Fortsätt till huvudinnehåll

En annan dag än tänkt

Det lilla shoppingcentrat Boarp, liksom utslängt på en åker, kan i dag stoltsera med ett antal olika små affärer. I en lång rad ligger de, som om de bara vore förgrundskulisser till den berömda "ladan".

En av dessa butiker heter "Lågprisladan". Ett eldorado för vem som helst, också för mig inser jag motvilligt. Här finns allt. Jag går in för att köpa glödlampor och kommer ut med tre fulla kassar samt en stor utelykta i blank krom. Så där är det....

Nästa livsfarliga affär heter....smaka på det här...Kötthallen! K Ö T T H A L L E N !
Va? Hur kan man döpa en affär till Kötthallen, säg det tillräckligt många gånger så blir det så köttigt att man ser rött och känner smaken i munnen. Man vill gärna tro att slaktaren står med sin yxa direkt innan för dörren. Stor och fet med köttigt ansikte och ett brett dreglande leende...Men ack nej. Här råder ordning. Rader av delikatesser visar upp sig bakom en välputsad glasvägg: Kotletter, lammracks, lammstek, majskycklingfiléer, korvar, pastejer, patéer, skinkor, älgfärs, fläsk, hemmalagat, grillat och griljerat, rostbiff och oxfilé. Här finns allt! Ostar i överflöd och marmelader. Franskt, italienskt och skånskt.

Sen var det inte långt till tippen...

Nöjd med mitt fixande och handlande och att jag skurat bort algerna på altantaket. Missnöjd med att jag inte gjorde det jag planerade att göra. Varför gjorde jag så? Höll mig inte till agendan, men får väl godkänt i alla fall?

Kommentarer

Anonym sa…
Det kallas för spontanitet!
Varför planera allt?
Nike sa…
För en osorterad individ som helst låter lusten för dagen styra, är det inte alltid tillåtet .... Jag har läxor att göra, nämligen att hålla agendan, strukturen. Också nödvändigt om man gillar att jobba hemma.....

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...