Lyssnar av min diktafon. Hör mig säga att jag vill skriva om män som löser problem genom att ljuga hemma och söka sig till andra kvinnor. Det skall bli mig ett sant nöje. Kvinnor kan säkert också uppvisa samma beteende men av dessa har inte jag någon erfarenhet .....
Vill reflektera om vår jord. Rymdinspirerad som jag är.... vet att Fuglesang nu är på väg mot jorden i ca 25000 km/h. Det skall bli spännande att höra honom beskriva sina upplevelser, speciellt om han fått några nya reflektioner vad gäller vår jord, vårt liv på denna och allt vi träter om här på vår planet, i smått som i stort. Om Gud, vad tänker han om Gud nu?
Skall skriva mer om stress. Om oss små, sårbara människor med en i utgångspunkten begränsad kapacitet. Vi rör oss kanske långsammast av alla däggdjur, vår utveckling går otroligt långsamt, jämfört med andra arter. Det tar nästan 20 år innan vi är förmögna att stå på egna ben. Allt vi gör är långsamt. Ändå accelererade vårt samhälle som en rymdraket in i 2000-talet. Allt runt oss går allt fortare. Det är mycket fokus på rekord, att vara först, bäst och vackrast. Bilarna går allt fortare, cyklarna, joggingskorna har den allra nyaste teknologin i sina sulor. Mängden av allt är större. Mängden vi skall hinna med likaså. Agendorna fylls, allt är lika viktigt. Vi skenar fram och för att hinna pratar vi samtidigt i telefon och klickar oss fram på laptopen, där vi styr upp allt från barn som kommit hem från skolan, jobbet, vårt sociala liv och tidbokning till gym, solarie, yogakursen och kanske en liten skepparexamensutbildning inför sommarsemestern. Vi lär oss att fungera men vi reflekterar inte. Vi gör det vi förväntas göra men utan att ifrågasätta.
...tills en dag ...
då allt fler av oss inte kommer undan längre...
Tvärstopp helt enkelt !
Sådär, nu blev det genast några rader direkt...
Vill också skriva om hästflickor. Om den stenhårda konkurrensen om skötarplatserna, om hierkin och utsattheten. Så var det på 60- och 70-talet, är något förändrat? Jag var hästflicka i ett Stockholmskt stall eller snarare i ett par stycken. Det började i Vällingby, sedan blev det Rinkeby i Danderyd, en stund Huvudsta (bara för att "Pytteliten" stod där) innan vi lättade för Skåne.
Mer då. Om tonåringar, om hur man som ensamstående mamma roddar ihop sin vardag och sitt liv, om att följa sitt hjärta eller sin hjärna, om att aldrig sluta hoppas, drömma och om att aldrig ge upp, om andlighet, gud och vet allt! Om feminism och om Bjärebygdens potatiserande, d.v.s. inte bara färsk utan också den som blir till vodka! Jag tänkte under julhelgen betrakta TV-utbudet och rescensera julklapparna, åtminstone de som delas ut i detta hus.
Over and out!
Vill reflektera om vår jord. Rymdinspirerad som jag är.... vet att Fuglesang nu är på väg mot jorden i ca 25000 km/h. Det skall bli spännande att höra honom beskriva sina upplevelser, speciellt om han fått några nya reflektioner vad gäller vår jord, vårt liv på denna och allt vi träter om här på vår planet, i smått som i stort. Om Gud, vad tänker han om Gud nu?
Skall skriva mer om stress. Om oss små, sårbara människor med en i utgångspunkten begränsad kapacitet. Vi rör oss kanske långsammast av alla däggdjur, vår utveckling går otroligt långsamt, jämfört med andra arter. Det tar nästan 20 år innan vi är förmögna att stå på egna ben. Allt vi gör är långsamt. Ändå accelererade vårt samhälle som en rymdraket in i 2000-talet. Allt runt oss går allt fortare. Det är mycket fokus på rekord, att vara först, bäst och vackrast. Bilarna går allt fortare, cyklarna, joggingskorna har den allra nyaste teknologin i sina sulor. Mängden av allt är större. Mängden vi skall hinna med likaså. Agendorna fylls, allt är lika viktigt. Vi skenar fram och för att hinna pratar vi samtidigt i telefon och klickar oss fram på laptopen, där vi styr upp allt från barn som kommit hem från skolan, jobbet, vårt sociala liv och tidbokning till gym, solarie, yogakursen och kanske en liten skepparexamensutbildning inför sommarsemestern. Vi lär oss att fungera men vi reflekterar inte. Vi gör det vi förväntas göra men utan att ifrågasätta.
...tills en dag ...
då allt fler av oss inte kommer undan längre...
Tvärstopp helt enkelt !
Sådär, nu blev det genast några rader direkt...
Vill också skriva om hästflickor. Om den stenhårda konkurrensen om skötarplatserna, om hierkin och utsattheten. Så var det på 60- och 70-talet, är något förändrat? Jag var hästflicka i ett Stockholmskt stall eller snarare i ett par stycken. Det började i Vällingby, sedan blev det Rinkeby i Danderyd, en stund Huvudsta (bara för att "Pytteliten" stod där) innan vi lättade för Skåne.
Mer då. Om tonåringar, om hur man som ensamstående mamma roddar ihop sin vardag och sitt liv, om att följa sitt hjärta eller sin hjärna, om att aldrig sluta hoppas, drömma och om att aldrig ge upp, om andlighet, gud och vet allt! Om feminism och om Bjärebygdens potatiserande, d.v.s. inte bara färsk utan också den som blir till vodka! Jag tänkte under julhelgen betrakta TV-utbudet och rescensera julklapparna, åtminstone de som delas ut i detta hus.
Over and out!
Kommentarer
Kram!