Fortsätt till huvudinnehåll

Gnällig och besök av mamma

Känner mig gnällig. Är jag gnällig? Vill inte vara gnällig. Tro mig, jag är inte alltid gnällig..Men här i min blogg bestämmer jag och kan härja helt fritt utan att ta hänsyn till vad någon tänker eller tycker. Det tycks vara det bästa meningen med att blogga, nämligen att jag här inte behöver ta hänsyn till någon.

Tycker någon att jag är gnällig kan någon bara lägga in backen... ingen skada skedd..Dessutom skall jag sluta tro att jag är gnällig, i vägen eller till besvär. JAG KANSKE VILL VARA GNÄLLIG IBLAND.. dessutom har jag kanske en helt berättigad anledning.
I dag är jag på hugget.... jag vill vara gnällig. Men jag har varit annat också. Jag har varit en lyssnande, trevlig, glad väninna i någon timme som umgicks med en annan trevlig, icke-gnällande, glad väninna. Det smittar.

Dessutom har jag varit fjäskat för min egocentriska mamma som gjorde ett av sina sällsynta, oanmälda besök här för en stund sedan. Jag bjöd på hemlagade köttbullar, hon hade ro att vänta i den halvtimmen det tog att laga maten...Min mamma är av den typen som inte kan lyssna klart. Hon gör sig en föreställning om hur det är och bildar sig en kristallklar uppfattning under vägen och den är helt färdig och orubblig långt innan meningen är avslutad. Hur har hon blivit sån? Dessutom har hon en förmåga att prata över folks, speciellt barnens, huvud...Hon ger mig alltid konstiga presenter, sådant jag inte behöver eller önskat mig någonsin. Dessutom har hon börjat höra sämre.

Hon har också en förmåga att säga saker utan att tänka till före, som i kyrkan häromveckan när vi var på en väns begravning. Det var knäpptyst, en gammal man höll ett lång och jobbigt tal till sin avlidne vän. Då vänder sig min mamma mot mig och väser -Han tycker visst om att höra sin egen röst. Hela församlingen vände sig om, min moster och jag försökte se ut som att vi inte hört någonting och mamma blängde på den långrandiga gubben som naturligtvis och som tur var inte hörde så bra han heller. Bara alla andra.

Kommentarer

Anonym sa…
Ja, alla föräldrar beter väl sig som gamla reliker.
Har läst din blogg. Hm, du verkar dras till snygga män med brister. Varför har du så svårt att släppa dem mentalt trots att ni har gått skilda vägar och att du känner dig sviken? Du verkar vara en ensam själ på jakt efter tröst av en lugn och spännande man. Tror du verkligen M kan ge dig det trots hans brister…. Alkoholism är inte så lätt att tampas med och återfall är vanligt. Orkar du med den kampen också? Annars får jag säga att du skriver otroligt underhållande och bra.
Nike sa…
Thanks anonymous....återkommer !!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...