Blommor är bra. Planterat ljus syrenlila penséer tätt, tätt i en zinklåda som jag vill ha under i mitt arbetsrumsfönster. Älskar färgen! Älskar blommor. Det är som att träda in i en annan värld, att gå in i handelsträdgår´n. Blir som hypnotiserad. Kan i timmar gå runt och komponera ihop färger och former, plocka och tänka. En puls på 45. Så vaknar jag och inser att det här, det kostar en förmögenhet. Häromdagen fick jag tömma min vagn igen. Ändrade inställning och rafsade snabbt till mig 15 penséer (extrapris) för 49 kr i stället, som jag raskt gick till kassan med. De var lite slitna men blir bra om några veckor.
Det är ett lugnt göra att pilla med ren jord och blommande växter. Hur jag tänker i övrigt när det kommer till trädgården har jag redan skrivit om några gånger. Gräsklippning, Round Up och en rejäl avräffsning på våren. Mycket blommor, helst i överflöd och så tomater, lite örter. Pyssla om rosorna gör jag. Kriget mot bladlössen har redan inletts. De är nästan lika äckliga som mördarsniglarna, men bara nästan.
Pratade med en herre i går som på morgonen plockat 112 st sniglar på sin lilla trädgårdstomt. Dem la han i en bytta och strödde salt över.. Till kvällen har de smält samman till en geggig soppa.......
Har själv bara sett några enstaka än så länge. Mördarsniglar! Vad tänkte Gud på? De förstör naturen, äter upp varandra, gör sig själva med barn och förökar sig i en otrolig hastighet. Dessutom är de fula och slemmiga. Tänk om det är dessa varelser som skall ta över planeten jorden efter att vi tagit kål på oss själva med radioaktivt avfall, brist på ozonskikt och miljöföroreningar. Sniglarna tycks stå över det mesta utom riktig iskyla. En vargavinter utan snö med bortåt minus 20 grader i några veckor, då dör dem visst.
Läser i DN att KD vill se över abortgränserna. Alla kvinnor kan i dag välja själva om de vill avbryta sin graviditet innan vecka 18. Senaborter utförs i dag till vecka 22. För mig som i flera år jobbade med för tidigt födda barn, från vecka 23 och uppåt är gränsen på 22 veckor grym och felaktig. Det är inte ett foster som aborteras, det är ett barn, om så ett väldigt litet och omoget barn. Vid situationer när modern inte kan ta hand om sitt barn finns det något som heter adoption. Det var ofta lösningen förr. Men i dag är vi så vana vid att på egen hand lösa våra problem, bort med dem bara och berätta inte för någon.
Ingen i landet Sverige skall behöva hamna i en situation hon inte klarar av. Det finns alternativ. Nu är jag sträng. Jag är absolut inte abortmotståndare. Tvärtom. Det är för många kvinnor den enda lösningen, det bästa för alla. Att vara abortmotståndare innebär bara att den illegala verksamheten växer sig större med alla de risker en sådan buisness för med sig. Men det måste finnas en vettig gräns. Att man en tid tar all hänsyn till kvinnan eller den unga flickan som råkat bli gravid är vettigt och rätt, men det kommer en brytpunkt när det som var foster blir ett barn och därmed också har rättigheter och bör behandlas med värdighet och respekt. Den brytpunkten ligger betydligt tidigare än vid graviditetsvecka 22. Svåra beslut, för alla.
Det är ett lugnt göra att pilla med ren jord och blommande växter. Hur jag tänker i övrigt när det kommer till trädgården har jag redan skrivit om några gånger. Gräsklippning, Round Up och en rejäl avräffsning på våren. Mycket blommor, helst i överflöd och så tomater, lite örter. Pyssla om rosorna gör jag. Kriget mot bladlössen har redan inletts. De är nästan lika äckliga som mördarsniglarna, men bara nästan.
Pratade med en herre i går som på morgonen plockat 112 st sniglar på sin lilla trädgårdstomt. Dem la han i en bytta och strödde salt över.. Till kvällen har de smält samman till en geggig soppa.......
Har själv bara sett några enstaka än så länge. Mördarsniglar! Vad tänkte Gud på? De förstör naturen, äter upp varandra, gör sig själva med barn och förökar sig i en otrolig hastighet. Dessutom är de fula och slemmiga. Tänk om det är dessa varelser som skall ta över planeten jorden efter att vi tagit kål på oss själva med radioaktivt avfall, brist på ozonskikt och miljöföroreningar. Sniglarna tycks stå över det mesta utom riktig iskyla. En vargavinter utan snö med bortåt minus 20 grader i några veckor, då dör dem visst.
Läser i DN att KD vill se över abortgränserna. Alla kvinnor kan i dag välja själva om de vill avbryta sin graviditet innan vecka 18. Senaborter utförs i dag till vecka 22. För mig som i flera år jobbade med för tidigt födda barn, från vecka 23 och uppåt är gränsen på 22 veckor grym och felaktig. Det är inte ett foster som aborteras, det är ett barn, om så ett väldigt litet och omoget barn. Vid situationer när modern inte kan ta hand om sitt barn finns det något som heter adoption. Det var ofta lösningen förr. Men i dag är vi så vana vid att på egen hand lösa våra problem, bort med dem bara och berätta inte för någon.
Ingen i landet Sverige skall behöva hamna i en situation hon inte klarar av. Det finns alternativ. Nu är jag sträng. Jag är absolut inte abortmotståndare. Tvärtom. Det är för många kvinnor den enda lösningen, det bästa för alla. Att vara abortmotståndare innebär bara att den illegala verksamheten växer sig större med alla de risker en sådan buisness för med sig. Men det måste finnas en vettig gräns. Att man en tid tar all hänsyn till kvinnan eller den unga flickan som råkat bli gravid är vettigt och rätt, men det kommer en brytpunkt när det som var foster blir ett barn och därmed också har rättigheter och bör behandlas med värdighet och respekt. Den brytpunkten ligger betydligt tidigare än vid graviditetsvecka 22. Svåra beslut, för alla.
Kommentarer
Den känsla för livet som finns inbyggd i mig säger mig att ett foster är en egen individ redan på ett tidigt stadium och framåt vecka 22 borde det vara så där 20 cm långt och ganska väl utvecklat som människa.
Men det är väl för att det är ett så svårt etiskt problem som det måste vara vars och ens beslut och inte någon utomståendes.
Jag kan däremot aldrig få mig för att ens tänka fördömande om en kvinna som gör abort. Jo, möjligtvis om hon väljer abort som preventivmetod och gör det om o om igen. Men så tror jag inte att det är i Sverige.
1985 skedde det för mig.
Och nu är det andra gången i livet som jag har en seriös relation med någon som har ett barn fött just 1985.
Slump eller ?
Jag vet inte, lite skrämmande är det hur som helst och väldigt sorgligt också.
Hm, jag älskar kopplingar som den där. Får igång fantasin...