STULEN

Klockan halv 10 i går kväll upptäcktes att ingen av barnens cyklar var hemma. Den ena hade glömt att hon cyklat, den andre hade fått skjuts hem. Den senares cykel var dessutom olåst.

- Blev jag glad?
- Fick jag göra en utryckning och sätta mig i bilen?

- Fanns cyklarna kvar utanför skolan?

Svar: Nej, Ja och Nej.

Jo, den ena cykeln stod där med söndersparkad reflex, den andra olåsta var puts väck!

Trycker i ren frustration in den kvarvarande cykeln i min mikrobil. Halva hänger utanför men vi kör så runt hela byn med ett visst hopp som bleknar för var meter. Ingen cykel.

Nu drar jag in 75% av månadspengen i två månader och vederbörande får gå till och från skolan. Sen blir det en ny cykel om den gamla inte kommit tillrätta. Finns det någon som tycker att det är lätt att uppfostra barn, speciellt när det inte går som på räls hela tiden? Varför låser man inte sin cykel? Varför tar man inte hem den? Jag kokar inte över så ofta, men gjorde det i går kväll. Detta var tredje cykeln som försvinner på 4 år. Det är alltid något med cyklar. Har de inte punktering så hoppar det kedjor eller ekrar, lamporna fungerar inte eller försvinner. Eller så stjäls de. Funderar över det faktum att cykelstölder är så oerhört vanliga. Att det faktiskt går omkring en väldig massa människor därute som tycker att en cykel är allemansgods och det är fritt fram, speciellt om den är oåst.