Jag har gjort det igen. Blev så vansinnig på mig själv att jag drog upp korken ur vinpavan och halsade en fjärdedel rakt av. Sen smög jag ut i vedbon där jag drog 2 halsbloss på en torr mintcigarett. Det smakade förfärligt men det skulle jag ha.
Vad är det med mig?
Efter barnens pappas jävliga brev i höstas bestämde jag mig. Nu är det definitivt över med allt. Jag menar allt. Honom kom jag fort över, det bedrägliga förljugna stycket man som bedrog mig i kanske 9 år. Vad vet jag men hela gatan, halva stan och en jävla massa kvinnor visste. Sen bestämde den sårade men kloka mamman att ändå dra ett streck så till vida att hon skulle hålla dörren öppen för barnens skull. D.v.s. inte dörren till mitt rum. Men om han kom förbiflygande i sitt lilla plan kunde han få komma och sova över... för barnens skull. Han har kommit ett par gånger varje år. Majoren...doktorn. Där har jag som ett fån med två glada barn som jag naturligtvis inte ville göra besvikna, kört flera mil för att hämta honom. Sedan har jag lagat middag och korkat upp vinflaskan...allt för att vi skulle behålla en vänskaplig relation...för barnens skull. Varje gång har varit en pina. Han drar in här, stressad och otrevlig. Lyssnar inte, pratar bara själv. Inte ens barnen lyssnar han på. Han kopplar upp sig och sitter bara och kollar nästa dags flygväder, när han skall hem igen. Bah...jag spyr.
Han är inte min vän. Han utnyttjar bara folk när det passar honom. Nu skall han på övning till Halmstad, då passar det honom att komma hit till barnen. Han har med sig presenter från Abu Dabbidoo; klockor, Poshjeans, golfbag o.s.v.
Han kommer till mitt hem. Jag släpper in honom igen. Säger ingenting i telefonen när han för att det passar honom är vänlig, skämtsam och tillmötesgående. Som ett mähä.....eller kanske för att han strax innan pratat med sonen och berättat att han kommer och gjort sonen förväntansfull eftersom han skall få presenter från Abu Dhabi.
Vad skall jag säga? Någon hoppade på mig när jag inte var beredd. Någon slog undan mina uttänkta strategier om att aldrig mer släppa in honom i mitt hem. Från och med augusti 2006 fick barnen sköta kontakten med sin pappa själva. Jag orkade inte vara mellanhand längre, orkade inte ha med en person att göra som uppenbarligen bara vill sig själv gott och fullständig skiter i hur hans barn har det, hur hans barns mamma har det, fixar allt, klarar ut allt ekonomiskt etc.
Det är inte så jävla lätt att vara häxa. Jag har mycket kvar att lära.
Vad är det med mig?
Efter barnens pappas jävliga brev i höstas bestämde jag mig. Nu är det definitivt över med allt. Jag menar allt. Honom kom jag fort över, det bedrägliga förljugna stycket man som bedrog mig i kanske 9 år. Vad vet jag men hela gatan, halva stan och en jävla massa kvinnor visste. Sen bestämde den sårade men kloka mamman att ändå dra ett streck så till vida att hon skulle hålla dörren öppen för barnens skull. D.v.s. inte dörren till mitt rum. Men om han kom förbiflygande i sitt lilla plan kunde han få komma och sova över... för barnens skull. Han har kommit ett par gånger varje år. Majoren...doktorn. Där har jag som ett fån med två glada barn som jag naturligtvis inte ville göra besvikna, kört flera mil för att hämta honom. Sedan har jag lagat middag och korkat upp vinflaskan...allt för att vi skulle behålla en vänskaplig relation...för barnens skull. Varje gång har varit en pina. Han drar in här, stressad och otrevlig. Lyssnar inte, pratar bara själv. Inte ens barnen lyssnar han på. Han kopplar upp sig och sitter bara och kollar nästa dags flygväder, när han skall hem igen. Bah...jag spyr.
Han är inte min vän. Han utnyttjar bara folk när det passar honom. Nu skall han på övning till Halmstad, då passar det honom att komma hit till barnen. Han har med sig presenter från Abu Dabbidoo; klockor, Poshjeans, golfbag o.s.v.
Han kommer till mitt hem. Jag släpper in honom igen. Säger ingenting i telefonen när han för att det passar honom är vänlig, skämtsam och tillmötesgående. Som ett mähä.....eller kanske för att han strax innan pratat med sonen och berättat att han kommer och gjort sonen förväntansfull eftersom han skall få presenter från Abu Dhabi.
Vad skall jag säga? Någon hoppade på mig när jag inte var beredd. Någon slog undan mina uttänkta strategier om att aldrig mer släppa in honom i mitt hem. Från och med augusti 2006 fick barnen sköta kontakten med sin pappa själva. Jag orkade inte vara mellanhand längre, orkade inte ha med en person att göra som uppenbarligen bara vill sig själv gott och fullständig skiter i hur hans barn har det, hur hans barns mamma har det, fixar allt, klarar ut allt ekonomiskt etc.
Det är inte så jävla lätt att vara häxa. Jag har mycket kvar att lära.
Kommentarer
Förstår så väl hur det känns, jag har just gått med på att låta barnens pappa sitta i mitt hus och jobba i morgon, han som stjäl mina saker så fort han kommer hit, visserligen struntsaker men ändå.
Noll respekt.
HUR kunde vi skaffa barn med dessa män ??
Men vi måste få credit för detta nånstans, eller hur ?
Om inte annat så kommer våra barn en dag att växa upp och förstå.
Är det verkligen en tröst kan man ju fråga sig.
Tänker på dig !!!
Har ingen elak gubbe i bagaget men känner igen stuket!
Inga: Ja, bra att skylla på något primitivt...Men helt pålitlig är jag inte längre. Har lovat sonen torsk med äggsås. Håller jag över middagen skall jag ha en ny stjärna i uppförandeboken.
2. Kan du kliva in i hans hem, i hans liv, med barnen för att de ska få träffas? Han kommer givetvis för att kolla dig också.
3. Man har igen det, att man är snäll. Honom struntar man i, men barnen - de vet vem de kan lita på och vem de ska gå till när de växer upp och sen när de blivit stora.
4. Har du nånstans där du kan leva ut ilskan?
(Ett halvår senare träffade jag honom som blev far till mina tre barn, men det är en annan historia!)
En annan historia är också att mannen ifråga åratal senare fick reda på att hans åkomma skulle kunna ha behandlats med god framgång. Då var hans nya sambo för gammal och han förbannade läkarvetenskapen som inte talat om det för honom i tid. Jag kände mig väldigt tom på dåligt samvete för att jag inget sagt den där kvällen. Något ansvar har de väl själva, männen???
8:33 PM