lördag, oktober 23, 2010

Njuttid

Underbara höst! Det är som att alla känslor blir starkare med åren. De är mer lättåtkomliga, hela registret. Det går inte att lura sig själv längre eller att bli distraherad av tankar, omgivning, andras reaktioner. Det är skönt. Jag njuter av hösten och av att stå allt stadigare förankrad med mylla ända upp till vaderna.

lördag, oktober 09, 2010

By the way - life is rather good

Eftersom jag alltid varit en jäkel på att bry mig om vad andra tycker om mig....ja, ni vet..."Duktiga Annika-syndromet"+ "Storasystersyndromet" + + + + så har det också följt mig in i mitt bloggliv.

Nog nu. Det räcker faktiskt. Jag behöver inte förklara mig för någon....inte heller försvara mig.

Ändå kommer här en förklaring.....OM jag nu skulle uppfattas som en gnällig jäkel...för det är jag inte...bara lite ...ibland. Men det har jag rätt till, vill du inte lyssna så tryck på knappen...

Ja, jag har fått en diagnos.
Nej, jag är inte psykiskt instabil
Nej, inte heller deprimerad
Nej, jag går inte och känner efter varje dag
Jo, jag tycker om att vara frisk
Ja, jag har alltid, fram till jag blev sjuk, varit frisk
Jo, jag har alltid tränat
Ja, jag har alltid varit mån om vad jag ätit m.m. och skött mig tämligen hyfsat bra
Nej, jag har inte någon ärftlig belastning så vitt jag vet
Jo, jag tycker om att orka
Ja, jag tycker om att jobba
Ja, jag är van vid att orka, att kunna hålla i gång
Nej, jag har inte vant mig än
Nej, jag har ingen bra plan
Men JO, jag är optimistisk
Och JA, jag skall bli bättre och bra....

Även om jag inte blir precis som innan. Men vad då, så är livet. Livet är föränderligt, det är aldrig statiskt och står still.

Om jag inte orkar lika mycket som tidigare så får jag väl helt enkelt lära mig hur mycket jag orkar och anpassa mig till det.

Jag skall härmed sluta slita så...

Om jag nu inte får lika mycket uträttat som tidigare så är det också okej. Det får ta tid helt enkelt...

Jag skall härmed sluta ställa stora krav på mig själv....

Jag har (troligen eftersom riktigt alla alternativa diagnoser ännu inte är uteslutna) ME

För den som vill veta vad Myalgisk encephalomyelit är, läs på www.rme.nu

Jag har haft symptom i 7 år, från och till. Det finns mycket att säga. Efter att ha blivit utredd på Gottfrieskliniken i Mölndal har jag alltså fått diagnosen ME/CFS. Det är en kronisk, immunologisk sjukdom. I mitt fall troligen utlöst av en borreliainfektion parallellt med en stressreaktion för några år sedan.

Så är det. Bättre att veta än att leva i förvirrad ovisshet. Skönt att få en förklaring till varför jag bara kan göra en sak om dagen. Varför jag inte ens kan åka till Malmö över en dag utan att bli sjuk. Varför jag inte har något liv efter jobbet. Varför mina helger är så dimmiga, värkande och trötta, trötta. Nu har jag åtminstone något att förhålla mig till. Det är bra.


söndag, oktober 03, 2010

Sörj inte den du var

Längtar efter flow. Flow i blodet som strömmar i min kropp, flow i håret, flow i känslan, i dagarna som går, i livet.

Just nu styltar jag fram som på en stenig strand. Halkar lite snett, tar mig upp, gör några jättekliv framåt för att snart snubbla till. Ibland faller jag.

Hör nu här. Jag! Bah...en superstark, stolt, långbent, självständig kvinna som klarar allt! Eller? Nja....klarade allt. Tiden är en annan nu.

Han såg mig strängt i ögonen, sa "Du..lyssna på mig. Sörj inte den du var utan lär dig i stället att uppskatta den du blivit, den du är i dag. Anpassa dig till henne och lev så bra du kan. Ge inte upp"

tisdag, september 21, 2010

Så här tänker jag i dag.....

