Fortsätt till huvudinnehåll

Glasögon ?

Utskrattad under middagen som vi denna lördag intog i vardagsrummet. Åt i skenet av levande ljus och lät TV:n vara påslagen...Mysigt. Men ack. Upptäcker att jag inte ser vad som är vad på tallriken. Sticker gaffeln bredvid biffen, missar coleslawen och glider förbi tomaten...VA? Sonens flinar...Får hämta glasögonen, de jag hittills bara haft när jag läser. Med ens blir ingredienserna på tallriken stora och klara, mängden mat ökar med det dubbla!

Siktar med gaffeln och där sitter biffen! Höjer hungrigt maten mot munnen och - sticker mig i kinden!! VA? Avståndet stämmer inte. Sonen flinar ännu bredare! !- HAHA, skall jag mata dig mamma?

Tar en klunk vin och slår glaset i tänderna så det röda skvätter över halva mig.. Nu har sonen riktigt kul...

Glasögon. Skjutit länge på det till synes ofrånkomliga.... Det finns tre dilemman med här. Permanenta progressiva glasögon är dyra! Det är svårt att välja tillräckligt snygga bågar och det är att oundvikligen vara tvungen att kapitulera inför ännu ett åldersfaktum. Det räcker inte längre med solglasögon, ögonyoga, läsglasögon, starka lampor eller gymnastik, typ "håll en penna 40 cm framför ögonen, för pennan in mellan ögonen och följ med blicken hela tiden. Upprepa 50x2 i några veckor". Detta råd fick jag av en ögonläkare för 25 år sedan. På den tiden var jag bara ljuskänslig och lite osynligt skelögd..Det hjälpte. Fick superbiceps i ögonmusklerna och mina besvär gick över. Det var då det.

Det är väl bara att bestämma sig....Värre med ekonomin, tandläkaren har fått allt överskott sista året.... Åldern? Okej, okej.....det är bättre än någonsin..Ingen fara, men jag erkänner att jag mitt i min kristid också bearbetat detta faktum....Det är både plus och minus men mest plus! Tack och lov att jag inte är 25 längre! Börjar hellre med glasögon än börjar om. Och, det finns ju faktiskt massor med helfräcka bågar!

Hm...vilken look vill jag ha?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot