Fortsätt till huvudinnehåll

Tångbad!

Avrundade året 2006 med ett avkopplande tångbad i Warmbadhuset. Gasen i botten över Bjäre mot Torekov. Rusar in, ursäktar vår sena ankomst och nu kan vi pusta ut. Får var sitt badrum inrett i dämpat grönt och vitt.
Glider ner i vattnet som är gult av tång och jod. Tångrevorna makar något på sig när jag sänker mig ner i det heta vattnet. Lutar huvudet mot nackbandet och - släpper kroppen som flyter ut åt alla kanter i det stora, gamla badkaret med sina väldiga lejontassar. Just då delar sig molnen utanför och en stark, livsbejakande sol strålar in i rummet...Fantastiskt! Lugnet är redan där.
Efter en kvart kommer hon. Inte längre matronan som gnuggade folks skinn så de nästan blev hudflådda under 50-80 talet. Nu är hon mindre till formatet men ler stort och har kraft i nyporna hon också när hon skrubbar mina ben, armarna och min rygg med tångruskorna. Det bränner skönt. Himmel så skönt! Därefter lämnar hon mig och jag kan åter flyta iväg in i jod- och tångdimmorna. Det ångar och jag stänger av huvudet. Kroppen är redan borta. Hör bara en och annan mås där ute samt stormen som dånar runt husväggarna. Hanne ligger i samma tillstånd i rummet bredvid.

Efteråt är vi lika snurriga i kroppen som i huvudet. Hämtar andan i varsin däckstol, dricker nyponté och tittar ut över det vilda havet. Ingenting är jobbigt. Allt är behagligt och njutbart.
Kör hem i ungefär 35 km/h, glider ner för Italienska vägen och uppför igen mot mitt lilla hus. Där ramlar vi ur bilen, snubblar in och kastar oss i varsin säng...Vad mer kan man begära? Nu laddar vi för kvällen som inte alls kommer att bli som vi först tänkt oss!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...