Maxi. Klämdag och så åker jag till Maxi för att handla. Har jag tappat förståndet? Väljer också att åka klockan 11, just när resten av nordvästra skåne och södra halland också har ätit frukost, bäddat sängen och gjort sig redo till avfärd.
Varför? Jag vet ju att jag får utslag av att köa för att komma IN i en affär. Gillar heller inte manipulativa och överdimensionerade kundvagnar som lurar mig att fylla den trots att jag inte skall ha mer än en cykelslang och ett pack köttfärs.
Bara att parkera bilen är värt ett blogginlägg. När det är gjort upptäcker vi att det inte finns några kundvagnar. Jag har glömt att äta lunch och nu känner jag hur jag är på väg hem igen. Just då ser dottern en vagn, rusar blixtsnabbt fram och hugger den framför näsan på en tjock gubbe med keps och iförd ljusblå shoppingträningsoverall.
Vi går in. Kryssar mellan folk som drar benen efter sig eller njuter de kanske av livet i ljusgården utanför Lindex och Kapp-Ahl? En hop ungar slåss om helikoptern man stoppar en femkrona i för att få den att snurra och åka uppåt. Någon gallskriker och det luktar varmkorv. Knogarna vitnar runt de röda ICA-handtagen och jag tar fart in genom grindarna.
Vad gör vi här? Drar mot cykeltillbehören bara för att upptäcka att vi glömt lappen med tumstorleken hemma. Vafalls! Får som tur är en kopp blaskig caffelatte av en nervösoch spacklad dam i 60-årsåldern. "Praktikant demonstratris" står det på en skylt som hon i spänningen råkat placera rakt på bröstvårtan så att den liksom hänger fritt i luften. Dottern får en bit Singoalla muffins och ser nöjd ut. Överallt bjuds det på olika saker. Demonstratriserna (heter det verkligen så?) har alla breda inövade leenden, för mycket rouge och pratar utan att andas. Köööp mera. Kom och äät!
Nu är vagnen halvfull och vi har kommit ungefär halvvägs. Känns utstuderat planerat och tillrättalagt.
Det finns många som ser den här typen av shopping som ett sant nöje. Jag får gåshud. Kan inte fort nog komma därifrån. Det finns en anledning till att jag aldrig varit i Ullared. Pallar inte heller stora köpcentra på lördagarna, speciellt inte strax efter lönedag.
Rusar runt och plockar till mig det jag kom för och lite till. Fort ut igen och snabbt ut på motorvägen. Drar i mig en banan och en bit hönökaka. Hör dottern mumla med munnen full av skumbanan. "Mamma, nu åker vi till Väla....det är så mysigt att shoppa med dig och jag måste kolla på ödlor "
Varför? Jag vet ju att jag får utslag av att köa för att komma IN i en affär. Gillar heller inte manipulativa och överdimensionerade kundvagnar som lurar mig att fylla den trots att jag inte skall ha mer än en cykelslang och ett pack köttfärs.
Bara att parkera bilen är värt ett blogginlägg. När det är gjort upptäcker vi att det inte finns några kundvagnar. Jag har glömt att äta lunch och nu känner jag hur jag är på väg hem igen. Just då ser dottern en vagn, rusar blixtsnabbt fram och hugger den framför näsan på en tjock gubbe med keps och iförd ljusblå shoppingträningsoverall.
Vi går in. Kryssar mellan folk som drar benen efter sig eller njuter de kanske av livet i ljusgården utanför Lindex och Kapp-Ahl? En hop ungar slåss om helikoptern man stoppar en femkrona i för att få den att snurra och åka uppåt. Någon gallskriker och det luktar varmkorv. Knogarna vitnar runt de röda ICA-handtagen och jag tar fart in genom grindarna.
Vad gör vi här? Drar mot cykeltillbehören bara för att upptäcka att vi glömt lappen med tumstorleken hemma. Vafalls! Får som tur är en kopp blaskig caffelatte av en nervösoch spacklad dam i 60-årsåldern. "Praktikant demonstratris" står det på en skylt som hon i spänningen råkat placera rakt på bröstvårtan så att den liksom hänger fritt i luften. Dottern får en bit Singoalla muffins och ser nöjd ut. Överallt bjuds det på olika saker. Demonstratriserna (heter det verkligen så?) har alla breda inövade leenden, för mycket rouge och pratar utan att andas. Köööp mera. Kom och äät!
Nu är vagnen halvfull och vi har kommit ungefär halvvägs. Känns utstuderat planerat och tillrättalagt.
Det finns många som ser den här typen av shopping som ett sant nöje. Jag får gåshud. Kan inte fort nog komma därifrån. Det finns en anledning till att jag aldrig varit i Ullared. Pallar inte heller stora köpcentra på lördagarna, speciellt inte strax efter lönedag.
Rusar runt och plockar till mig det jag kom för och lite till. Fort ut igen och snabbt ut på motorvägen. Drar i mig en banan och en bit hönökaka. Hör dottern mumla med munnen full av skumbanan. "Mamma, nu åker vi till Väla....det är så mysigt att shoppa med dig och jag måste kolla på ödlor "
Kommentarer