Jag vet inte hur man bör göra. Jag behöver en manual. Hela mitt liv så här långt har jag haft ett moststånd mot att läsa manualer. Äh, det är bara att prova lite, knäppa på här och dra in sladden där. Testa, göra fel och göra om. Till slut brukar maskinen fungera. I dag har varje knapp ungefär 4 funktioner beroende på om knappen ovanför är intryckt eller inte. Ibland skall man vrida, ibland trycka två gånger på samma knapp. Apparaterna är förvisso lättare att bära hem men innehållet är lika komplicerat som 12 nya apparater för 20 år sen.
Vad jag vill säga är att det är samma sak med män. Jag förstår inte längre. Har kanske aldrig gjort, men fått till det någorlunda åtminstone en liten tid, innan de lagt av, kopplat ur och försvunnit. Jag är till och med osäker på hur man inleder en ny bekantskap med en man nu för tiden? Det räcker inte med att jag är mig själv är det någon som gastar i mitt öra.. Jag behöver alltså en manual. Det skulle kännas tryggt. Hur gör man? Var letar man? Hur beter man sig? Skall man vara ärlig och visa vad man känner och tycker eller inte? Är det säkrast att verka svåråtkomlig, loj och likgiltig den första månaden, som om varje träff är en slumpartad tillfällighet? Eller skall man gå på och ta för sig, självklart och utan diskussioner.
Jag kan inte. Förstår inte. Tänker varannan dag att det får vara ... orkar verkligen inte bli besviken igen. Nästa dag kommer lusten att hitta någon att älska tillbaka. Jag gillar känslor. Gillar att känna hur det knollrar sig på huden, i magen och hur hjärtat blir varmt av en blick...en hand på min arm eller ett gulligt sms när jag mest behöver det. Men hur skall jag våga? När vet jag om det är rätt? Varför har jag så taskiga antenner, de larmar högt och gällt men talar inte i tid om vad det är som felar?
Är jag bara felprogrammerad? Förvisso har jag genomgått en stor defragmentering men det finns fortfarande sådant som gnisslar, som kärvar och inte fungerar så bra. Det här närmaste, innersta och känsligaste som har med närhet till en annan människa att göra, som har med kärlek att göra. På riktigt.
Vad jag vill säga är att det är samma sak med män. Jag förstår inte längre. Har kanske aldrig gjort, men fått till det någorlunda åtminstone en liten tid, innan de lagt av, kopplat ur och försvunnit. Jag är till och med osäker på hur man inleder en ny bekantskap med en man nu för tiden? Det räcker inte med att jag är mig själv är det någon som gastar i mitt öra.. Jag behöver alltså en manual. Det skulle kännas tryggt. Hur gör man? Var letar man? Hur beter man sig? Skall man vara ärlig och visa vad man känner och tycker eller inte? Är det säkrast att verka svåråtkomlig, loj och likgiltig den första månaden, som om varje träff är en slumpartad tillfällighet? Eller skall man gå på och ta för sig, självklart och utan diskussioner.
Jag kan inte. Förstår inte. Tänker varannan dag att det får vara ... orkar verkligen inte bli besviken igen. Nästa dag kommer lusten att hitta någon att älska tillbaka. Jag gillar känslor. Gillar att känna hur det knollrar sig på huden, i magen och hur hjärtat blir varmt av en blick...en hand på min arm eller ett gulligt sms när jag mest behöver det. Men hur skall jag våga? När vet jag om det är rätt? Varför har jag så taskiga antenner, de larmar högt och gällt men talar inte i tid om vad det är som felar?
Är jag bara felprogrammerad? Förvisso har jag genomgått en stor defragmentering men det finns fortfarande sådant som gnisslar, som kärvar och inte fungerar så bra. Det här närmaste, innersta och känsligaste som har med närhet till en annan människa att göra, som har med kärlek att göra. På riktigt.
Kommentarer
Jag kan bara säga vad som faktiskt funkat för mig, det är inte alls säkert att det blir lika för någon annan.
DET har funkat för mig, jag har dejtat, umgåtts med killar hit och dit, ibland blivit attraherad, ibland aningen lite förälskad, ibland bara road. Det HAR varit utmärkt övning och jag tror ingen känt sig utnyttjad eller så.
Hahaha jag tror faktiskt en del har varit nog så roade de också.