Att SD kom in i riksdagen är ett tecken på att våra tidigare regeringar har misslyckats med flyktingpolitiken. Att de kommit så långt och rönt sådan framgång är ingenting annat än ett tecken på just detta. Så sluta jamsa och dalta med människor. Ibland får jag känslan av att man smörar och är så in i helvetes tillmötesgående bara för att få lite fler politikerpoäng. Människor skall självklart bemötas med respekt och värme och Sverige skall vara ett tillåtande och öppet land. Men i dag är mycket rent larv och hyckleri. Man förstår inte hur utanförskap egentligen uppstår. Man förstår inte och har inte kunskap att möta de kulturkrockar som uppstår i våra skolor. Man vägrar se och höra något som ens närmar sig kritik trots att signalerna har funnits där i många år. Så, släng skygglapparna, inse att något är fel och lyssna på människor. Skapa tydlighet i flyktingpolitiken. Det finns en anledning till att SD finns och den anledningen stavas m i s s l y c k a n d e. Det finns självklart mycket att göra, så gör någonting bra av detta och se till att det i framtiden inte finns plats för ett parti som Sverigedemokraterna.

torsdag, september 16, 2010

Känner mig som en som svikit något....eller någon. Inte bloggen men möjligen mig själv. Att skriva har alltid varit min ventil, det är här det kommer ur mig....Jag brukar säga att jag pratar sämre än jag skriver. Vad jag egentligen menar är nog att när jag skriver får jag vara i fred. När jag pratar finns där alltid någon som lyssnar. För en person med långa antenner är det mycket jobbigare. Samtidigt som jag pratar speglar jag....känner av mottagaren, var hon/han befinner sig. Närvarande? Intresserad? Vill gå...., vecklar lätt in mig och tänker ofta att den jag pratar med tycker att jag tar för lång tid på mig, använder för många ord.

måndag, juli 12, 2010

Vem hon är

Nu hittade jag hit igen. Kan inte bestämma mig för om bloggen är en kär gammal vän, bara en bekant eller någon jag inte tycker om. Kanske det speglar mitt förhållande till mig själv. Jag inbillar mig att jag gillar henne, men hon övertygar mig inte....Ibland blir jag så trött på henne, den där människan jag måste dras med vareviga dag. Visst, hon är bra. På ett intellektuellt, praktiskt plan. Men sen då? Hon säger att hon inte vill gå in i en relation igen men det är inte sant, hon är bara feg.. Hon gömmer sig. Ofta. Hon får inte fram den hon är. Men jag gillar klangen...För i dag kan jag höra hennes innersta klanger, den hon är. Jag förstår henne, känner henne väldigt väl i dag och det gör mig lugn.

Det är 35 grader varmt i skuggan......

fredag, februari 05, 2010

Tungmodig

Nu är vi där. Januari har passerat och årets segaste, kallaste, mest svartvita månad är här. Jag sjönk som en sten, så som jag visste att jag skulle göra. Övervägde att ta dubbla dosen av mitt serotoninpiller, men gjorde inte det. Det går nog ändå. Men var är energin? Varför är jag trött, trött som ett helt ålderdomshem, hjärnan jobbar segt och trögt som avsvalnad lava, huvudet är tungt och jag åldras plötsligt 3 år på några veckor.

Längtar, längtar efter ljuset. I morgon får jag vara hemma och se horisonten bortom hav och land, på morgonen, då när det vinterbleka försiktiga ljuset kämpar sig igenom det grå och gnistrar till där långt borta. En liten stund. Lågt och silver. Förhoppning... Och varmt kaffe vid köksbordet. Och DN och en stor nyttig brödbit med brunost och äpple. Lite lycka att inmundiga en långsam lördagsmorgon. Jag sveper duntäcket om mig.

2009. Jag slutade plötsligt blogga. Jag köpte ett hus. Jag accepterade allt som var och mig själv och jag började jobba heltid igen. Jag slutade med eget företagande, jag resignerade. Vem orkar? Socialt är jag en katastrof. Men vad gör det. Vad spelar det för roll. Det är som det är. Jag kan njuta trots allt. Jag kan gråta och svära, jag har hela registret igen. Det är lugnt.....