Fortsätt till huvudinnehåll

Gnällig och besök av mamma

Känner mig gnällig. Är jag gnällig? Vill inte vara gnällig. Tro mig, jag är inte alltid gnällig..Men här i min blogg bestämmer jag och kan härja helt fritt utan att ta hänsyn till vad någon tänker eller tycker. Det tycks vara det bästa meningen med att blogga, nämligen att jag här inte behöver ta hänsyn till någon.

Tycker någon att jag är gnällig kan någon bara lägga in backen... ingen skada skedd..Dessutom skall jag sluta tro att jag är gnällig, i vägen eller till besvär. JAG KANSKE VILL VARA GNÄLLIG IBLAND.. dessutom har jag kanske en helt berättigad anledning.
I dag är jag på hugget.... jag vill vara gnällig. Men jag har varit annat också. Jag har varit en lyssnande, trevlig, glad väninna i någon timme som umgicks med en annan trevlig, icke-gnällande, glad väninna. Det smittar.

Dessutom har jag varit fjäskat för min egocentriska mamma som gjorde ett av sina sällsynta, oanmälda besök här för en stund sedan. Jag bjöd på hemlagade köttbullar, hon hade ro att vänta i den halvtimmen det tog att laga maten...Min mamma är av den typen som inte kan lyssna klart. Hon gör sig en föreställning om hur det är och bildar sig en kristallklar uppfattning under vägen och den är helt färdig och orubblig långt innan meningen är avslutad. Hur har hon blivit sån? Dessutom har hon en förmåga att prata över folks, speciellt barnens, huvud...Hon ger mig alltid konstiga presenter, sådant jag inte behöver eller önskat mig någonsin. Dessutom har hon börjat höra sämre.

Hon har också en förmåga att säga saker utan att tänka till före, som i kyrkan häromveckan när vi var på en väns begravning. Det var knäpptyst, en gammal man höll ett lång och jobbigt tal till sin avlidne vän. Då vänder sig min mamma mot mig och väser -Han tycker visst om att höra sin egen röst. Hela församlingen vände sig om, min moster och jag försökte se ut som att vi inte hört någonting och mamma blängde på den långrandiga gubben som naturligtvis och som tur var inte hörde så bra han heller. Bara alla andra.

Kommentarer

Anonym sa…
Ja, alla föräldrar beter väl sig som gamla reliker.
Har läst din blogg. Hm, du verkar dras till snygga män med brister. Varför har du så svårt att släppa dem mentalt trots att ni har gått skilda vägar och att du känner dig sviken? Du verkar vara en ensam själ på jakt efter tröst av en lugn och spännande man. Tror du verkligen M kan ge dig det trots hans brister…. Alkoholism är inte så lätt att tampas med och återfall är vanligt. Orkar du med den kampen också? Annars får jag säga att du skriver otroligt underhållande och bra.
Nike sa…
Thanks anonymous....återkommer !!

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...