Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnig natt

Märkvärdigt. Har sovit en hel natt för första gången sedan jag fick barn. Det är alltså 14 år sedan jag sov som en klubbad utan att vakna en enda gång på en hel natt. För trots att mina barn är större sover jag oftast som en rovdjurshona med alla sinnen på helspänn. Troligen ett primitivt beteende, där bara en vag förändring i andetaget hos de små hjälplösa bebisarna fick i alla fall mig att sätta mig käpprätt upp i sängen. Med tiden är jag inte längre rädd för att de skall dö i sina sängar men bor man lite offside som vi gör, utan gevär, doberman eller bredaxlad dörrvakt, så antar jag att det också spelar en viss roll. Ingen nattvandrande dotter väckte mig heller, t.o.m. katten var tyst. Jag har sovstreck i hela ansiktet, knappt några ögon och klockan är 7. Det känns som om huvudet är fullt av vadd...eller har det tömts under natten? Jag vet vad jag heter och var jag är men inte så mycket mer. Skall stanna i det här icketillståndet ett tag. Åtminstone över morgonkaffet.

Kommentarer

Anonym sa…
Grattis till sovnatten! Hoppas det fortsätter så här så att Du får ordentlig sömn i fortsättningen. Det är svårt att leva pigg och glad utan djupsömn föreställer jag mig.

Du kanske skulle investera i ett gevär att ha under sängen för att befrämja sömnen!
Nike sa…
Eller en elpistol att ha under sängen. Har en gång sett hur man fick stora tjurar att bli fromma som små lamm.....ett gräsligt vapen!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...