Fortsätt till huvudinnehåll

En god morgon

Give me a brake! Kom inte nerramlandes 20 minuter innan skolan börjar och snäs. Jo då. Spela definitivt inte technometallmusik högt i mobilen så jag hör det..Absolut!! Tappa inte handduken och kalsongerna där du står och går. Kleta inte jordnötssmör under bordsskivan. Jag såg dig allt. Kunde inte undgå. 14-åringar tar en väldig plats? Måste det slamra och låta så mycket?

Nästa då. Som i trans sitter hon och sippar på O´boyen med med benen behagfullt utsträckta på fotpallen. Som om hon har all tid i världen. Äter sin honungsmacka i ultradapid fast hon bara har 10 minuter på sig innan hon måste gå. Plaggen drar hon långsamt på sig ett efter ett, släpper samtidigt pyjamas, morgonrockoch en handfull brödsmulor rakt ner på golvet. Hon gäspar oavbrutet och släntrar så stönande i väg till badrummet. Jajaaa jag skaaaa....

Grrr....Jag vill ha kaffe!

Sonen har tinat. Får ett soligt leende och en puss. "Cykla försiktigt och var rädd om dig. Ha en bra dag"!

Nästa släntrar ut ur badrummet med glansiga läppar, kastar sig om min hals och ylar "jag ääälskar diiiig! och kräver i nästa andetag att få bli skjutsad eftersom hon nu bara har 4 minuter på sig innan det ringer in.

Sen är det tyst. När jag mockat undan den värsta spillningen efter mina älsklingar är morgonen bara min.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...