Fortsätt till huvudinnehåll

Recept, inte för alla



Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar. Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk.

Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna ur samlingen. På pärmens insida står med sirlig skrift:

Kompositioner av Emil Bengtsson 1910.

Emil var Kagas första man, också han Apotekare. Den lilla boken håller knappt samman längre. Den är väl använd och anlitad. Pärmen är tejpad med svart eltejp (måste ha varit Harald, hennes praktiske och sedan 30 år avlidne man nummer 2!! - Amen)

Det finns recept på en mängd olika likörer, glöggsorter och punscher. På flera olika sorters kakaolikörer, senapssorter, lemonader och handkrämer. Varför inte ta sig ett kolsyrebad nu i juletid? Här finns recept på salvor mot absolut allt, medel mot finnar, omläggningar, téer, diverse mot köldskador eller brännskador. Bläck och balsameringsvätska! Eller vad sägs om ett medel mot håravfall?

För att bara snabbt ha bläddrat fram till sidan 22 . Många kollegor och doktorer bidrar med sina specialiteter. Till exempel Dr. Lindströms barnsalva, Dr. Grills salva, Österbergs droppar (men mot vad?) Schiffmans astmapulver, Apotekare Uhrs punsch och Cronquist-Maréus hårvatten!
Jisses. Det är fortfarande bara början.Vilken skatt.

Håll till godo med det här:

Apotekare Emil Bengtssons eget punschrecept:
Arrak 1 liter
Rhum 1 liter
Sprit 1 liter
Bitsocker 2,2 kg
Druvsocker 0,2 kg
Vatten cirka 7,5 deciliter (till totalmängden = 3,5 liter)
Emils kommentar: De sprithaltiga vätskorna tillblandas medan sockerlagen ännu är ljum.

Laxérmos:
Katrinplommon
Fikon
Pulvriserat hennablad (eller vad står det?)
1/8 sirap

Beredning: plommon och fikon tvättas, kokas väl njuka i litet vatten samt sönderhackas fint. Fruktmoset blandas väl med hennapulvret och syrupen varefter massan inkokas till lagom konsistens. Vid användning tages en tesked om kvällen.

Skulle någon hellre föredra aromatisk ricinolja (fr. Apoteket i Jönköping) kan jag bistå med uppskrift på sådan. Om jag klarar att tyda det sirliga. Måtten är inte alltid angivna. Man får ta för givet att det för en Apotekare tedde sig självklart om det skulle vara hektogram, kryddmått eller liter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot