Inspirerad

Visst har den varit bra att ha, min sons avlagda gamla boxsäck. I stället för att slänga den hängde vi upp den i garaget. Visst har jag ibland använt den för att få ur mig ilska, sorg och frustration, men lika ofta för att det faktiskt är bra träning....innan joggingrundan eller efter...Någon aggresiv bitter bitch, det är jag INTE....Tvärtom, jag kan vara exemplariskt lugn och supertrevlig efter en åsenrunda och en vända till garaget...

Man kan säga att min blogg är min mentala avstjälpningsplats och garaget min fysiska ! Om jag nu måste förtydliga igen... låter det jobbigt? Faktum är att jag har rätt roligt också och mår rätt bra med att leva ut allt vad det nu är...Något jag de facto inte varit så bra på tidigare.

Så, här stod jag då med öppna spjäll! D.v.s. alla fönster och dörrar på vid gavel och där inne går jag och städar. Vevar vilt med dammvippan, det blåser stormstyrkor och mitt i tvärdraget dyker plötsligt M upp...

Det var inte riktigt bra, jag förstår det. Himmel, han hamnade mitt i hetluften, förstår på ett sätt att han backade.....Jag var inte färdig.

Nu är det lugnare. Jag har samlat mig..Men om jag ändå tar mig friheten, vilket jag gör om jag får lust, att skriva om eller berätta om något smått eller stort, tragiskt, sorgligt, roligt, dråpligt, dumt i nutid, dåtid eller framtid så är det för att jag finner ett nöje i det. Det behöver inte nödvändigtvis vara för att jag måste "gråta en skvätt eller för att jag fastnat i något gammalt...Det visar sig nog vad det är.

Grejen är att jag måste berätta. Har varit tyst så länge. Iakttagit...Med tiden och åren har jag mer och mer deltagare, under många unga år var jag iakttagaren....och drömmaren. Fast jag skrev då också.. Dessutom -

- Ibland går jag med diktafonen i fickan, där över åsen.... jag har placerat ett och annat lik längs min väg...jag har sett mördaren, vet vilken bil han kör, att han har får och stort konstigt skägg....åtminstone tror jag att han är mördaren. Hon som hittas död heter Hellen....ja, ungefär så där... Kanske, när mina egna historier börjar ta slut, att jag kan fokusera lite mer på de påhittade! En blandning vore inte så dumt...

Detta har med självförtroende, kunskap och tid att göra. Försöker långsamt att tillgodogöra mig mer kunskap för att på så sätt få bättre självförtroende....Tid, den får jag hugga mig till när det andra fallit på plats.

Jag är på intet sätt under isen. Inte heller en fullkomlig varelse med svar på allt. Bara en vanlig människa, bara jag slipper gå i lämmeltåg och får plats att ta ut svängarna åt alla håll när jag så önskar ..