I går klippte jag rosorna och krattade rent i rabatter. I dag stretar vi fram i en horisontellt tjutande snöstorm. I Skåne. Lutande i motvinden och med kapuschongen väl åtdragen lagom utanför ansiktet skyler vi våra bleka vårfejs nu när vintern kommer alldeles lagom till påsk. Dags att snurra lite på den där kalendern kanske. Det känns som att vi borde justera bak hela året. Augusti håller på att bli den varmaste månaden. Julen är i stort sett alltid snöfri, säkrare med den varan i februari och kanske mars nu då... Sonen frågade om det var någon idé att han skaffade barn? Om jag stod i den där tribunen i dag skulle jag säga att jag tror, så här i nästan domedagstider, när allt fler faktiskt reagerar och förfasar sig över vår miljö, klimatförändringarna, sopbergen och så vidare, att vi samtidigt måste tänka möjligheter, vara positiva och vända hotprat och undergångstänk till möjlighets- och förändringstänk. Framför allt för våra barns skull. De måste få känna hopp och en tro på att dera...
Stundtals med glasögonen på, andra gånger med fel glasögon, ofta med inga alls. Ibland med vidvinkelperspektiv, andra gånger ett smalt tunnelseende. Vissa dagar bara för min skrivklådas skull.