former. Som hyllar sina medsystrar, gläds åt deras framgångar, och inser att det ALLTID finns en historia bakom den sekundsnabba bilden i media.
DET är något jag vill lära mina barn.
Respekt.
Tolerans.
Kärlek.
!!
Jag återkommer om detta, men tänker fokusera mer på att så oerhört många kvinnor i detta land mår så dåligt. Varför? Jag anser fortfarande att ett kändisjippo som "årets mama", endast skapar mer ångest hos alla de hårt kämpande supermammor runt om i vårt land. De som inte glider in på cafe opera i guldfilen, som prioriterar barnen och den tiden, för att de vill eller för att de måste. Jag och många med mig är inte mindre kvinnor, inte mindre jämställda och hyllar på intet sätt kvinnor och kvinnokraft mindre.
Även om mina rader skrevs i viss affekt och inte innehåller allt jag vill säga, så kan jag inte se att jag på något sätt sänker andra kvinnor!! Mitt fokus låg på kändisjippot i sig och vad det kan väcka för reaktioner hos andra kvinnor..Jag ifrågasatte vad det egenligen handlade om! Återkommer men läs det här...
http://expressen.se/index.jsp?a=757783 ( Cecilia von Krusenstjärna )
http://expressen.se/index.jsp?a=759700 ( Katherina Janousch )
Nike
Jag retar mig verkligen inte på hur andra lever sina liv, tvärtom! Men jag retar mig på när unga kvinnors förebilder spär på myten om den perfekta 2000-tals mamman!
Vet du hur många kvinnor som tror att allt de drömmer om och vill, måste ske mellan typ 25-40?? Vet du hur väldigt många småbarnsmammor i Sverige egentligen mår??
.... Har visst trampat på många ömma tår i dag....
Men glöm inte. Jag är kvinna. Jag är också mamma. Jag är självständig och rätt snygg dessutom! Mitt liv har egentligen aldrig varit bättre, trots min avstjälpningsplats till blogg.. Tro mig. Tillika är jag barnmorska och jag träffar ofta blivande mammor och småbarnsmammor som mår väldigt dåligt.
Jag har också flera väldigt lyckade väninnor som också är mammor. Några sitter med facit i hand, andra är mitt i det. Jag har också en kändisväninna. Hon är värd allt. Hon är en supermamma!!
Men hon skulle aldrig fjanta runt på en catwalk på café opera och på så sätt markera hur mycket mer lyckad hon är än de mammor som inte får den äran
Det handlar inte bara om hur det är att vara kvinna, frågan är mycket större än så. Det handlar om män, om våra barn och vad vi förmedlar till dem. Det handlar om det samhälle vi skapar, som vi lever våra liv i.....
Hmmmm.... [funderar].....
Handen på hjärtat; hade du reagerat likadant om det varit en liten scen på Folkets Hus i Tidaholm?
Eller bygdegården i Jormlien?
Kan inte låta bli att undra. Just Café Opera verkar trigga....
Män äter i alla fall inga lyckopiller!
Jag har inget emot Camilla Läckberg. Är bara besviken på att hon och Katerina Janouch, som jag också håller högt, ställer upp på en sådan ner-grej
När är man lyckad?
Vem som är lyckad eller perfekt ligger väl ändå i betraktarens ögon?!
Vad du anser "lyckat" är i alla fall uppenbart!