Mina barn har hittat ett nytt sätt att kommunicera med sin mamma på. I dag hade dokumentären "Mamma - the movie" premiär.
Visningen skedde klockan 16 i sonens rum. Mörklagt. Tystnad.
Titelmelodin var intensiv, Wagners "Ride of the valkyries". Spänningen steg.
Så filmens titel med stora bokstäver.
Handling:
Kameran följer någon genom huset. Stannar vid en stängd dörr. (Min sovrumsdörr). Någon öppnar dörren och ropar med klen röst: "Mamma!"
Någon annan (skall föreställa mig, mamman) ligger under täcket. Svarar med hög, arg röst: GÅÅ!
Någon stänger sårat dörren och filmen är slut.
"Good song" av Salem El Fakir ekar i rummet. Med stora vita bokstäver mot en mörkblå bakgrund går det att läsa vem som filmade, vem som regisserade, vilka skådespelarna var och så till sist:
"Ett stor tack till MOSES" (vår katt...han var inte ens med)
Jag dör nästan. Vilka ungar. De garvar lyckligt, har aldrig gillat när jag går och lägger mig för att vila middag, ta en tupplur. Där satt den, där fick hon. Ja, det fick jag. VA? Men, låter jag så DÄR? Nog för att jag kan bli irriterad när dörren vräks upp 4 minuter efter jag har bett om att få vara i fred i 15, men är jag verkligen så däär? JAAA VÄRRE, menar telningarna.
Hm, funderar på att göra en film tillbaka. "E & V - the movie" Kanske att budskapet når in bättre via en film, det kändes så. En film om snuskiga rum. En om syskonbråk, en om hur man hanterar köket, maten och disken... eller vad som händer i jympapåsen om man inte plockar upp grejorna och tvättar dem då och då.
?
Visningen skedde klockan 16 i sonens rum. Mörklagt. Tystnad.
Titelmelodin var intensiv, Wagners "Ride of the valkyries". Spänningen steg.
Så filmens titel med stora bokstäver.
Handling:
Kameran följer någon genom huset. Stannar vid en stängd dörr. (Min sovrumsdörr). Någon öppnar dörren och ropar med klen röst: "Mamma!"
Någon annan (skall föreställa mig, mamman) ligger under täcket. Svarar med hög, arg röst: GÅÅ!
Någon stänger sårat dörren och filmen är slut.
"Good song" av Salem El Fakir ekar i rummet. Med stora vita bokstäver mot en mörkblå bakgrund går det att läsa vem som filmade, vem som regisserade, vilka skådespelarna var och så till sist:
"Ett stor tack till MOSES" (vår katt...han var inte ens med)
Jag dör nästan. Vilka ungar. De garvar lyckligt, har aldrig gillat när jag går och lägger mig för att vila middag, ta en tupplur. Där satt den, där fick hon. Ja, det fick jag. VA? Men, låter jag så DÄR? Nog för att jag kan bli irriterad när dörren vräks upp 4 minuter efter jag har bett om att få vara i fred i 15, men är jag verkligen så däär? JAAA VÄRRE, menar telningarna.
Hm, funderar på att göra en film tillbaka. "E & V - the movie" Kanske att budskapet når in bättre via en film, det kändes så. En film om snuskiga rum. En om syskonbråk, en om hur man hanterar köket, maten och disken... eller vad som händer i jympapåsen om man inte plockar upp grejorna och tvättar dem då och då.
?
Kommentarer