Fortsätt till huvudinnehåll

Kärleksförklaring

Rutan skriver om vad en kärleksförklaring kan vara, t.ex. att pumpa sin älskades cykeldäck. Tricky berättar om sitt ex. som tvättade hennes bil. Funderade över om jag fått någon mysig, speciell kärleksförklaring någon gång.

Den gifte, då när jag var 18 och han 33. Av honom fick jag en dammsugare! En röd, fin och blank Elektrolux som jag f.ö. hade i många år så det var ju en fin present.....ehm..var det kärlek? Tror inte det. Det var samme man som sa till mig att "när du gått genom ett rum så hänger tavlorna snett". Efter det var jag noga att ta ut svängarna rejält, undrar fortfarande om det verkligen var sant!

En man gav mig ofta blommor. Det skulle vara så. Till och med när det började krisa fick jag blommor. Mot slutet näst intill slängde han dem åt mig. Det skulle vara blommor. Kärleksförklaring? Näppe.

Det finaste jag har fått är nog frukost på sängen. Han visste hur jag vill ha den och tidningen och glasögonen... Var det kärlek?

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Den finaste kärleksförklaringen tycker jag är att få något som den andre tänkt ut just till mig, inte blommor, inte en tvättad bil, inte sånt man kan ge till vem som helst lite när som helst. Nåt som visar att han sett och hört och förstått mig och mina önskningar.
11:21 fm
Anonym sa…
Det var inte ens jag som fick däcken pumpade... Jag har fått ett par örhängen däremot, rosa delfiner. Synd att jag inte har hål i öronen.
11:44 em
Anonym sa…
Jag har fått två väldigt fina kärleksförklaringar i mitt liv. Båda av samma person. Den ena kärleksförklaringen var när min dåvarande pojkvän (det här är ca. 20 år sedan, men jag glömmer det aldrig.) satte upp stora papper över det område jag bodde då, på papprena hade han skrivit med stora röda bokstäver, hur mycket han älskade mig! Den andra kärleksförklaringen var en underbar mjuk ljusblå filt som han gav mig för att den skulle värma mig när han inte var där och kunde göra det. Så gulligt! :) Men nu var det länge sedan jag fick någon fin kärleksförklaring... Hoppas det blir fler för mig och för alla andra. :)
7:44 fm
Nike sa…
Rutan, att i det läget göra hål i öronen, DET hade väl varit kärlek eller??? :-)
Chaos, jag tror att man skall samla på de där minnena/gåvorna så kan man tänka på dem när man inte fått någon ny kärleksförklaring på länge. Alltid hjälper det väl något.
9:12 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna
Skicka en kommentar
Läs mer

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är
Skicka en kommentar
Läs mer

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot
4 kommentarer
Läs mer