Fortsätt till huvudinnehåll

DEN kappan !

Myste runt i Helsingborg, allt var bra. Det var min dag. Ramlade in i en second-hand-affär bara för att de skyltade med en fårskinnspäls som jag velat ha i flera år. En sån där 70-talare. Lång, lite figursydd, mocka på utsidan, päls på insidan ända ner till vaderna. Dessutom en stor härlig kapuschong!! En sån där riktig personlig, udda men klassisk sak. En sån som inte jag hittar, därför att mina armar når nästan ända ner till marken!

Provar. Sitter perfekt! Förstår att det verkligen ÄR min dag! Snurrar nöjt runt framför spegeln. Så fräck!......... Frågar inte vad den kostar..väntar lite. Går in i provhytten och glider ur kappan. Den är varm nog att klara en rymdpromenad i minus 600 grader...Tittar svettigt mot prislappen. Där står 2500 kronor. VA? Två och fem..... I en secondhandaffär? Är det inte meningen att man skall känna att man gjort ett fynd, handlat billligt eller nåt...Det kanske är ett bra pris men ändå, kappfan är säkert minst 30 år gammal! Och, för mig är det en förmögenhet, speciellt i julklappstider.

Säger nå´t om priset. Det söta biträdet säger att - rean börjar på måndag! - Jaha, och hur mycket rea blir det då? - Kanske 50% på allt, får jag till svar.

Så nu får jag vänta till måndag. Kanske kappan är kvar. Kanske det blir 50% off. Kanske den blir min ändå? Förvirrad av en kappa, inte bra....Godnatt.

Kommentarer

Anonym sa…
Är det meningen att du ska bära den finns den säkert kvar när de rear. annars är det nog meningen att någon annan snygg kvinna ska bära den.
hemska tanke???? Britta
Anonym sa…
Hade jag varit du, hade jag ringt till affären och bett dem hänga undan kappan tills på måndag. Du är tyvärr på resande fot och inte hinner komma inom förrän då.... Funkar alltid med en vit lögn.
räven
Nike sa…
Tack räv. 4 dagar kvar till rean och deras möjligheter att få ut vad de begär! Whatever...går det så går det, orkar inte bry mig för mycket....det blir säkert ändå för svettigt inte bara den här vintern utan alla kommande........

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot