Fortsätt till huvudinnehåll

KRIS!!!!!

Något hemskt håller på att hända....Förra veckan kände jag det för första gången. Det kliade lite i pannan och jag blev varm om kinderna..Sedan dess har det för varje gång känts mer och mer... Det blev tydligare för varje dag. I går kväll var det olidligt. Just nu sitter jag med skärmen i stort sett helt fälld bakåt, så jag ser knappt vad jag skriver. Trots det sticker det i pannan....

Varje gång jag sätter mig vid datorn blir jag varm i ansiktet, på halsen och det börjar klia. Också i hårbotten. Jag är mer irriterad i ögonen än tidigare. Har huvudvärken med det här att göra?

Jag har ALDRIG i hela mitt liv varit allergisk mot något eller överreagerat mot någonting..

Är det skärmen? Det verkar så men.....Det här går ju inte!!!

SÅ, nu måste jag ta reda på fakta. Är det mer strålning från en Lap-top än från en stationär dator?(Fast jag känner det från min dator i mitt rum på jobbet också..) Är min dator värre än andra? Vad kan jag göra? Hjälp, jag måste ju göra något nu innan det blir värre! Tänk om jag inte kan vara här alls, vad gör jag då?

Tänk om jag blivit elallergiker och måste flytta in i friggeboden utan ström dragen...Tvätta kläder i bäcken, tvätta mig i iskallt vatten, laga mat över öppen eld och läsa i ljuset från stearinljus...skriva med papper och penna..?????

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot