Fortsätt till huvudinnehåll

Göötebooorg

VARFÖR är Göteborg en så märkvärdig stad att komma rätt i, hitta i och ta sig fram i?? VA? Dåligt skyltat, inget som varnar för spårvagnarna. Det är tur man hör bra. Nu vet jag att när det plingar lite försynt, då gäller det att stanna, bara inte på något som liknar spår i gatan. För sekunden därpå viner tågskrället förbi i en ryslig hastighet ungefär 2 cm från en annan...Vad heter den nu, värst av alla...Korsplatsen eller nå´t liknande (Kors kan det bli extra gott om om man inte ser upp ordentligt!) strax ovanför Liseberg. En slags rondell med spårvagnshållplatser i mitten, rälsar åt absolut alla håll kanske även uppåt. Så övergångsställen, gator från absolut alla håll, filer, vita linjer på tvärsen och korsen. Upphöjningar, nedsänkningar...Människor som går, springer, är i vägen, skymmer sikten och dessutom är det dåligt bevänt med vägledningen, d.v.s. skyltarna!!!

Men.....så lite frid inuti nordstadens stora parkeringshus. Lugnt och fint smög vi dit och landade helt perfekt på andra etaget. Två kliv så var jag inne i Femmans stora köpcentra!

Efter att ha avverkat en mängd affärer längs min väg in mot avenyn gjorde jag NK på 5 minuter, ramlade ut igen och trängde mig fram över gatan (varför? Jag brukar aldrig gå ut när det är mellandagsrea!!) en bit ned och DÄR...hittade jag ett så underbart litet kaffeställe. Alla stod upp. Såg först inte att det fanns små pallar i ett hörn. När jag trängde mig fram med min caffe latte och min grova ostfralla drar plötsligt någon mig i halsduken. "Du, sätt dig här, det finns en pall till dig också". Så snällt! Den gamle mannen syntes knappt där han satt på sin låga pall. Nu gjorde jag honom sällskap. Vi tog den tredje pallen till bord. Suck! Min välgörare läste lugnt vidare i sin tidning. Jag bara myste och lät mina trötta fötter vila en liten kvart... Stirrade i taket, på folks ben och fötter, mot väggen bredvid mig där olika gamla bilder och kafferatiraljer hängts upp...Nu tyckte jag om Göteborg igen.

Kommentarer

Anonym sa…
"Fjärran hon flamsar" a la Herman Lindqvist. r
Nike sa…
Flamsari fjärran? Det är bara 18 mil civiliserad väg dit, inte så fjärran. Du vet mycket väl vilket kors jag menar...Säg något positivt om "Korsplatsen" eller vad den nu heter? I övrigt var det bara trångt men mysigt! För JO, jag gillar Göteborg!
Anonym sa…
Korsvägen..tja, en strukturerad, välplanerad och populär knutpunkt för många resenärer. Men du är ju från lannet och kan nog känna dig lite stressad. Ja, ett besök i Gbg är alltid trevligt. r
Nike sa…
Stockholmare kära du! I Stockholm kan jag köra överallt med bindel för ögonen...
Anonym sa…
Som sagt var, från lannet! r

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...