Man skulle vara katt. Det var hans födelsedag i går. Inte brydde han sig. Glodde föraktfullt på oss när vi sjöng "Ja må han leva". Stack mot matskålen men ryggade förskräckt tillbaka när torrfodret var utbytt mot exmannens gamla torskrester toppat med brunost och en halv wienerkorv, dagen till ära. När familjen kom lallande efter med förhoppning om att få åtminstone en liten tacksam blick fick vi åter veta att vi var töntar allihop. Mos slog irriterat med svansen, tryckte nosen mot ytterdörren och visade med all tydlighet att vi skulle LÄGGA NER! Han blev utsläppt och det var det. Sedan dess har vi inte sett honom. Det otacksamma kattskrället drog på sin födelsedags förmiddag och har ännu, snart ett dygn senare, inte kommit tillbaka. Han festar förhoppningsvis på sitt eget vis med sina egna polare...den enögde, den svanslöse och grannens lilla söta? Om han hade varit människa hade han hetat Mikael Persbrandt...
Varför han heter Mos. Han hette Sofia men det visade sig att han hade snopp. Så när han var ett halvår blev hans rosa halsband utbytt mot ett blått och Sofia Gevalia blev till Mos(es). Dels för att han har ett M i pannan. Dels för att han hittades i en korg på trappan till Livets Ord i Gävle och dels för att han närapå blev helt mosad när jag körde över honom. Moozzz.
Varför han heter Mos. Han hette Sofia men det visade sig att han hade snopp. Så när han var ett halvår blev hans rosa halsband utbytt mot ett blått och Sofia Gevalia blev till Mos(es). Dels för att han har ett M i pannan. Dels för att han hittades i en korg på trappan till Livets Ord i Gävle och dels för att han närapå blev helt mosad när jag körde över honom. Moozzz.
Kommentarer