Gåtan och tonårssonen sov till halv 1. Det blir 12,5 timme det upplyste jag honom om när han sömndrucken ramlade ner för trappan för en pannkaka. Stingslig. Humöret sjönk till nedre botten när jag påpekade att det luktade apa eller som från något dött djur i hans rum. Han rusade tillbaka till boet med sin pannkaka. Där blev han. Jag gick ut. Efter några timmar ringer han från sin mobil och jag är alltså hemma igen. Han vrålar i luren: JAG VILL HA KÖÖÖÖÖTTTTT! NUUUUUUUUU......... Herre guuud! Är alla killar så där? Han fick en stor biff, massor av gräddsås och några kokta potatisar. Sen skymtade vi faktiskt ett leende, mamsen fick t.o.m. en kram men inte förrän chokladkakorna plockats fram. Sen försvann han in i råttboet igen. I morgon tänker jag inte vara lika mild.
Stundtals med glasögonen på, andra gånger med fel glasögon, ofta med inga alls. Ibland med vidvinkelperspektiv, andra gånger ett smalt tunnelseende. Vissa dagar bara för min skrivklådas skull.