Fortsätt till huvudinnehåll

Playa del Inglesminne

Sitter på sängkanten men kan inte koppla av. Huset är tomt så jag borde kunna få en stunds vila utan att bli störd efter 3 minuter.

Tittar ut. Hör ett flygplan passera på låg höjd på väg mot Ängelholm. Tänker att det var några år sedan jag flög. Den gången var destinationen Kanarieöarna. Vi hamnade på Playa del Ingles, hela stället var en parodi på vad en scharter är. Men jag var kär i sällskapet och resans höjdpunkt blev en motorcykeltur i bergen. Jag och L, två långbenta människor hyrde en "jättestor" 125 kubiks MC. Ut ur Playa del Ingles for vi som en raket, drog så vidare in på de mindre slingriga vägarna mot bergen. Passerade palmer, kameluthyrare och turistbussar. Schwischh.. Efter en timme började det gå riktigt brant uppför och farten tog liksom slut. Vissa bitar var det så att jag nästan fick gå av och putta oss uppför. Farten var för klen för att hålla god balans med och det blev en vinglig färd med bergväggar på den ena sidan och bråda stup på den andra. Min MC-förare koncentrerade sig med öppen mun. Såg i backspegeln hur underläppen fladdrade när farten ökade och han äntligen fick dra på igen. Så körde vi i timmar. Bönpallen skavde och sved. När kvällen kom var L:s underläpp enorm och svullen, rejält solbränd på insidan. Under middagen hade vi var sitt problem. Han med att äta och tugga, jag med att sitta.

Det tänkte jag på minuten innan jag ramlade baklänges med öppen mun jag med. I mitt fall av ren utmattning. 3 timmars sömn får också mig att sänka farten och vingla fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...