Fortsätt till huvudinnehåll

En god morgon

Give me a brake! Kom inte nerramlandes 20 minuter innan skolan börjar och snäs. Jo då. Spela definitivt inte technometallmusik högt i mobilen så jag hör det..Absolut!! Tappa inte handduken och kalsongerna där du står och går. Kleta inte jordnötssmör under bordsskivan. Jag såg dig allt. Kunde inte undgå. 14-åringar tar en väldig plats? Måste det slamra och låta så mycket?

Nästa då. Som i trans sitter hon och sippar på O´boyen med med benen behagfullt utsträckta på fotpallen. Som om hon har all tid i världen. Äter sin honungsmacka i ultradapid fast hon bara har 10 minuter på sig innan hon måste gå. Plaggen drar hon långsamt på sig ett efter ett, släpper samtidigt pyjamas, morgonrockoch en handfull brödsmulor rakt ner på golvet. Hon gäspar oavbrutet och släntrar så stönande i väg till badrummet. Jajaaa jag skaaaa....

Grrr....Jag vill ha kaffe!

Sonen har tinat. Får ett soligt leende och en puss. "Cykla försiktigt och var rädd om dig. Ha en bra dag"!

Nästa släntrar ut ur badrummet med glansiga läppar, kastar sig om min hals och ylar "jag ääälskar diiiig! och kräver i nästa andetag att få bli skjutsad eftersom hon nu bara har 4 minuter på sig innan det ringer in.

Sen är det tyst. När jag mockat undan den värsta spillningen efter mina älsklingar är morgonen bara min.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra
15 kommentarer
Läs mer

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna
Skicka en kommentar
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus
14 kommentarer
Läs mer