Nikes Rum

Nytt År. Nya förväntningar? Nya löften? Ny känsla? Nya kläder, pojkvän? Nya pengar? Inte här inte. Har insett att jag med tiden verkligen lyckats att lägga bort det där jobbiga och känslomässigt ångestladdade som tidigare så envetet klibbat sig fast vid dessa laddade högtider som vi nu lämnar bakom oss. Det händer i själva verket inte så mycket. Allt bär vi inom oss. Min känslan i dag är rätt och slätt - Guuud, så skönt att allt är över för den här gången det var trevligt men rätt slitigt och tack och lov att jag nu kan pusta ut lite och att allt snart blir som vanligt igen...... Möjligen kan ju nyårsinträdelsen användas som ett slags bot. Ett tillfälle att få bikta sig, få syndernas förlåtelse. Är man inte katolik kan man ju för sig själv stryka både ett och flera streck för att så kunna träda in i ett nytt årtal med en rensad, nyduschad och lättad själ! Lämna det gamla bakom sig. Så här sitter jag då med en själ, så lätt och vit som nyfallen snö. I Skåne har vi själva verket ingen sn...

Nu räcker det. I morgon plockar jag bort allt det röda. Glittret, silvret och det som är vitt får vara kvar, åtminstone över nyår. Sen går vi vidare...mot ljusare tider. Hittade den här bilden i min kamera. Den kändes... Det blir en bra övergångsbild. Ljus och positiv. I övrigt har jag nog fått snurren. Ätit för mycket Janssons kanske? Eller är det dålig must? Så här i efterjulstider och ekonomiska kristider har jag fått för mig att jag kanske skall köpa ett hus. Ja, ett hus....Ett annat hus än det jag bor i. Ett fult hus med en ful trädgård omgiven av fula växter. Men ett REJÄLT hus med POTENTIAL!! Tror både min kompis, mäklaren, och jag.... Vi gick i gång båda två. Fast massor av jobb. Massor av pengar. Massor av allt......Vad håller jag på med? Hjälp!

Ser att Årets MAMA 2008 nu är utsedd. Drar en djup suck och hinner tänka att de ger sig inte, samma spektakel varje år. En ny kändismamma får gå på catwalken i snygga kläder flankerad av sina lika uppklädda telningar. Scrollar neråt för att komma bort och hinner precis få med mig ett par textrader om att man i år inte utsett bara en MAMA utan flera. Dessutom årets PAPA. Nu kan jag trots allt inte hålla mig. Ja men ser man på. Något har hänt. Man har i år utsett Linda I, med motiveringen att hon vid 36 års ålder födde sitt första barn två månader för tidigt. Man noterar att hon, trots denna kristid, åter är tillbaka i arbetet och har massor av nya projekt på gång. Jaja, samma superkvinnotänk men trycker man ändå inte lite extra på detta att hon fött för tidigt och allt vad det innebär?? De flesta nyförlöstsa mammor blir inte glada av att man spär på myten om supermamman. Med det rabalder som uppstod för ett par år sedan i minnet; Jag har inte ändrat inställning till spektaklet. Kan i o...

Jag kallar dem så, Östermalmsveck. De är cylinderformade och fyllda med vadd. 10 cm höga och 10 cm mellan vecken, det blev toppenfint! De tunga, fodrade sammetsgardinerna flöt ned från taket. En torr, vintervit sammet. Vackert! Försökte ta bilder men "någon" hade varit och pillat på MIN kamera så det bara pep och blinkade. Inte förstod jag att det bara var självutlösaren som var på! Jag vill inte läsa manualer. Jag trycker och knappar mig fram och till just den inställningen hade jag inte kommit än (på ett år......pust) Men, 14-åringen, hon stönade högt och rättade till inställningarna på ungefär 3 sekunder. Himlade med ögonen åt sin mamma. - Kaxiga tonåring!!!! Jag ska...... Jag ÄR teknisk och händig, jag har varit det hela mitt vuxna liv. Inte skall någon liten svart mojäng i hårdplast och tjockt glas komma här och ställa hela min självkänsla på spel. Det började redan då den förra - och sista - videospelaren inhandlades. Plötsligt fanns det tusen och en möjliga inställning...

På ett sätt känns det som att allt jag gör, det gör jag baklänges. Man slutar inte en fast anställning när man redan har en darrig tillvaro som ensamstående och i stort sett ensamförsörjande tonårsmorsa till två. Det rimmar dåligt. Jag har inte sagt upp mig riktigt.....bara nästan. Tjänstledigheten är beviljad och klar redan från vecka 6 och detta trots att jag inte har fortsättningen fixad än. Något nytt jobb har jag alltså inte papper på men jag tror...och hoppas.....att det ordnar sig. Meningen är att jag skall kunna fokusera mer på mitt eget, på att komma i gång med det som jag egentligen vill pyssla med. Under tiden hade jag tänkt mig att vikariera som "vanlig" syrra på olika instanser här i vår behändiga håla. Jag har vidgat mina vyer så pass att jag också kan tänka mig att då och då, om det kniper, åka till minst 3 närbelägna städer för lite timmar som barnmorska. Men bara om det kniper. Det är faktiskt på det här sättet att jag snart blir tokig om jag stannar i vården...