Har varit hos min stressdoktor igen. Gosch, hon är bra. Jag lägger till ett ledord till min lilla samling. "Struktur". Det tycks genomsyra allt jag gör och är just nu. Allt från struktur i hallen eller tvättstugan till struktur på dagens göromål, mina tankar, planer. Strukturen i mitt skrivande jobbar jag med och inte minst strukturen i ett eventuellt framtida, nytt förhållande. Sluttramsat, det får vara någon ordning även där.....
Hemläxa till nästa gång (känner mig som förstagluttare..) är att skriva ner min vardagsstruktur. För den som inte drabbats av "hippocampusatrofi" (käckt ordval, eller?) kan det vara svårt att förstå varför det kan vara livsavgörande att nycklarna och plånboken ligger där de skall ligga på morgnarna när tiden är knapp. Det är så det är. För en person som har lite för lätt att sväva iväg och låta sig dras med av lusten för stunden, drömmarna eller andra distraktioner är det helt avgörande att skala av alla onödiga små anledningar till att pulsen ökar.
Tycker att jag gått bakåt igen, sista månaden, men doktor G förklarade på sitt lugna, tydliga vis att det är helt som det skall. Ett trappsteg i taget och inte ha för bråttom. Jag har gjort det bra så här långt. Men jag är ingalunda klar. Tänk positivt, framåt och var nöjd med det du åstadkommit så här långt.
Män? Min stötesten? Tja, kanske. Finns det någon som inte drömmer om den stora kärleken, att möta sin livs partner och att få uppleva riktig kärlek? Finns det någon anledning till att inte fortsätta att drömma om och hoppas på det? Kan inte komma på någon.....
Doktor G tycker inte att jag skall gå in i någon relation alls på kanske 8-9 månader, kanske längre tid. Jag skall koncentrera mig och lägga min kraft på mig själv, på min hälsa, mitt jobb och min vardag med mina barn. Först. Jag håller med, jag förstår.....tar hennes ord till mig. Lugnt.
Inte desto mindre, jag kan ju när som helst gå hit och antingen berätta om något ur mitt verkliga liv eller kanske jag bara fabulerar? Vem vet?
Hemläxa till nästa gång (känner mig som förstagluttare..) är att skriva ner min vardagsstruktur. För den som inte drabbats av "hippocampusatrofi" (käckt ordval, eller?) kan det vara svårt att förstå varför det kan vara livsavgörande att nycklarna och plånboken ligger där de skall ligga på morgnarna när tiden är knapp. Det är så det är. För en person som har lite för lätt att sväva iväg och låta sig dras med av lusten för stunden, drömmarna eller andra distraktioner är det helt avgörande att skala av alla onödiga små anledningar till att pulsen ökar.
Tycker att jag gått bakåt igen, sista månaden, men doktor G förklarade på sitt lugna, tydliga vis att det är helt som det skall. Ett trappsteg i taget och inte ha för bråttom. Jag har gjort det bra så här långt. Men jag är ingalunda klar. Tänk positivt, framåt och var nöjd med det du åstadkommit så här långt.
Män? Min stötesten? Tja, kanske. Finns det någon som inte drömmer om den stora kärleken, att möta sin livs partner och att få uppleva riktig kärlek? Finns det någon anledning till att inte fortsätta att drömma om och hoppas på det? Kan inte komma på någon.....
Doktor G tycker inte att jag skall gå in i någon relation alls på kanske 8-9 månader, kanske längre tid. Jag skall koncentrera mig och lägga min kraft på mig själv, på min hälsa, mitt jobb och min vardag med mina barn. Först. Jag håller med, jag förstår.....tar hennes ord till mig. Lugnt.
Inte desto mindre, jag kan ju när som helst gå hit och antingen berätta om något ur mitt verkliga liv eller kanske jag bara fabulerar? Vem vet?
Kommentarer