Fortsätt till huvudinnehåll

Till M

Kära M
Du fick mig att lyfta. Under några veckor lät jag mig svepas med av dina brev, din musik och alla rosor. Det var skönt, jag var berusad av dig och ingenting hindrade mig från att bli förälskad. Tack för att du fick mig att ändra kurs, att släppa taget helt och fullt om det som varit och blicka framåt.

Fortfarande är jag förundrad över att jag kände som jag gjorde. Du var som något jag redan bar inom mig. Du hade säkert dina skäl, kanske du aldrig menade att vi skulle mötas på riktigt? Du var inte klar, hade problem och jag tror att vår kontakt förvånade dig också. Du kanske aldrig hade trott att det skulle dra iväg som det gjorde...

Du fick mig att öppna upp och se klarare. Jag blev med ens mer kreativ. Det fattades något som du faktiskt kom med. Känslan finns kvar. Jag njuter mer, finns till mer, lyssnar till musik igen, jag skriver mer, ser och lyssnar mer.

Det är så mycket du inte vet men, tack..... Jag bär dig med mig. Jag är inte längre frustrerat studsande... Jag har släppt, men du finns ändå kvar. Inget är längre jobbigt. Det finns en mening även om vi inte ses igen. Jag är tacksam att jag fick komma dig så nära som jag gjorde, att jag kunde ! Du visade mig hur en kontakt kan vara. Det tar jag med mig oavsett vad som händer..Jag hoppas att du blir lycklig med dina val och ditt liv.

från Nike

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...