Fortsätt till huvudinnehåll

Lunchtips

Plockar fram lite grönsaker för att göra lunch. 14-åringen hasar nyvaken in i köket :

Frågar: Vad är det DÄR?

Svarar: En aubergine.

Sonen: En auberschiiinn....låter homosexuellt!

Jag ( försöker ) :Det är för alla, för mig och dig också. Det är gott, vill du smaka?

Son: Nä, jag vill inte ha bögfrukt. Jag vill ha KÖTT!

Öppnar munnen och drar efter luft för att starta en argumentation. Va? Här har jag medvetet ansträngt mig för att mina barn skall få en fördomsfri och tillåtande attityd till sin omvärld och till alla de olika människor som där bor!

Ser så blicken...strax därefter kommer ett förnöjt garv. Han uppnådde den reaktion han ville. Så avväpnar han mig ytterligare genom att ta purjolöken och börja slå sig själv på baken HAHAHA, nu skall jag ha smisk, smisk!!

Det här stadiet började för ungefär ett halvår sen. Hur länge varar det?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...