Fortsätt till huvudinnehåll

Kvinnors hälsa

Tankar om skillnader mellan män och kvinnor. Samhället ser ju helst, åtminstone utåt, att vi är så lika som möjligt....Ta t.ex. det rent medicinska....Vi är olika, våra olika hormonuppsättningar påverkar oss på olika sätt. Det är ett konkret, löjligt enkelt påstående.

Tänker vidare på kvinnors hälsa. Varför har det tagit sån tid innan man förstått att kvinnor reagerar med helt andra symptom och andra lab.värden än män när det gäller t.ex. hjärtinfarkt? Det pågår en hel del intressant forskning just nu. Återkommer om detta....

Vidare funderingar..Varför äter så många kvinnor lyckopiller år ut och år in? (Beakta att jag i stort sett bara träffar kvinnor i mitt ena jobb) Finns det verkligen inga alternativ? Vem förlorar på alternativ? Vem vinner? Bröstcancer. Har bröstcancern ökat? Varför? Från vad till vad? Vad är orsaken? Finns det någon koppling mellan det enorma P-pilleranvändandet och bröstcancer?
Vore det inte konstigt om det inte fanns ett samband, det finns ju ett tydligt samband mellan östrogentillförsel i övergångsåldern och bröstcancer?? Var finns studierna?

Varför har så många kvinnor återkommande problem med svampinfektioner? Jag vet att jag tänker helt okontrollerat men....Är det något i vårt toalettpapper? I tampongerna som var och varannan kvinna använder? Har det med verkligen med antibiotikan att göra? Eller bara med vårt höga sockerintag?

De flesta unga kvinnor vet inte att man ökar risken för livmodercancer om man har oskyddade samlag med många olika män när man är ung? (Kvinnor som aldrig haft samlag får inte denna cancerform över huvud taget)

Fortfarande anses kvinnor i övergångsåldern inte vara riktigt tillförlitliga. De har ett problem, nästan som en sjukdom, som man går till doktorn med. Förr fick man östrogen, lätt som en plätt sen var allt bra igen. Nu är man mer restriktiv, nu när man vet att det ökar risken för bröstcancer. Kvinnor i den här mognadsfasen i sitt liv hamnar ofta i skymundan. De räknas inte riktigt längre.... Det är något fel på dem, de är oberäkneliga, sköra och på väg utför!!!!

Va? Det finns kulturer som hyllar kvinnan som kommit i menopaus. Som anser att det är hennes bästa tid i livet. Att hon blommar fullt ut som människa och som kvinna! Fantastiskt och livsbejakande!

........fortsättning följer

Kommentarer

Anonym sa…
Jaha, du tar med dig jobbet hem ser jag... Har du inga julklappsrim att fundera över istället. räven
Nike sa…
Nja, bara några små funderingar som kom i pränt...Skall besvara dem bättre senare tänkte jag.
Anonym sa…
Vad räknas som oskyddad sex med många män. 5 eller 10 st, när är man ung????
Du skrämmer mig
Britta
Nike sa…
Äsch, glöm detaljerna. Det enda som spelar någon roll är om du är oskuld eller ej ?
Anonym sa…
Åh, det är man ju inte.
Britta

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot