Kanske att det är dumt av mig att låta allt fler få tillgång till min blogg. Slits mellan ett behov av att få vara anonymt ohämmat utlämnande och att dela med mig av mina tankar och rader...Egentligen gör det ju ingenting vem som än läser. Om nu någon finner ett nöje i det så okej, jag står ju faktiskt för allt. Jag står för mig själv också. Jag är precis så här bra, dålig, motsägelsefull, svamlig, klok, lyckad och kvaddad som jag visar.
Bah, inte bryyr jag mig....eller?
Men tänk om han läser det här...tänk om han inte förstår rätt..tycker jag är tradig, konstig, larvig...
Äh, inte bryyyr väl jag mig.....
Fnyser irriterat åt min ängslan, trycker upp håret i en stor klämma och längtar plötsligt efter en cigg. Asken jag köpte i höstas ligger kvar bakom deklarationspärmarna. 17 st fnösktorra mintpinnar. Jag slänger inget. Man vet aldrig. Och mer än en ask per år betalar jag inte för.
Trycker in ett tuggummi i stället, drar igång Andrea Bocellis Sentimento och hamrar vidare på tangentbordet. Har något inom mig som vill ut men som jag inte hittar. Fan också.
Vad är det med Bocellis röst som är så fängslande. En känslighet och ett tonläge... Få artister kan få mig gråtfärdig men det kan han.
Nej, Andrea hjälper mig inte i kväll. Drar igån George Michael i stället. Jag gillar George. Inte bryr jag mig väl om att han har fult skägg och har ertappats med gylfen nere på en offentlig toalett...stackarn. Jag är tillåtande. Han har gjort för mycket bra musik för att jag skall vara långsint. Lyssnar till "Jesus to a child" två gånger men är fortfarande röksugen.
Bah, inte bryyr jag mig....eller?
Men tänk om han läser det här...tänk om han inte förstår rätt..tycker jag är tradig, konstig, larvig...
Äh, inte bryyyr väl jag mig.....
Fnyser irriterat åt min ängslan, trycker upp håret i en stor klämma och längtar plötsligt efter en cigg. Asken jag köpte i höstas ligger kvar bakom deklarationspärmarna. 17 st fnösktorra mintpinnar. Jag slänger inget. Man vet aldrig. Och mer än en ask per år betalar jag inte för.
Trycker in ett tuggummi i stället, drar igång Andrea Bocellis Sentimento och hamrar vidare på tangentbordet. Har något inom mig som vill ut men som jag inte hittar. Fan också.
Vad är det med Bocellis röst som är så fängslande. En känslighet och ett tonläge... Få artister kan få mig gråtfärdig men det kan han.
Nej, Andrea hjälper mig inte i kväll. Drar igån George Michael i stället. Jag gillar George. Inte bryr jag mig väl om att han har fult skägg och har ertappats med gylfen nere på en offentlig toalett...stackarn. Jag är tillåtande. Han har gjort för mycket bra musik för att jag skall vara långsint. Lyssnar till "Jesus to a child" två gånger men är fortfarande röksugen.
Kommentarer