Sömnig natt

Märkvärdigt. Har sovit en hel natt för första gången sedan jag fick barn. Det är alltså 14 år sedan jag sov som en klubbad utan att vakna en enda gång på en hel natt. För trots att mina barn är större sover jag oftast som en rovdjurshona med alla sinnen på helspänn. Troligen ett primitivt beteende, där bara en vag förändring i andetaget hos de små hjälplösa bebisarna fick i alla fall mig att sätta mig käpprätt upp i sängen. Med tiden är jag inte längre rädd för att de skall dö i sina sängar men bor man lite offside som vi gör, utan gevär, doberman eller bredaxlad dörrvakt, så antar jag att det också spelar en viss roll. Ingen nattvandrande dotter väckte mig heller, t.o.m. katten var tyst. Jag har sovstreck i hela ansiktet, knappt några ögon och klockan är 7. Det känns som om huvudet är fullt av vadd...eller har det tömts under natten? Jag vet vad jag heter och var jag är men inte så mycket mer. Skall stanna i det här icketillståndet ett tag. Åtminstone över morgonkaffet.