Fortsätt till huvudinnehåll

Morgontidningen

Låg vinterblek sol bortom åskanten. Bokarna avtecknar sig som ett svart spetsmönster mot det ljusa..Klart. En lugn morgon. Äter frukost vid tidningen, TV:n och datorn.

NST är tjockare än någonsin men går också fortare än någonsin att läsa. Vem bryr sig om Perstorp, Åstorp eller Bjuv när man bor i nordvästra delarna? Jag orkar knappt läsa om vad som händer i min närmaste stad. Skummar över rubrikerna...Det handlar om lergökar, julsånger, bygglov för restauranger och val av Ängelholms lucia! - suck!

Om min by går att läsa på två hela sidor i dag! Ibland räcker det med en halv. Men en sida täcks av ett fotografi, så det är magert med text. Jag skummar igenom tidningen, nyheterna har jag redan fått via DN på nätet och på TV. Läser dödsannonserna (måste hålla koll....)Zits ( som tonårsmorsa, ett måste! )

Det enda som i övrigt fångar mitt intresse denna dag den 22 november är fantombilden av Jack the Ripper!!- att Ängelholms flygplats är först i världen (!) med nytt fingeravtryckssystem för att öka säkerheten och så en halv sida om Palmevapnet. Ett vapen som tydligen kanske ändå inte är palmevapnet, åtminstone det vapen man i 20 år trott skulle kunna vara palmevapnet. Man har trott mycket i 20 år. (Osannolikt att man inte lyckats lösa mordet....) Mer mord i Libanon, ännu en gruvexplosion, ännu en busskrasch, mer om hiv-smittan. Internethandeln ökar..Avslutar med att skumma igenom några trista rescentioner...Klart och slut.

Varför har jag tidningen kvar? Är det bara för känslan av att bläddra i tunnt tidningspapper till morgonkaffet.....?

Kommentarer

Anonym sa…
Bra att ställa våta skor på och använda som bränsle i kaminen.
Nike sa…
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Nike sa…
Förstod inte om det dummaste du läst var mitt inlägg om supermorsan eller det Katerina Janouch skrev i Expressen ??

Det var nog mina rader..

Jag återkommer i ämnet. Det finns mycket att säga som egentligen inte alls har med kändisar eller café opera att göra..
Anonym sa…
Intressant att det finns så många ömma tår i ämnet. Rödstrumpor med bestämda åsikter! Ditt inlägg gav lite bränsle till en annars så enkelsidig debatt. Kul med lite action!
Nike sa…
Jag håller med!! Eldar gärna på lite till framöver...Det handlar egentligen inte bara om kvinnor, också om männen, barnen och det samhälle vi skapar och lever i.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot