Fortsätt till huvudinnehåll

Vad då, jul?

Gosch, jag tar mig. Äntligen skickat in ändringsanmälan till Bolagsverket ... Min lilla firma har ny skepnad och tillika ett nytt namn. Nytt, nytt... känns befriande att släppa det gamla. Har betalat räkningar och sopat rent i räkningshögen. Varje gång med känslan av strypsnara runt halsen...Det gick. Antagligen blir det lite jul i år också.

25 dagar till julafton. Stöön... Ingen känsla, något som min dotter kompenserar för. Hon rev i helgen fram samtliga jullådor och vips, i hennes rum råder ingen brist på julstämning! Där glittrar redan tak, väggar och fönster av luciaglitter i silver och guld, kulörta kulor och mitt på golvet står hennes minigran och skapar stämning. Dessutom har hon draperat bokhyllan med ett tygskynke från Egypten, hängt upp möbelsnoddar längs skrivbordskanten och klippt ut cirka 30 hjärtan i röd filt som hon, likt rosenblad, strött ut över hela rummet!

Själv har jag stulit ett antal grankvistar från åsen, vilka jag klädde min rostiga utepiedestal med. Det räckte till hälften så jag får stjäla lite till. Kom i gång rätt bra. Såg framför mig hur min variant till utegran, snötyngd, lyser upp i vintermörkret, men inser nu att risken finns att den kommer att uppfattas som en jättefallosjulsymbol, med sin obeliskform....Och med det har jag gjort mitt för att skapa lite stämning. Bild kommer.

Kommentarer

Anonym sa…
Du får investera i nya julprylar, baka lussekatter och pepparkakor, preparera lutfisken i badkaret, koka långkål och försöka hitta en lämplig tomte. Då kanske du börjar känna lite julstämning. vr
Nike sa…
Tomtar...finns de på riktigt?

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...