Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnig natt

Märkvärdigt. Har sovit en hel natt för första gången sedan jag fick barn. Det är alltså 14 år sedan jag sov som en klubbad utan att vakna en enda gång på en hel natt. För trots att mina barn är större sover jag oftast som en rovdjurshona med alla sinnen på helspänn. Troligen ett primitivt beteende, där bara en vag förändring i andetaget hos de små hjälplösa bebisarna fick i alla fall mig att sätta mig käpprätt upp i sängen. Med tiden är jag inte längre rädd för att de skall dö i sina sängar men bor man lite offside som vi gör, utan gevär, doberman eller bredaxlad dörrvakt, så antar jag att det också spelar en viss roll. Ingen nattvandrande dotter väckte mig heller, t.o.m. katten var tyst. Jag har sovstreck i hela ansiktet, knappt några ögon och klockan är 7. Det känns som om huvudet är fullt av vadd...eller har det tömts under natten? Jag vet vad jag heter och var jag är men inte så mycket mer. Skall stanna i det här icketillståndet ett tag. Åtminstone över morgonkaffet.

Kommentarer

Anonym sa…
Grattis till sovnatten! Hoppas det fortsätter så här så att Du får ordentlig sömn i fortsättningen. Det är svårt att leva pigg och glad utan djupsömn föreställer jag mig.

Du kanske skulle investera i ett gevär att ha under sängen för att befrämja sömnen!
Nike sa…
Eller en elpistol att ha under sängen. Har en gång sett hur man fick stora tjurar att bli fromma som små lamm.....ett gräsligt vapen!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus