Fortsätt till huvudinnehåll

Besiktningstider

Besiktning. Häromdagen var katten på "besiktning" eftersom han fyllt 7 och försäkringsbolaget krävde det.

I dag skall bilen besiktigas, något jag ogillar så till den milda grad att jag alltid skjuter på i det längsta, trots att jag veet att det inte blir roligare sen. I år drog jag på det så länge att det till sist var ett minne blott. Valborgsmässoafton slog det mig att i morgon den 1 maj, då har jag körförbud!

Aj, aj...inte bra alls. Duktigt!!

Drop-In fanns det tidigare något som hette. Jo då, mycket riktigt. På tre ställen i landet men samtliga i Norrland! Varför? Turligt nog fanns det ett återbud i Halmstad.

Nästa vecka skall jag på besiktning. Hälsoprofil och provtagning hos vår s.k. husläkare. Jag har aldrig träffat henne men tydligen varit listad där i 7 år märkligt nog. Hur nu det gått till?

Katten fick en godkäntstämpel i örat, jag hoppas på det samma. Vad gäller bilen så måtte den glida igenom, den skall snart säljas. Storleken är fel, får inte längre in sonen i baksätet. Färgen är också fel. Skrikgrön , något som alltid fått mig att känna att det nog inte är min bil i allafall...

Besiktning är onekligen ett ord i tiden. Vad besiktigar man inte i dag?

Kommentarer

Anonym sa…
Det låter exklusivt att bli kallad till en läkare utan att ha bett om det!!

Herregud här har vi en läkartjänst besatt av fyra och det enda man tar emot är i princip "nära döden fall". Vi andra får åka 6 mil bort till Säffle eller be till högre makter om hjälp!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot