Fortsätt till huvudinnehåll

En annan dag än tänkt

Det lilla shoppingcentrat Boarp, liksom utslängt på en åker, kan i dag stoltsera med ett antal olika små affärer. I en lång rad ligger de, som om de bara vore förgrundskulisser till den berömda "ladan".

En av dessa butiker heter "Lågprisladan". Ett eldorado för vem som helst, också för mig inser jag motvilligt. Här finns allt. Jag går in för att köpa glödlampor och kommer ut med tre fulla kassar samt en stor utelykta i blank krom. Så där är det....

Nästa livsfarliga affär heter....smaka på det här...Kötthallen! K Ö T T H A L L E N !
Va? Hur kan man döpa en affär till Kötthallen, säg det tillräckligt många gånger så blir det så köttigt att man ser rött och känner smaken i munnen. Man vill gärna tro att slaktaren står med sin yxa direkt innan för dörren. Stor och fet med köttigt ansikte och ett brett dreglande leende...Men ack nej. Här råder ordning. Rader av delikatesser visar upp sig bakom en välputsad glasvägg: Kotletter, lammracks, lammstek, majskycklingfiléer, korvar, pastejer, patéer, skinkor, älgfärs, fläsk, hemmalagat, grillat och griljerat, rostbiff och oxfilé. Här finns allt! Ostar i överflöd och marmelader. Franskt, italienskt och skånskt.

Sen var det inte långt till tippen...

Nöjd med mitt fixande och handlande och att jag skurat bort algerna på altantaket. Missnöjd med att jag inte gjorde det jag planerade att göra. Varför gjorde jag så? Höll mig inte till agendan, men får väl godkänt i alla fall?

Kommentarer

Anonym sa…
Det kallas för spontanitet!
Varför planera allt?
10:24 fm
Nike sa…
För en osorterad individ som helst låter lusten för dagen styra, är det inte alltid tillåtet .... Jag har läxor att göra, nämligen att hålla agendan, strukturen. Också nödvändigt om man gillar att jobba hemma.....
2:16 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer