Fortsätt till huvudinnehåll

"Barnvakt"

Jag är barnvakt. Min lillebror sitter och gnäller vid dörren. Hans mamma, som också är min, är och julhandlar. ...Nu orkar jag inte höra tutandet längre, nu går vi på promenad. Vår mamma lämnade en lista med instruktioner:

Använt INTE halsbandet, utan selen! Säg, NEJ, när han drar. Säg, HÖGER när ni skall åt höger, säg VÄNSTER när ni skall svänga av mot vänster. Ge honom lite MAT klockan 12. Han måste gå ut DIREKT efter. Gå inte längre än en timme. Han är trött, ge honom GOSEDJURET och säg GODNATT så förstår han....Han får INTE bita i kopplet, släpp honom inte lös, ta av honom selen när ni kommer hem......

Va? Inte var det så här komplicerat att ha hund när jag var yngre!! Det blir värre och värre...Bäst att hålla tyst och hålla med...

Nu för tiden tycks hundfolket mer sammanhållna och egensinniga. De bildar klubb, typ vi mot dem. Mamma och hennes hund tillhör det västra hundgänget. Där går man varje morgon vid samma klockslag, man firar både mattars och hundars födelsedagar i sina trädgårdar. Somliga känner bara varandra som "Skottis" matte eller "Labans husse. Hunden är i centrum. Många är ensamstående med utflugna män och barn. Där intar ofta hunden en slags samboroll. Förstår att alla mår bra av att ha någon att knyta an till...men när "någon" inte kunde ha sitt barnbarn översovandes för att den gamle hunden "måste" ligga i gästsängen.....då är jag inte med längre!

Jag förstår men förstår ändå inte......(som vanligt alltså)

Mänskliggörs inte hundar mer nu än förr? Den får t.o.m. en egen säng, (vad var det för fel på korgen) , en egen fåtölj (jodå), matskål på stativ och egen hår- och tandborste! Vissa stajlar sin hund med kläder, smycken och besök hos frisören.. Hundpsykologer är snart lika många som de för oss människor. Tidskrifter om hundar blir fler och fler... Kolla hyllorna hos Svea Lantmän eller Granngården! Kolla kändisar typ Paris Hilton som chict bär sin hund som en accesoar på armen...(om det nu är en riktig hund?) Min mamma går i skolan med sin hund en gång i veckan. Varje helg träffas samma grupp, men då är det social träning som gäller..... "Socializing events" på en stor åker mitt ute på landet !!!! Alla hundar, mattar och hussar springer lösa och får lära sig att mingla med alla andra på ett bekvämt och välsanpassat sätt !!!

Alltså ...... Är hundarna lyckligare i dag?

Kommentarer

Anonym sa…
Kan man inte styla sin man el hustru får man ta hunden!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot